kramar

ceka92:

jag verkar vars oförmögen till detta pga IQ, min förälder och att jag känner mig misslyckad.

okej he int lätt
men jag tror d handlar mer om självkänsla och uppfattning än vad som är hugget i sten

om man nu verkligen är självmordsbenägen bör man söka hjälp.

Homunculi:

If

kanske

gör du så?

jag blir bättre hjälpt av att bli övertalad. av riktiga människor.

jag vet skälet till allt, men vill ha lösningar eller svar. såsom isola gav lite.

isola:

Så korkat. Man "blir" ju inte gift längre tack och lov, utan gifter sig. Och måste man ens gifta sig? Klart att det finns hur många kvinnor/män som helst som vill ha dig.
Känner fö öv igen det där med matten. Men som tur är så värderas vi ju inte utifrån sådant trams, och om vi av någon nu skulle göra det så är den personen inte värd att umgås med i alla fall.

du hjälpte mig lite.

kärlek är jätteviktigt. hatar faktiskt hur viktigt det är.

Om man en sak i taget, en dag i taget, en stund i taget, så kan man överleva vad som helst.

ceka92:

det kom inte ur intet utan är resultatet av en lång kamp mot strömmen(har ju mått helt otroligt dåligt i tonåren och det är förbi, tycker om min stil, kropp, sociala mognad osv.)

Om du har nått så långt att den kampen är över kanske reaktionen har hunnit i fatt dig nu, men om du inte behöver föra den kampen längre borde du kunna börja känna dig nöjd över var du har nått. Låt den kvardröjande reaktionen ha sin gång, om det är en sådan.

ceka92:

eftersom mitt liv utvecklas i misslyckanden och kaos

Ta en enda sak i sänder och se dem inte som i en enda stor klump, så blir de lättare att hantera.

ceka92:

aldrig kan bli gift,

Du behöver inte gifta dig över huvud taget, du kan ha ett förhållande utan att vara gift - och det har du med någon som bryr sig om dig och inte oväsentligheter av vad slag de nu syftar på eftersom ett förhållande inte handlar om något annat än känslor. Man får se allt i sitt rätta sammanhang. En person som avskriver dig pga bristande kunskaper i matematik är inte en person att ha ett förhållande med utan en person att ha till kollega inom ett matteyrke.

ceka92:

som att insidan smälter bort av instängd sorg.

Uttryck det annars stannar det kvar där. Skriv till exempel om det; du behöver inte låta någon se det, men få ut det. Välj metod, men om du inte vill uttrycka dig inför andra kan du göra det själv, bara det kommer ut.

ceka92:

aldrig kan lära mig matte

Matematik är svårt för alla utom de som har ett uppriktigt intresse för det. Det är knappast ovanligt att övriga bara lär sig vad de behöver för att klara de prov som är nödvändiga för betygen och dessutom glömmer bort även det efteråt.

ceka92:

IQ värderas utifrån detta och det är viktigt för mig. det är det som förklarar hela mitt sätt att vara, att jag ser klarhet och alternativa lösningar på saker som inte andra gör(hade jag fel?),

IQ-tester har jag personligen aldrig brytt mig så mycket om. De mäter i mina ögon bara en viss form av intelligens och är ett väldigt trångsynt instrument. Intelligens är väl mer än kunskaper i matematik och logik? Det finns en orsak till att man inte behöver höga kunskaper i matematik för att läsa humaniora, och tror du att alla författare och konstnärer är dumma i huvudet? Tvärtom skulle jag vilja säga att en kreativ intelligens rent av kräver ännu mer av intellektet.

Matematik är mitt i särklass värsta ämne och jag kan inte mer än vad som var absolut nödvändigt för att få betyg i det, och när jag fick betygen glömde jag bort allt igen. Trots detta skulle varken jag själv eller någon som känner mig beskriva mig som en dum person, och de som dömer ut andra som dumma för att de saknar intresse för ett ämne och definierar okunskap som en synonym för dumhet bevisar i själva verket sig själva som dumma. Det är inget annat än elitism och akademisk snobbism, och sådant handlar inte om annat än ett i grunden dåligt självförtroende och behov av att hävda sig över andra och inte om intellekt. Intelligens handlar inte om kunskap utan om förmågan att behandla kunskap.

ceka92:

umgås med överintelligenta där inte hela gänget accepterade mig(hade de rätt?)

