kindergartner:

Är man inte utfryst om man är ensam på skolan?

I'

Det behöver man inte vara. Du har också ett eget ansvar. Isolerar du dig hela tiden så är det klart att du inte får några vänner.

kindergartner:

Han är 17 år! Hur ska han veta hur det kommer bli när han JUST börjat?

När man är 17 är man gammal nog att kunna göra aktiva val och ta ansvar för dem. Att bara gnälla över att man inte klarar av en linje man själv valt leder inte till någonting över huvudtaget.

Antingen får man försöka få extra hjälp från skolan, skärpa till sig eller, om linjen är för svår, byta linje. Jag vet att det är svårt, eller ibland omöjligt, att klara av vissa studier när man mår väldigt dåligt, men då får man inse att det beror på det och försöka göra någonting åt det.

kindergartner:

Och att ta ansvar för sina egna handlingar har inget med detta att göra.

Det menar jag att det har i största grad.

kindergartner:

Precis.

Det var precis det jag menade från första början.

Blivande_japan:

Det var precis det jag menade från första början.

Jag skrev ett otroligt långt och argumenterande svar till allt detta just, men insåg nu att det inte spelar någon större roll.

Du ser allt detta som gnäll, men jag försöker tänka öppet. Han skulle kunna vara sjukligt deprimerad och, tro det eller ej, då måste man få "gnälla". Han vet inte vad han ska göra och söker därför råd. Det skulle jag kunna kalla att ta ansvar, även fast han ibland (eller just nu) inte ser någon väg ut ur det hela. Ja, han behöver hjälp, men hopplöshets känslor är ett symtom på depression. Man klarar därför inte av skolan.

Han valde den linjen han verkligen ville, men insåg att det var för svårt. På grund av sin dep. Det är inte bara att skärpa till sig.

isola:

Isolerar du dig hela tiden så är det klart att du inte får några vänner.

Mycket riktigt, men han berättade ju just att han försöker skaffa vänner.

kindergartner:

Han skulle kunna vara sjukligt deprimerad och, tro det eller ej, då måste man få "gnälla".

Om man är deprimerad blir det inte bättre av att man gnäller, man bara "inser" ännu mer hur förbannat synd det är om en själv, och tro det eller ej, jag har egen erfarenhet.

kindergartner:

Han valde den linjen han verkligen ville, men insåg att det var för svårt. På grund av sin dep. Det är inte bara att skärpa till sig.

som jag skrev:

Blivande_japan:

Jag vet att det är svårt, eller ibland omöjligt, att klara av vissa studier när man mår väldigt dåligt, men då får man inse att det beror på det och försöka göra någonting åt det.

kindergartner:

Försök få ett nytt mål. Att inte skada dig själv. Se det som ett nyårslöfte. Depression gör dig blind, du ser ingen mening med någonting. Därför behöver du hjälp.

Jo fast jag skulle inte kunna leva med att alla vet om de. Så går det att få hjälp anonymt?

Blivande_japan:

gnälla över att man inte klarar av en linje man själv valt leder inte till någonting över huvudtaget.

Antingen får man försöka få extra hjälp från skolan, skärpa till sig eller, om linjen är för svår, byta linje.

Jo fast de är så att denna linjen är den enda jag skulle kunna tänka mig. Sätter mig typ bara längre ner ifall jag byter.

Blivande_japan:

Om man är deprimerad blir det inte bättre av att man gnäller, man bara "inser" ännu mer hur förbannat synd det är om en själv, och tro det eller ej, jag har egen erfarenhet.

Nej jag inser bara hur misslyckad jag är.
Är inte kapabel till något. klarar knappt matten och suger på engelskan. kan inget grammatiskt i svenskan. är sjukt oalmenbildad.

Blivande_japan:

Jag vet att det är svårt, eller ibland omöjligt, att klara av vissa studier när man mår väldigt dåligt, men då får man inse att det beror på det och försöka göra någonting åt det.

Ja de är väl bara att jag försöker klara skolan, men de känns ju hopplöst att försöka för vad säger att jag kommer må så mycket bättre när jag blir äldre?

Blivande_japan:

Om man är deprimerad blir det inte bättre av att man gnäller, man bara "inser" ännu mer hur förbannat synd det är om en själv, och tro det eller ej, jag har egen erfarenhet.

Har du egen erfarenhet så tycker man att du kunde använda ett annat, finare ord än gnäller. Det låter inte roligt alls och det får honom nog inte att må så mycket bättre om han nu skulle läsa det. Men visst, det är väl antagligen rätt. Men:

Blivande_japan:

som jag skrev:

vissa måste ha hjälp att inse för att ens depression inte låter en se någonting.

Kakorochmjölk:

Jo fast jag skulle inte kunna leva med att alla vet om de. Så går det att få hjälp anonymt?

Kuratorer på din gymnasieskola har tystnadsplikt. Om du inte känner att du kan prata med dina föräldrar så gå dit.

När jag var som mest deprimerad fick jag reda på att jag hade hypotyreos. Det är en autoemun sjukdom vars symtom är djup depression om det är obehandlat. Det fick mig inse att depression inte behöver vara något om våra personligheter, utan snarare något som kommer in senare i våra liv som totalt förstör våran syn att se mening och hopp. Du ska inte behöva känna dig dålig för allt detta, för det är förmodligen utom din kontroll.

