man skriver inte om självmord. Inget å skåjja om har haft många kompisar som försökt, några lyckades. Ja själv h....skriver ja inte om. De e mina egna problem å lösa. Dom yngre i da söker problem, dom äldre har problem, dom som har försunnet har anhöriga fått probem i stället. En regel e, SKÖJJA ALLRI OM SÅNT. Du har inte en jevvla aning om va de innebär, & ja, ja e ganska grini nu.

Myksa:

rid igenom det

andas och stå ut, det går typ alltid över.

Schism:

Psykolog, samtalserapi, medicin, Ungdomsmottagningen osv. Testa.

KRAAM

Min psykolog är jättebra. Det är tyvärr saker utifrån som påverkar mig. Jag känner inte ofta att jag får stöd från andra. Det är komplicerat.

prata med en psykolog kämpa länge. Om inte det hjälper så är det ett alternativ

thefox:

Jag ser ingen mening med livet längre. Hur kommer man ur såna här dalar, är det ens möjligt?

Du behöver något att göra!

I mina yngre dar gick jag själv igenom en sådan period Dold text: ganska lång (kan hända alla), fick dock X antal olika piller av piller-botar-allt-läkare på BUP, men jag låg hemma och tänkte ändå, efter ett tag fick jag för mig att måla... jag vet inte riktigt när det försvann men jag har inte känt av det sen dess.

P.S All sorts konst är nu den större delen av mitt liv = meningen med mitt liv. Vill du inte hitta din?

Varför inte, man lever bara en gång!

thefox:

Sedan några dagar tillbaka har jag mått jättedåligt

Då kanske du kommer må bättre om några dagar

Några dagar... ?

Ge inte upp. Försök hitta meningar med livet! Det finns nog många, alldeles för många som känner likadant som du. Mycket sitter nog i huvudet. Det negativa tänkandet, att allt är hopplöst. Det blir som en ond cirkel, ett speciellt tänkande som sätter sig fast i huvudet ju mer man släpper efter. Det behöver inte vara så. Försök tänk positivt och inte bara negativt om allting.
Försök uppskatta saker här i livet och utnyttja alla möjligheter och vägar det finns att välja mellan. En sak vet jag, det brukar nästan alltid hjälpa att visa vad man känner. Det är jobbigt att bära allt inombords för sig själv och det kan vara skönt att få ut allt ibland.
Vad är det värsta som kan hända liksom? Depressioner är hemskt vanligt och man kan behöva stöd när man väl har det. Man behöver ju inte visa vad man känner för alla och allt. Men till dom man litar på, föräldrarna, bästa vännen, psykologen mm. Du är aldrig ensam om hur du känner!

thefox:

Sedan några dagar tillbaka har jag mått jättedåligt.

Sedan en och en halv timme har jag mått jättedåligt.

Jag ser inte heller någon mening, men det är bara att bita i hop och kämpa för helvete!

thefox:

Ska man visa vad man känner eller ska man gömma det inombords?

Man ska finna motivation i eländet. Man ska inte låta känslorna överrumpa en utan tygla dem och använda dem till något konstruktivt.

Tänk långsiktigt. Du kommer inte må bra om en vecka heller, men om du jobbar målmevetet kan det se ljusare ut om ett år.

Du lär inte va den första som haft tankar på att begå självmord. Väldigt många människor brukar tänka på hur det skulle vara att ta livet av sig utan att för den delen vara suicidala. Du kanske kan vända dig till en kurator eller psykolog eller någon du litar på för att tala om vad du känner och att du inte mår bra.

Eller så... Ja, du väljer....

vild jävel:

Väldigt många människor brukar tänka på hur det skulle vara att ta livet av sig utan att för den delen vara suicidala.

Älskar när folk säger sådant, känns mycket förtröstande att höra att man är precis som alla andra och att det är bara att tacka och ta emot skiten.