I 15 år har jag försökt o stå ut...nu så vill jag sluta med att försöka för jag har märkt att det blir inte bättre, Mina syskon o lärare hade rätt ''världen är orättvist'', Jag ska bara sluta vara en jävla fitta o bli en riktigt man! men eftersom jag är så pass deprimerad så orkar jag inte med att försöka och senare sjunka lägre än vad jag va förr.
Under dom senaste ÅREN har jag varit deprimerad och haft självmordstankar, Jag har försökt att berätta om mina problem fast dem flesta har svårt att tro det så dem bara ignorerar det , detta är för att när jag är omkring dessa folk så har jag en mask som får mig o se ut som om jag våre helt normal och lycklig... jag har bildat denna masken under min uppväxttid för att slippa att folket kallar mig en fjolla eller en bög¨_ för det är ju inte normalt för killar o vara deppiga eller ledsna för då är man inte manlig(sarkasm)... Det är däremot nu svårt för mig och dela med mina tankar och ta av mig masken som får mig o smälta in med dom ¨NORMALA¨ människorna.
Jag har alltid varit den udda av alla och har aldrig passat in med någon. kom igen vem fan vill va med en svartskalle som mig som lyssnar på Metal/Witch-house musik , åker skateboard.. och tar bilder på döda insekter/djur? jag är väldigt blyg bland nya folk,det blir därpå svårt för mig o skaffa vänner för(ɪɴɢᴇɴ ᴠɪʟʟ ᴠᴀ ᴍᴇᴅ ᴅᴇɴ ʙʟʏɢᴀ)
Jag har nyligen haft mer självmordstankar än jag har någonsin har haft förut. Förr så tänkte jag ''hade det inte var skönt om jag bara slipper allt detta o bara låter patetiska jag dö?'' men nu har jag varit mer detaljerat än förut nu så vill jag bara få tag på något som kan få mig o dö på några sekunder,asså att jag har en backup plan... innan så var det folks reaktioner som hindrade mig o ta livet på mig själv som t.ex tänk så blir dom som brydde sig om mig också självmordsbenägen på grund av mig.. på grund av att jag är en sån jävla fitta och orkar inte lida..mina tankar bara fortsätter så.. så blir jag arg.
Men nu så är självmord mer som ett alternativ.. då tänker jag '' ;alt1) ska jag leva ledsen resten av mitt liv och försöka se som det är ok med mig och senare få min familj besvikna för jag inte blev en doktor eller en advokat och senare dör utan att jag har skjutit en kula genom skallen på mig?. ;alt2) Eller ska jag ta livet av mig o stoppa detta nonsens helt?. jag ser alternativ 2 som en bättre lösning..alltså att ta livet av mig är den bästa lösningen för mig. så jag inte låter mer folk veta att jag existerar o känna omsorg för patetiska jag.
Nå så går jag i 9:an. Alla dessa prov och betyg kastar bara vätska i elden. Jag får F ändå att jag pluggar,jag hör ofta folk säga du kanske pluggar fel. Saken är jag har testat alla metoder och ändå funkar inget. Jag börjar bli skraj för jag vill absolut inte gå om.. Jag är bara dum och har säkert ett väldigt lågt IQ,så som det finns folk med ett högt IQ som albert enstein finns det folk med ett lågt *JA*
Jag vill bara vara glad. Jag vill inte va o leva på socialen när jag blir äldre. Finns det någon som har mått likadant och mår mycket bättre idag? jag hör ofta att det blir bättre men stämmer det? just nu så har hela mitt liv gått åt helvetet jag har inte varit med något som har får dessa negativa tankarna/händelse att stiga till något positivt.
KAN NÅGON GE MIG TIPS? Tack i förhand!
Jag har haft självmordstankar sen jag var typ 9. Är 25 nu och har inte haft seriösa självmordstankar på 4 år. Det blev bättre.
mwo:
Jag har haft självmordstankar sen jag var typ 9. Är 25 nu och har inte haft seriösa självmordstankar på 4 år. Det blev bättre.
9? Det låter sjukt
I 15 år har jag försökt att stå ut. Nu så vill jag sluta med att försöka för jag har märkt att det blir inte bättre. Mina syskon och mina lärare hade rätt. ''Världen är orättvis''. Jag ska bara sluta vara en jävla fitta och bli en riktigt man! Men eftersom jag är så pass deprimerad så orkar jag inte med att försöka och senare sjunka lägre än vad jag var förr.
Under de senaste ÅREN har jag varit deprimerad och haft självmordstankar. Jag har försökt att berätta om mina problem fast de flesta har svårt att tro det så de bara ignorerar det. Detta är för att när jag är omkring dessa folk så har jag en mask som får mig att se ut som om jag våre helt normal och lycklig. Jag har bildat denna masken under min uppväxttid för att slippa att folket kallar mig en fjolla eller en bög, för det är ju inte normalt för killar att vara deppiga eller ledsna för då är man inte manlig (sarkasm). Det är däremot nu svårt för mig att dela med mig av mina tankar och ta av mig masken som får mig att smälta in med de ¨NORMALA¨ människorna.
Jag har alltid varit den udda av alla och har aldrig passat in med någon. Kom igen, vem fan vill vara med en svartskalle som mig som lyssnar på Metal/Witch-house musik , åker skateboard och tar bilder på döda insekter/djur? Jag är väldigt blyg bland nya folk, det blir därmed svårt för mig att skaffa vänner (för ingen vill vara med den blyga) .