Är det frågan om elitister som jämställde kunskap med intelligens och matematik som ett villkor för epitetet så var det ju faktiskt själva dumma, så jag skulle inte ha tagit deras bristande entusiasm som ett tecken på att du var dem underlägsen.

ceka92:

förälder 1(matte är jätteviktigt för denne) att det inte är sant; att jag inte kan lära mig.

Eftersom matte är viktigt för denne förälder och därmed har varit till stor hjälp i just hens liv är det inte konstigt att hen tycker så, men det innebär inte att det behöver vara lika nödvändigt i det liv du väljer. Mina bristande kunskaper i matematik handlar om ett lika bristande intresse för det, så jag tvivlar inte på att du kan lära dig om du är intresserad av ämnet.

Och är du inte intresserad, varför ska du då bry dig om det? För att du ser det som nödvändigt för intellektet? Det är det inte.

Du behöver bara lära dig matte om det är nödvändigt för det yrke du väljer. Det har inget med intelligens att göra.

Beror ju lite på varför man känner som man gör. Men en sak jag kom på när jag var sån: Prova att skriva en lista på allt i ditt liv som får dig att må dåligt, och en på saker du skulle vilja ha i ditt liv för att du skulle må bra. och sen skriva typ, rationella och genomförbara planer på hur du kan ta dig dit. Annars är det ju lätt att det bara känns som att "allt är hemskt och det finns inget att göra", då kan det vara bra att få lite struktur på det och se att det går. I mitt fall, efter mitt sista självmordsförsök, gjorde jag tex så att jag hoppade av min tråkiga och meningslösa utbildning, lämnade min douchebag-flickvän som jag inte stod ut med, skaffade ett bra jobb, och massa sånt. och sedan dess har mitt liv varit awesome!

men även små förändringar i vardagen kan göra skillnad, som att typ byta ut all sin musik kan göra att det känns som en "ny period i livet" typ.

Men kan ju såklart finnas 1000 olika anledningar till att man är självmordsbenägen, så vet ju inte om detta gäller för just dig. om det är något i stil med att man bara känner att man upplevt och sett allt man vill, och inte ser någon anledning att bli så gammal som möjligt bara för sakens skull(så var det lite för mig), eller kanske något rent filosofiskt t.o.m, är det nog svårare.

men vilket fall, fortsätt kämpa bara, om inte annat för framtids-cekas skull

ceka92:

Hur gör jag och andra för att orka leva?Detta är alltså en tråd till både mig samt alla andra självmordsbenägna.

Jag vet inte:'( de bästa vi kan göra här på um iaf är att hjälpa varandra, jag brukar iaf må bättre när jag kmr i kontakt med ngn som verkligen förstår ist för physko människorna på BUP

För mig kom vändpunkten när jag testade göra något jag egentligen inte ville (jag vill inte mycket när jag var deprimerad). Jag började träna på gym. Det ledde senare till att jag slutade med alkohol och andra dåligheter, vilket även det fick en positiv effekt 🙂

Så, mitt råd till dig är att skaffa en hobby. Du behöver inte gilla idén från början. Se bara till att testa lite olika saker 🙂

Det känns som hyckleri för mig att skriva i en självhjälpes tråd för suicidal-tankar och depression när det som får mig att fortsätta, då samtalsterapi och medicinering misslyckats gång på gång, är en obekvämt stark självbevarelsedrift.

Men så kanske det bara är så att man håller sig precis ovanför ytan med små fina, vardagliga ting, än om de är få.

umgås med folk. jag gjorde misstaget att isolera mig och strunta i vänner. var med folk du gillar och prata med dem. gör saker och håll dig aktiv. lyssna på glad musik och se på glada filmer

håll dig glad

typ

´Hitta någon/några personer att spendera tid med, eventuellt ägna tid åt något du gillar.

skulle säga att det varierar från person till person...

är själv kroniskt depreimerad. gått i terapi sen jag var 15, testat flera olika mediciner, har ett flertal underbara vänner och en fantastisk pojkvän...livet känns ändå jävligt mörkt.

men kärlek,terapi och medicinering funkar säker för nån annan. prova!