Jag skrattar åt mig själv och bryr mig inte om människor längre- om att de kanske skrattar med mig eller åt mig. Om de hatar mig eller äcklas av mig.

jag har vinflaskor i skåpet, är ensam hemma, minusgrader ute och en människofri skog.

Förlåt. Det är hårt att vara brud ibland.
I alla fall om man är som jag.
Wooo, hjärnan stänger av. "Nej det här gillade du inte. Nu kan du komma på en lösning i köket."

Jag kan inte komma på någon bättre lösning för tillfället då min hjärna inte fungerar som hos en normal, mogen människa som kan fatta bra beslut.

Dekadent är annars välkommen eftersom han bor närmast men det är nog inte så roligt skulle jag tro.
Nu ska jag leka sorglig.