Hur hanterar ni som har självskadeärr situationer där barn är involverade? Brukar ni gömma ärren eller låter ni det synas? I så fall, hur hanterar ni eventuella frågor och dylikt?
Tycker själv att det är en jätteknepig situation så försöker undvika det så gott det går. Men det är förstås inte hållbart så alla tips/erfarenheter skulle vara jättebra!
Det är ju en sån där sak som borde tänkas på.
Jag vet faktiskt inte. Skulle improvisera om det hända. vill inte tänka att det kan ske.
vfr dölja just för barn? dom finns d väl minst anledning o ljuga för. dom e så dumma dom går på vafan som helst, säg du brottats med tiger, björn, dinosaurie eller dylikt dom bara man e ascool
brukar låta dem synas om det nu är sådana kläder jag valt för dagen. barn är ofta mycket snällare och mindre dömande än vuxna, så det är ju mycket mindre dramatiskt än att visa ärr för vuxna, släktingar, lärare, arbetsgivare, osv. de flesta barn jag träffat har bara frågat nyfiket vad det är eller påpekat att det ser skojigt ut, och jag känner ingen skuld eller ånger över mitt självskadebeteende så det är helt lugnt att svara på sådana frågor.
Jag håller med durga. beroende på hur man håller händerna lär folk inte nödvändigtvis märka, de ser väl sällan på ens handleder egentligen. vuxna lär inte fråga, och barn kan man ljuga för och säga att man råkade skära sig med en osthyvel så var försiktig när du skär ost lilla barn
mynona: vuxna lär inte fråga, och barn kan man ljuga för och säga att man råkade skära sig med en osthyvel så var försiktig när du skär ost lilla barn
jag skär mig på osthyveln typ tre gånger om året, så det är inget att skämta om ... 
durga:
jag skär mig på osthyveln typ tre gånger om året, så det är inget att skämta om ...
lite blodbad då och då är inte hela världen (var på väg att skriva något kvickt när jag kom på att tråden inte var lämplig för det). så kan det också gå till
durga:
brukar låta dem synas om det nu är sådana kläder jag valt för dagen. barn är ofta mycket snällare och mindre dömande än vuxna, så det är ju mycket mindre dramatiskt än att visa ärr för vuxna, släktingar, lärare, arbetsgivare, osv. de flesta barn jag träffat har bara frågat nyfiket vad det är eller påpekat att det ser skojigt ut, och jag känner ingen skuld eller ånger över mitt självskadebeteende så det är helt lugnt att svara på sådana frågor.
Det är sant. Jag känner mest att jag skulle bli helt ställd om ett barn frågade mig. Vad säger jag? Hur säger jag det?
reben:
vfr dölja just för barn? dom finns d väl minst anledning o ljuga för. dom e så dumma dom går på vafan som helst, säg du brottats med tiger, björn, dinosaurie eller dylikt dom bara man e ascool
Det bör ju fungera om barnet är typ 4 år eller nåt. Men säg typ en åttaåring då?
Wenzel: Det bör ju fungera om barnet är typ 4 år eller nåt. Men säg typ en åttaåring då?
asså egentligen menade jag väl att barn är enklare som durga säger pga inte dömande. dom frågar ju för att dom vill veta. vuxna får en ju bara att må dåligt. men hm, vet fan va man skulle säga egentligen, brukar ba säga "skadat mig" o inge mer. mår iof dåligt över d så tror durga har bättre svar :c
Wenzel: Det är sant. Jag känner mest att jag skulle bli helt ställd om ett barn frågade mig. Vad säger jag? Hur säger jag det?
det är svårt att förklara det på samma nivå som en vuxen när man inte riktigt kan förklara hur det påverkar en att lida av ångest eller depression, men jag tycker det är tillräckligt att säga att jag har gjort dem själv eftersom jag tyckte att det var en bra idé när jag var ledsen. sen blir det förstås väldigt svårt att greppa varför vuxna gör sådana mycket skumma saker, men det är väl ett ihållande drag i barns upplevelse av världen, tänker jag.
venne man kan ju bara säga "jag har skadat mig" de fattar ju inte att d varit avsiktligt??
