Jag visste inte vilken kategori jag skulle placera detta problem för jag vet inte ens vad det är för problem.
De senaste dagarna har jag haft en oro som snart gör sönder mig. Idag har det vart som värst.
Har börjat tänka på om jag fortf är kär i min pojkvän, jag vet inte om jag är det. Men det är klart jag är, när jag känner efter. Fast jag har svårt att känna efter, pga den oro som gör att jag känner att jag vill spy, jag vill bara att det slutar kännas såhär i min mage!
Att sluta vara kär, hur fort sker det? Vad händer då?
Kan man bli sjuk av oro?
Jag oroar mig så mycket för någonting jag inte ens vet vad det är. Känner ingenting annat än oro.
Jag kanske är psykiskt sjuk?
chiic:
Att sluta vara kär, hur fort sker det?
är väl olika från person till person och mellan olika tillfällen
chiic:
Jag kanske är psykiskt sjuk?
tror jag inte
chiic:
Att sluta vara kär, hur fort sker det? Vad händer då?
Kan man bli sjuk av oro?
Jag oroar mig så mycket för någonting jag inte ens vet vad det är. Känner ingenting annat än oro.
Jag kanske är psykiskt sjuk?
om du oroar dig så jävla mycket vet du väl svaret själv, ja du älskar honom fortfarande men ni kanske har ändrar saker sen ni blev ihop som ni måste åter upp liva
Vad oroar du dig för? Domedagen?
Instabilt läge va, låter som om du har dödsångest. ![[ops]](/img/smilies/ops.gif)
Ingen här verkar fatta att det där är en början till tvångstankar.
Antagligen bemöter du oron med att rabbla upp 2892829 bevis på att du faktiskt är kär i din pojkvän. Sluta bemöt tankarna annars kommer du snurra bort dig totalt. Slappna av och låt tiden utvisa hur du känner, acceptera icke välkomna tankar. Men tycker din oro över att ej vara kär i din pojkvän låter som att det bevisar motsatsen, att du är det, bara katastroftänkande.
Tråden flyttad från Forum PLUS/Övriga diskussioner
Lounge fact:
Ingen här verkar fatta att det där är en början till tvångstankar.
Lek inte allt för mycket hobby psykolog, tack. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
oro föder stress
stress föder sjukdom
slutsats: kan gå, ja.
Jag känner inte igen denna typen av oro. Jag sitter och vill bara känna så som jag gjorde för en vecka sen men ju mer jag tänker ju mer oroar jag mig för att jag inte kommer känna så något mer.
Han är det bästa som har hänt mig. Jag fattar inte vart denna oro kom ifrån. I torsdags förra veckan var allt underbart och precis som vanligt, men nu går jag snart sönder. Igår satt jag bara och grät hela dagen för jag fattar inte vad som händer, men så pratade jag med honom på kvällen och jag älskar att höra hans röst, men så fort jag känner mig glad tänker jag; är jag kär?
Jag förstår inte att detta blivit så allvarligt. Det känns som om att han är borta och den tomma känslan som kommer när man gjort slut med någon är här hela tiden.
