Jag har haft jobbigt i några år nu, blivit mobbat och förlorat allt. Och jag har alltid velat ta självmord men jag har inte velat att min familj ska vara ledsen så jag har skärt mig och skadat mig isstället. Men nu känner jag att jag kan inte mer och det minsta lilla som händer kommer göra så jag släpper allt. Jag önskar att dom va död, vet att man inte ska önska bort någons liv. Men jag orkar inte mer vill släppa nu.
vad ska jag göra?
Be om hjälp är vad du ska göra.
Om du befinner dig i Stockholmsregionen så uppmanar jag dig att söka dig till BUP-akuten.
Du ska inte ta ditt liv, eller skära dig för den delen heller. Det är inte bra som du själv förstår. Det kanske känns som en temporär lösning, men du måste verkligen gå till botten med problemen som får dig att må dåligt. Tala med någon!
Det finns så mycket saker att leva för.
spearmint:
Du ska inte ta ditt liv, eller skära dig för den delen heller. Det är inte bra som du själv förstår. Det kanske känns som en temporär lösning, men du måste verkligen gå till botten med problemen som får dig att må dåligt. Tala med någon!
Det finns så mycket saker att leva för.
Låter helt klart som att du skulle behöva hjälp, och då först och främst i första hand någon att prata med tänker jag, finns det någon i din närhet som du känner förtroende för som du tror du skulle kunna prata med om detta (som kompis, förälder, syskon, annan släkting etc)? Och/eller finns det någon kurator, skolsköterska, eller övrig i personalen på tillexempel e skola som du tror skulle va vettig att prata med? Eller finns tillexempel nån ungdomsmottagning där du skulle kunna gå och prata me nån?
Och lovar hur som helst att vet hur det känns, mår till exempel själv väldigt dåligt och har gjort i många år, har oxå blivit mobbad och illa behandlad i skolan, typ alltid känt mig ensam och utanför, har haft självmordstankar sen jag var liten men vill samtidigt på ett sätt inte dö för vill precis som du inte att mina närstående ska behöva uppleva den sorgen....såå blir förstås ledsen av att ledsen att du mår dåligt och ska behöva gå runt och känna så, och hoppas ju därför verkligen att du på nåt sätt får hjälp med att ordna upp din situation, att du hittar någon att prata med som förstår osv, för som sagt sånt där är inte lätt jag vet, ta hand om dig, KRAM