Jag har nyligen haft mer självmordstankar än jag har någonsin har haft förut. Förut så tänkte jag ''hade det inte varit skönt om jag bara slipper allt detta och bara låter patetiska jag dö?'' Men nu har jag varit mer detaljerad än förut nu så vill jag bara få tag på något som kan få mig att dö på några sekunder, alltså att jag har en backupplan. Innan så var det folks reaktioner som hindrade mig från att ta livet av mig själv som t.ex "tänk så blir de som brydde sig om mig också självmordsbenägna" på grund av mig, på grund av att jag är en sådan jävla fitta och inte orkar lida. Mina tankar bara fortsätter så, så blir jag arg.
Men nu så är självmord mer som ett alternativ. Då tänker jag "Alternativ 1: ska jag leva ledsen resten av mitt liv och försöka se om det är ok med mig och senare göra min familj besvikna för jag inte blev en doktor eller en advokat och senare dör utan att jag har skjutit en kula genom skallen på mig? Alternativ 2: eller ska jag ta livet av mig och stoppa detta nonsens helt? Jag ser alternativ 2 som en bättre lösning, alltså att ta livet av mig är den bästa lösningen för mig, så jag inte låter mer människor veta att jag existerar och känna omsorg för patetiska jag.
Nå så går jag i 9:an. Alla dessa prov och betyg kastar bara vätska på elden. Jag får F ändå trots att jag pluggar. Jag hör ofta folk säga "du kanske pluggar fel". Saken är jag har testat alla metoder och ändå funkar inget. Jag börjar bli skraj för jag vill absolut inte gå om. Jag är bara dum och har säkert ett väldigt lågt IQ, precis som det finns folk med ett högt IQ som Albert Einstein finns det folk med ett lågt *JA*.
Jag vill bara vara glad. Jag vill inte leva på socialen när jag blir äldre. Finns det någon som har mått likadant och mår mycket bättre idag? Jag hör ofta att det blir bättre, men stämmer det? Just nu så har hela mitt liv gått åt helvete. Jag har inte varit med något som har fått dessa negativa tankarna/händelserna att stiga till något positivt.
KAN NÅGON GE MIG TIPS? Tack på förhand!
Försök ta en dag, en tanke, en känsla i taget. Det är svårt men fungerar. med tiden dyker det upp små insikter om hur tankarna kan hanteras. De kanske inte försvinner men det går att hantera. och var inte rädd för att prata med andra om hur du känner. Det är nästan viktigast. om det sen är med en vän en psykolog eller i skrivande på ett forum.
jag förstår inte vad du vill komma fram till? att jag har dålig svenska?
Yanxen:
jag förstår inte vad du vill komma fram till? att jag har dålig svenska?
Korrigerade ditt inlägg så att det blev mer grammatiskt korrekt och därmed mer lättförståeligt.
Du behöver inte tacka mig.
Korrekt ska för övrigt vara:
Jag förstår inte vad du vill komma fram till. Att jag har dålig svenska?
Yanxen:
jag förstår inte vad du vill komma fram till? att jag har dålig svenska?
Personen vill agera så störande som möjligt istället för att ens försöka tillför något som kan hjälpa dig att må bättre. Sorgligt men sant.
NEMI:
Personen vill agera så störande som möjligt istället för att ens försöka tillför något som kan hjälpa dig att må bättre. Sorgligt men sant.
Där har du fel. Att hjälpa till med det grammatiska är mitt sätt att bidra. Bristfällig grammatik kan leda till att folk inte orkar läsa hans inlägg och därmed kan ett viktigt råd utebli p.g.a. det.
NEMI:
Försök ta en dag, en tanke, en känsla i taget. Det är svårt men fungerar. med tiden dyker det upp små insikter om hur tankarna kan hanteras. De kanske inte försvinner men det går att hantera. och var inte rädd för att prata med andra om hur du känner. Det är nästan viktigast. om det sen är med en vän en psykolog eller i skrivande på ett forum.
tack för dina ord! jag ska tänka på att ta en sak åt taget.. jag var hos en skolkurator när jag bodde i irland men det verkade som om hon va emot mig istället för att hjälpa mig hon frågare massa skumma frågor typ om jag har blivit slagen av min föräldrar och om jag tar illegal droger. men jag ska dra till en psykolog strax. tack igen!
Yanxen:
tack för dina ord! jag ska tänka på att ta en sak åt taget.. jag var hos en skolkurator när jag bodde i irland men det verkade som om hon va emot mig istället för att hjälpa mig hon frågare massa skumma frågor typ om jag har blivit slagen av min föräldrar och om jag tar illegal droger. men jag ska dra till en psykolog strax. tack igen!
Det viktiga är att du kämpar 🙂 hoppas att du kommer till en psykolog som kan och vill hjälpa dig 🙂
NEMI:
Det viktiga är att du kämpar 🙂 hoppas att du kommer till en psykolog som kan och vill hjälpa dig 🙂
snällt sagt 🙂
the pepparkaka:
9? Det låter sjukt
Inte om man har en pappa som konstant förnedrar dig, dina syskon och din mamma, slår er och du dessutom vantrivs i skolan. Ännu värre när din pappa skyller allt på dig och dina syskon börjar hata dig. 
mwo:
Inte om man har en pappa som konstant förnedrar dig, dina syskon och din mamma, slår er och du dessutom vantrivs i skolan. Ännu värre när din pappa skyller allt på dig och dina syskon börjar hata dig.
Iofs. Sjuk och hemsk situation kan man kanske säga då
the pepparkaka:
Iofs. Sjuk och hemsk situation kan man kanske säga då
Det är dock viktigt att poängtera att man kan må dåligt som barn även om man inte varit med om något sånt.
