Jag känner bara för att skriva av mig lite om de självskadebeteendet jag har. Lite i hopp om att ni som kanske måt jävligt skit inte gör det fruktansvärda misstaget som jag gjorde - jag började att skada mig själv först genom att skära mig själv på handleder men sen även på flera olika ställen på kroppen. Anledningen till att jag började med att skada mig själv var av flera olika anledningar: jag mår pissjävla dåligt ganska ofta, jag är för stressad pga skola o familj och så är det för att jag själv skadar andra allt för ofta både genom ord men också att jag slår andra ganska ofta vilket jag har svårt att rå för.
Det är nästan exakt ett år sen som jag drog mer eggen på en liten fickkniv längs min handled ett flertal gånger, detta upprepades nästan varje dag i ca två månader men sen inte så ofta. Detta var en sjukt hemsk period av mitt liv och jag skämdes över vad jag gjort mot mig själv och valde att avstå från många aktiviteter. Sen när det kom till en dag då en kompis såg såren på min handled jämförde han det med ett drogberoende att det skulle va svårt att sluta med det, jag bara struntade i han och ignorerade totalt den hjälpen mina kompisar försökte ge mig, jag isolerade mig.
Jag skadade mig inte enbart genom att skära mig utan började slå mig själv med olika saker på benen och fick rejäla blåmärken och smärtorna gjorde det nästan svårt att gå normalt. Jag skadade även mig själv genom att bita och trycka in mina naglar i mina armar och bränna mig själv med tändare vilket har resulterat i extremt fula ärr idag.

Fortfarande idag är jag fast i det självskadebeteende jag har skapat fram själv. Jag ångrar det så sjukt mycket att jag en gång började för jag kan inte sluta. Så ni som tänker att det hjälper att skada sig själv, okej visst det kanske känns bättre för stunden men ni kommer ångra det senare då ni eventuellt har livslånga bevis på det.