Cornucopia:
Försök även att berätta för den/de kompisar du litar mest på.
fast de är 15 allihopa... tvivlar på att de kan hjälpa
isola:
fast de är 15 allihopa... tvivlar på att de kan hjälpa
Jag har hjälpt vänner i just den situationen när jag var i den åldern, så jag tycker inte man bör utesluta stöd av vänner bara på grund av åldern. Men visst är det bäst att i långa loppet ta hjälp av en vuxen.
ofta du blir full på en starköl
troll
Cornucopia:
Jag har hjälpt vänner i just den situationen när jag var i den åldern, så jag tycker inte man bör utesluta stöd av vänner bara på grund av åldern.
Jodå, de kan vara snälla och ge en bra råd, men de kan ju inte "göra" någonting, så i sådana här allvarliga situationer krävs det ju vuxna.
isola:
de kan ju inte "göra" någonting
Håller inte med dig där, det beror på vilka vänner man har. Men som sagt: För långsiktig förbättring bör man ta kontakt med vuxna.
Cornucopia:
, det beror på vilka vänner man har.
Vad skulle en femtonåring konkret kunna göra?
Menar dock inte att man inte ska prata med sina jämnåriga vänner.
isola:
Vad skulle en femtonåring konkret kunna göra?
Fungera som ett aktivt stöd och genom samtalet bidra med e.g. en alternativ bild av verkligheten, skapa kasam (Känsla av samhörighet) och komma med råd om t.ex. hur individen bör ta hjälp av samhället.
isola:
Menar dock inte att man inte ska prata med sina jämnåriga vänner.
Varför ska man prata med sina vänner om de ändå inte kan hjälpa?
Cornucopia:
skapa kasam (Känsla av samhörighet) och komma med råd om t.ex. hur individen bör ta hjälp av samhället.
Det är nog lite mycket att kräva av någon som är femton
Cornucopia:
Varför ska man prata med sina vänner om de ändå inte kan hjälpa?
För att prata i sig hjälper ju, och för att de ska förstå varför man inte är lika uppåt som förut.
isola:
Det är nog lite mycket att kräva av någon som är femton
Har inte hävdat att alla klarar det, men det var så jag bemötte det när jag var 15 och jag ser inte hur det inte skulle kunna hjälpa att prata med dem man litar på.
isola:
För att prata i sig hjälper ju, och för att de ska förstå varför man inte är lika uppåt som förut.
Då förstår jag inte varför du "tvivlar på att de kan hjälpa".
Cornucopia:
Då förstår jag inte varför du "tvivlar på att de kan hjälpa".
Är det ett icke allvarligt problem så kan de säkert hjälpa, mer så jag menade.
Väldigt egocentriskt resonemang av din kille, ja.
Det där påminner om mitt ex, som skuldbelade mig för att jag ville avbryta sexet en gång för att jag fick ett ångestanfall/liknande. "Du får en att känna sig som en våldtäktsman", sade han. Förlåt, pep jag fram, och grät mer. Som om jag avsiktligen fått ett ångestanfall för att få honom att må dåligt! *är egocentrisk och snor anekdotytrymme i tråden*
Du gjorde verkligen inte fel i att du berättade för din kille!