Det här är en väldigt ärlig, och om jag klarar av det, ohämmad tråd, med alltför mycket information, om det besvärar er så läs den ej.
Jag har alltid haft någon form av problem med sexualitet, jag är på sätt och vis rätt pryd av mig och exempelvis hade jag länge problem med att använda könsord och liknande, idag kan jag använda dem som svordomar men inte i dess "korrekta" sammanhang och känner mig besvärad över att säga ex. "upphetsning".
Jag är mer eller mindre undermedvetet av inställningen att det är saker som talas tyst om och inget för en vardaglig konversation, vilket är rätt märkligt då min förälder absolut inte är konservativ eller har några problem med att tala alltför öppet/olämpligt om sådant, ex. var hon noga med att förhöra sig om att skolan hade gett korrekt sexualundervisning och liknande.
Det avspeglar sig även i mina handlingar och försök till relationer och så vidare. Vid ett tillfälle blev jag rakt-upp-och-ner tillsagd att "Vi borde ha sex" av en person som jag då var väldigt intresserad av och försökte skapa någonting med, till, förmodligen, bådas förvåning så reagerade jag med att skräckslaget be henne att "dra åt helvete". Några år senare hade jag en liknande upplevelse då jag befann mig i en någorlunda intim situation med en annan dam som förmodligen ville att det skulle leda någonstans och försynt försökte få mig att ta något initiativ, jag hade ingen aning om vad jag skulle/borde göra och reagerade med att inte göra någonting alls, tvärt emot vad jag förmodar var min vilja och det slutade ungefär likadant som det första beskrivna tillfället fast det var jag som blev ombedd att åt helvete dra.
Jag har aldrig riktigt begripit mig på varför jag är sådan och blir bara än mer förvirrad av att försöka utröna någonting då jag ändå känner attraktion och någon form av vilja att uppleva fysisk intimitet. Stundom har jag övervägt möjligheten att jag skulle vara homosexuell men det verkar inte så, jag kan inte känna mig attraherad av män överhuvudtaget oavsett hur mycket vilja jag lägger bakom, det blir bara ett spel för gallerierna och en kamp om att försöka övertyga mig själv om något jag inte tror på.
Men samtidigt som jag känner en dragning till kvinnors kroppar och personer så har det sedan länge inte riktigt funnits någonting som på något verkligt vis skulle kunna kallas upphetsning eller k*thet, jag har sedan ungefär 16 års ålder även varit oförmögen att utan medicinsk stimulans kunnat känna mig upphetsad eller uppnå orgasm ens på tu man hand.
Häromdagen så försökte jag vidga mina vyer kulturellt och spelade en japansk "visual novel" den hade lite sexuella situationer och när jag nådde fram till den delen i storyn så fick jag helt enkelt avbryta för att jag blev för obekväm, jag hade väntat mig något mer pornografiskt/löjligt, men det beskrevs på ett mer realistiskt vis och jag kände bara att nej, jag klarar inte av det här. Situationen som beskrevs i text var vad jag förstår något som kallas "petting" och jag tänkte spontant att "Varför skulle jag vilja utsätta någon för något sånt här?", det kändes bara fel och nedvärderande på något vis. och startade de här funderingarna om vad som egentligen är fel med mig.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag egentligen vill osv. Jag föreställer mig lätt att vara i någon form av psykiskt intim relation det är absolut någonting jag strävar efter och alternativet, att leva ensam i all evighet framstår bara som horribel. Men om jag försöker, ens för mina tankar uppbåda att vara någon nära fysiskt så går det inte, inte om jag beskriver det för mig på något verkligt vis, med en overklig bild av mig själv som en form av distanserad "avatar" fungerar det, för då är det inte rimligen jag själv, men förställningen om att faktiskt i en verklig värld befinna mig i en sådan situation skrämmer skiten ur mig och ger mig enbart känslor av panik och obekväm ångest.
Jag vet inte riktigt vad jag skall tänka eller vilja, så vitt jag kan begripa har jag någon form av sexualitet, även om jag ibland brukar försöka övertyga mig själv om att vara asexuell för att göra ensamheten lättare så finns det ju liksom någonting där ändå, som stundom är ganska starkt och det finns en strävan eller vilja efter att få uppleva någon form av tvåsamhet men jag vet inte vad.
Vad vill jag egentligen? Vad är jag?
Att man har svårt med kroppskontakt kan bero på flera saker. Det kan till exempel handla om något som man kallar för perceptionsavvikelser.
Med perception menas hur man uppfattar/tolkar de olika sinnesintrycken (hörsel, syn, lukt, smak och känsel).
Avvikelser innebär att man antingen är mer känslig eller mer okänslig än genomsnittet, till exempel att man hör ljud som ingen annan lägger märke till eller att man har en hög smärtröskel. Det kan också innebära att man upplever sinnesintryck, exempelvis beröring, på ett annorlunda sätt än de flesta andra gör, att man upplever obehag eller smärta när andra upplever att det känns lugnande och skönt.
Känseln är viktig för oss på flera sätt. Den hjälper oss att identifiera saker och skilja mellan olika saker, till exempel om det är något hårt, mjukt, blött, torrt, strävt eller slätt.
Känselsinnet har också en skyddande funktion. Om man lägger handen på en varm spisplatta skickas det blixtsnabbt information från huden till hjärnan och tillbaka till de muskler som får handen att flytta sig från värmekällan. Fungerar inte det här varnings-/alarmsystemet, det vill säga om man inte känner att plattan är varm, så riskerar man att få riktigt allvarliga brännskador. Det kan också vara åt andra hållet, att varningssystemet går igång lite för lättvindigt. Då kan all form av beröring uppfattas som farlig och kroppen reagerar med att vilja dra sig undan ”faran”.
Att kroppskontakt upplevs som obehagligt kan ibland ha en koppling till att man varit utsatt för sexuella övergrepp och kan då förklaras med att beröringen aktiverar minnet av traumat. Men eftersom beröring i samband med sex är det minst problematiska för din del, så kan man nog utesluta den förklaringsmodellen.
Andra tänkbara orsaker till att kroppskontakt och ögonkontakt kan vara obehagligt för dig är ett stort behov av personlig integritet, att du upplever att någon inkräktar på din personliga sfär när de vidrör eller ser på dig. Eller att du har en dålig självkänsla, dålig kroppsuppfattning eller ett vagt jag, att du har svårt att veta var dina egna gränser går och därför vill ha ett stort säkerhetsavstånd till andra människor.
Att kroppskontakt i samband med sex går bra kanske kan verka konstigt, men det skulle kunna förklaras med att det sker saker helt automatiskt i kroppen när man blir sexuellt upphetsad och att dessa reaktioner tar överhanden.
Eftersom du upplever obehagskänslorna i samband med kroppskontakt som ett problem, så skulle det nog vara bra för dig att prata igenom saken med exempelvis en psykolog, för att komma fram till vad det kan bero på. Om förklaringen huvudsakligen går att finna i perceptionen, att det är så här du fungerar, så handlar det delvis om att acceptera och hitta fungerande strategier i vardagen. Visar det sig istället att det kan finnas kopplingar till någon av de andra hypoteserna som jag tagit upp så hamnar fokus någon annanstans.
Vilken förklaringsmodell som är mest relevant i ditt fall kan jag omöjligen svara på. Däremot tror jag att det skulle vara en god hjälp för dig om du kan hitta en förklaring och också få syn på vad som är möjligt att förändra. Tveka därför inte att söka hjälp. Om det finns en Unga vuxna-mottagning där du bor tycker jag att du ska vända dig dit i första hand och be om en samtalskontakt.
