Sedan några dagar tillbaka har jag mått jättedåligt. Jag har alltid mått dåligt men nu mår jag extremt dåligt. Jag ser ingen mening med livet längre. Hur kommer man ur såna här dalar, är det ens möjligt? Ska man visa vad man känner eller ska man gömma det inombords? Jag funderar på att begå självmord. För jag ser ingen utväg. Jag vet att självmord anses vara själviskt och fegt men vem vill leva ett liv med bara lidelse?
Ta sig i kragen och rid igenom det. Typ alla har sådana där perioder men det går över, ofta av sig själv.
thefox:
Ska man visa vad man känner eller ska man gömma det inombords?
Vad tjänar du på att gömma allt inombords?
Vissa klarar inte av att höra att man mår dåligt...
thefox:
Hur kommer man ur såna här dalar, är det ens möjligt?
Gör bara sånt du tycker är roligt så man får tänka på något annat
thefox:
Ska man visa vad man känner eller ska man gömma det inombords?
Blir nog bara jobbigare om du håller det inombords
thefox:
självmord
Drabbar bara de du älskar
thefox:
Vissa klarar inte av att höra att man mår dåligt...
Tror du de mår bättre om du begår självmord utan förklaring? Går du till psykolog?
Nej men de vill inte höra att man mår dåligt. Då kan man ju inte prata om det. Ja det gör jag
Ta tag i problemet istället. Du kommer må så mycket bättre när du klarar det.
thefox:
vem vill leva ett liv med bara lidelse?
Inte meningen att vara dryg, men lidelse ser jag som något positivt.
Myksa:
Typ alla har sådana där perioder men det går över, ofta av sig själv.
Det är långt ifrån alla som seriöst överväger att ta sitt liv.
thefox:
Nej men de vill inte höra att man mår dåligt. Då kan man ju inte prata om det. Ja det gör jag
Du kan ju prata om allt.
Man skåjjar inte om sånt här! Håppas du vet va de e du skriver för de e allvarlit. Sist ja läste en sånhär tråd om att nån skulle ta livet avsej satt de bara nån nån å bara nån roli fan skåjja å mådde hur bra som helst. En sån skulle ju ........! En som ska göra sånt gör allti misstaget att skriva om de, som alldri vågar utföra de, den som gör de gör de i tysthet. De e ett rop på hjälp å hjälpen finns. I de här läget vet ja mkt väl va ja skriver för e själv insätt i ämnet frå bägge håll. De värsta man kan säjja te nån e -ryck uppdej.
Tror ej att det är någon större fara.
Byt psykolog, han eller hon gör uppenbarligen ett dåligt jobb. Eller så berättar du ej sanningen. Eller så finns det inget att berätta.
Det är ganska uppenbart att din psykolog som du har nu ej kan hjälpa dig. Byt psykolog, det har jag gjort flera gånger och nu känns det som om jag har hittat rätt.
thefox:
Nej men de vill inte höra att man mår dåligt. Då kan man ju inte prata om det. Ja det gör jag
Om de bryr sig om dig kommer de förstå. Annars har du rätt kassa närstående.
Men: Psykolog, samtalserapi, medicin, Ungdomsmottagningen osv. Testa.