Det finns ingen rätt sak att göra. I en perfekt värld så skulle det inte ligga på dig att få andra att förändra sig så att du kan må bättre. Men i den värld vi lever i så kan du försöka prata med t.ex. en psykolog eller en kurator på skolan. Eller en lärare.

Vad som händer sedan kan vara lite olika, antagligen kommer dom säga att det är dig det är fel på men du kan försöka säga att det är din omgivning som gör att du mår som du mår.

Jag vet egentligen inte vad jag pratar om, men jag hoppas det går bra för dig.

Instämmer med ensamvargen.

du måste prata med nån. förälder, vän, kurator, lärare, bup. prata med nån

Ditt liv kommer att bli mycket bättre sedan, men för att få det drägligare i nutid så bör du prata med en kurator eller annan vettig vuxen. Eller kanske byta skola. Bry dig inte om vad din mamma säger. Det krävs ingen vidare kunskap av varken akademisk, emotionell eller social sort för att bli förälder.

jozzan97:

Hej jag är bara 15 år och jag mår inte bra i skolan har inga vänner i min klass alla bara hatar mig det ända jag har i världen är min kille som bor 20 mil ifrån mig en bästis som inte riktigt kan hjälpa mig något bra jag börjar skolan på måndag men jag vill verkligen inte tillbaka dit man får inget stöd alls och när man är som svagast och tänker på döden så trycker dom mer en ännu mer. Jag känner att jag inte kan prata med mina föräldrar för mamma lyssnar inte på mig och det ända hon säger är att jag ljuger och är fjantig och avis så hon är inget stöd hon säger även att jag borde sluta va med min bästis för hon är yngre och göra slut med min kille för att han bor för långt bort... mina föräldrar försöker inte äns på nåt sätt bry sig untan min riktiga pappa är en idiot och mammas kille kan inte heller. Utan dom trycker ner mig ganska mycket oxå så fort man gör nåt litet fel skäller dom så fort mina syskon gör nåt fel skäller dom och det är oftast bara på mig så jag känner att jag inte orkar något mer nu någon som kan säga mig vad ska jag göra??

Det är ungefär så jag har de enda skillnaden är att jag inte har nån pojkvän och att min styvfar lyssnar på mig men känns elakt att tynga honom med det:-( iaf skicka ett pm till mig så kan vi snacka och oss igenom de här tillsammans om du vill. Blir nog lättare att ta sig igenom skiten när man har nån som förstår och lyssnar.

Ensamvargen:

Det finns ingen rätt sak att göra. I en perfekt värld så skulle det inte ligga på dig att få andra att förändra sig så att du kan må bättre. Men i den värld vi lever i så kan du försöka prata med t.ex. en psykolog eller en kurator på skolan. Eller en lärare.Vad som händer sedan kan vara lite olika, antagligen kommer dom säga att det är dig det är fel på men du kan försöka säga att det är din omgivning som gör att du mår som du mår.Jag vet egentligen inte vad jag pratar om, men jag hoppas det går bra för dig.

Tack för att du hjälper o bryr dig

isola:

Ditt liv kommer att bli mycket bättre sedan, men för att få det drägligare i nutid så bör du prata med en kurator eller annan vettig vuxen. Eller kanske byta skola. Bry dig inte om vad din mamma säger. Det krävs ingen vidare kunskap av varken akademisk, emotionell eller social sort för att bli förälder.

Tack

cuzIcan:

Det är ungefär så jag har de enda skillnaden är att jag inte har nån pojkvän och att min styvfar lyssnar på mig men känns elakt att tynga honom med det:-( iaf skicka ett pm till mig så kan vi snacka och oss igenom de här tillsammans om du vill. Blir nog lättare att ta sig igenom skiten när man har nån som förstår och lyssnar.

Ja jag gör så tack och vi hörs då

En liten uppdatering hur det är i skolan, just nu är jag ensam hela tiden osams med den ända vän jag kunde lita på och vara med men därimot fått en sms kompis som jag kan berätta allt för med sms menar jag att jag inte träffat henne 🙂

jozzan97:

osams med den ända vän jag kunde lita på och vara med

Vad är ni osams över?

jozzan97:

alla bara hatar mig

Varför?

Det kommer bli bättre. Puss.

Jag har en kompis som inte brukar säga så mycket, när jag mådde som sämst berättade jag allt för honom, hur rädd jag var för framtiden, hur jag inte orkade med mig själv och de val ja gjorde. När jag var klar satt han tyst en stund, och sedan sa han "efter regn kommer solsken, det kommer bli bra tillslut."

Just då var jag inte så tillfreds med svaret, och jag förstod inte riktigt hur fan man kunde tänka så, men efter några månader fick han faktiskt rätt. Om man försöker göra något åt sin situation kommer det bli bra så småningom, det är bara en jobbig passage man behöver ta sig igenom.

Ensamvargen:

Vad är ni osams över?

Hon har mig som ett andra handsval jämnt och jag orkade inte vara det längre och då blev hon sur 🙁

annoyed:

Varför?Det kommer bli bättre. Puss.

Jag vet inte