Låt säga att det är någon som håller för dina ögon. Du kanske inte tror att det är någon som gör det just nu, men det är det verkligen, speciellt om du är självmordsbenägen. För det finns verkligen något att leva för. Och att prata med någon kanske får dig att se det.

Kakorochmjölk:

Jo fast de är så att denna linjen är den enda jag skulle kunna tänka mig. Sätter mig typ bara längre ner ifall jag byter.

Om du inte klarar linjen för att du är deppig så får du försöka söka hjälp så att du kan må bättre och klara av den och annars måste du byta. Man måste lära sig i livet att man inte kan klara allting, men att mycket går med vilja.

Kakorochmjölk:

Nej jag inser bara hur misslyckad jag är.Är inte kapabel till något. klarar knappt matten och suger på engelskan. kan inget grammatiskt i svenskan. är sjukt oalmenbildad.

Med den inställningen blir ingenting bättre.

Kakorochmjölk:

Ja de är väl bara att jag försöker klara skolan, men de känns ju hopplöst att försöka för vad säger att jag kommer må så mycket bättre när jag blir äldre?

Med inställningen att ingenting någonsin kommer bli bättre kommer du inte komma särskilt långt. Du måste inse att du troligtvis är sjuk (alltså deprimerad) och söka hjälp för det för att bli frisk.

kindergartner:

vissa måste ha hjälp att inse för att ens depression inte låter en se någonting.

Ja och jag anser att det bästa sättet inte är att säga "stackars liten".

Blivande_japan:

Ja och jag anser att det bästa sättet inte är att säga "stackars liten".

Medkänsla tror jag betyder mycket för någon som känner sig så ensam. Man behöver inte snuttigulla någon, men gnälla var ett litet trist ord. Jag tror inte du heller skulle uppskatta den attityden om du var väldigt deprimerad. Man kan få en att inse att man behöver hjälp på ett lite trevligare sätt.

Det är bara det jag menar. Vi behöver inte debattera med om saken, för du vet själv att du kunde låtit lite bättre.

kindergartner:

Jag tror inte du heller skulle uppskatta den attityden om du var väldigt deprimerad.

Ett barn uppskattar inte när du säger åt det att det gör något fel, betyder det att man inte ska säga åt barn när de gör fel?

kindergartner:

Det är bara det jag menar. Vi behöver inte debattera med om saken, för du vet själv att du kunde låtit lite bättre.

Ärligt talat, sluta utgå ifrån att du vet hur jag tänker.

Blivande_japan:

Ärligt talat, sluta utgå ifrån att du vet hur jag tänker.

Common sense.

Blivande_japan:

Ett barn uppskattar inte när du säger åt det att det gör något fel, betyder det att man inte ska säga åt barn när de gör fel?

Hahaha, VADÅ ett barn?! Jag säger bara att man kan låta lite trevligare, varför är det något att tjafsa om?

Adjö säger jag.

kindergartner:

Hahaha, VADÅ ett barn?! Jag säger bara att man kan låta lite trevligare, varför är det något att tjafsa om?

Du verkar inte förstå någonting alls av vad jag skriver och det verkar mest bero på att du inte vill förstå eller lever med en bild av att dina åsikter är rätt.

kindergartner:

Common sense.

Nej.

Blivande_japan:

Du verkar inte förstå någonting alls av vad jag skriver och det verkar mest bero på att du inte vill förstå eller lever med en bild av att dina åsikter är rätt.

Okej. Förlåt. Jag vet att alla måste få ha sina egna åsikter. Jag förstod dig bara inte när nu var tvunget att låta så där.

kindergartner:

Kuratorer på din gymnasieskola har tystnadsplikt. Om du inte känner att du kan prata med dina föräldrar så gå dit.

Kommer ALDRIG snacka med kuratorer mer... I 8 så snackade jag men en så hade de kommit fram att jag hade provat marijuana och då så snackade jag men henne. Var ju ärlig pga att hon hade tystnadsplikt. Men då ringer hon hem och säger till mina föräldrar och säger "Ja jag har tystnadsplikt men ifall barnet kan komma i skada så måste jag meddela föräldrarna"...

Blivande_japan:

Om du inte klarar linjen för att du är deppig så får du försöka söka hjälp så att du kan må bättre och klara av den och annars måste du byta. Man måste lära sig i livet att man inte kan klara allting, men att mycket går med vilja.

Jo fast jag kommer typ inte söka hjälp. För vill verkligen inte att mina föräldrar får reda på de. Skulle inte kunna leva med det.

Blivande_japan:

Med inställningen att ingenting någonsin kommer bli bättre kommer du inte komma särskilt långt

Jo fast de pekar ju mer åt att jag kommer bli misslyckad senare i livet. Ifall hela min barndom vart de så är de nog riktigt stor chans att mitt vuxna liv blir det också. De sätter ju men(Tror inte de stavas så men ärr typ ifall ni förstår vilket ord jag menar) för hela livet.

Kakorochmjölk:

Skulle inte kunna leva med det.

Depression kan också döda...