Har ett problem. Har inte så många vänner eller någon pojkvän. Vill gärna umgås med folk, tycker det är kul, men samtidigt blir jag ofta utnyttjad och ledsen. Detta gäller framförallt killar. I och med att jag så ofta känner mig ensam söker jag mig till massa personer och önskar att kunna skapa en djupare relation med dem. Det går till en början oftast ganska bra, får kontakt och mitt humör höjs med 1000 % och jag svävar på moln. Sen händer ofta något skit och jag upptäcker att personen inte alls var så fantastisk som jag tänkte och antingen blir jag övergiven (och då är det inget direkt problem då jag kan glömma personen lite lättare), eller så fortsätter allt som vanligt och jag fortsätter att sporadiskt umgås med personen i hopp om att relationen ska bli det jag önskade från början. Men det har hittills inte hänt.
Detta gör mig jävligt trött och ledsen och leder ofta till att jag gör saker som jag inte vill (t.ex. har sex). Eller för stunden vill jag ju, men sen inser jag jävligt snabbt att jag har blivit utnyttjad och så blir man lämnad ensam ett tag, och sedan upprepas proceduren om och om igen.
Jag vill som sagt ha så många personer omkring mig som möjligt då jag måste ha umgänge för att må bra, men samtidigt är det det som ofta får mig att må skit då det inte går som jag vill.
Jag fattar väl att jag egentligen borde bryta kontakten med alla sådana här personer som bara t.ex. vill ha sex, medan jag hoppas på vänskap eller att få en kille, men det är svårt då det känns som om jag förstör mina chanser till att få en relation då?
Hoppas nån fattar
Börja utnyttja dem istället.
det första stycket kände jag igen mej i!
ohYEA_:
Börja utnyttja dem istället.
Du låter dig ju utnyttjas. =/
Behärska dig själv tillräckligt länge så att du kan "utvärdera dem" Var försiktigare kanske?
Jag har liknande problem. Jag känner att jag inte har någon som jag kan lite på fullt ut. Har anförtrott mig åt vissa personer flera gånger och sen blivit sviken flera gånger och av någon anledning så ungås jag fortfarande med dessa människor.
Tilda1988:
Hoppas nån fattar
du får skaffa riktiga vänner, inte vilka vänner som helst..då ska det kännas bättre...och ja tror att grejen med pojk- eller flickvän dröjer as länge innan man kan få tag på nån som står ut med en
Jobbigt. 🙁
Sänk förhoppningarna och ta dig tid att bilda en uppfattning om människor. Även om det får samma utfall så kommer du förhoppningsvis att bry dig mindre i det fallet.
livetskung:
du får skaffa riktiga vänner, inte vilka vänner som helst..
Är ju det hon försöker dumbass
Hell_man:
Är ju det hon försöker dumbass
är ju det ja försöker säga
livetskung:
och ja tror att grejen med pojk- eller flickvän dröjer as länge innan man kan få tag på nån som står ut med en
Känner igen mig fett mycket!:(
Jag vill också ha personer runt omkring mig, men när jag väl börjar på nånting, typ kan va en sport /aktivitet eller nåt, då blir det inte som jag tänkt mig, aa som jag ville från början.
Jag va ihop med en kille ett tag /ir rätt länge,ett halvår), men jag gillade honom knappt ,faktiskt inte alls. Men jag antar att jag stannade hos honom för att jag bara ville ha människor i min omgivning. Men jag mådde dåligt då så fattar inte varför jag gjorde så.
Ibland kan jag känna såhär, att hellre ensam än vara med någon som jag inte tycker om och som får mig att må dåligt. Men ensamheten klarar jag inte heller av längre. Det är fett jobbigt.
ohYEA_:
Börja utnyttja dem istället.
För att kunna göra det skulle jag behöva utplåna hela mitt känsloliv.
Myksa:
Behärska dig själv tillräckligt länge så att du kan "utvärdera dem" Var försiktigare kanske?
Jo, men hur länge ska man hålla på med det då? Jag träffar ofta killar som kompis ett tag, sen så märker man att intresse finns och då blir det att man hoppar i säng. När jag gör så så är det för att jag verkligen gillar personen, men har förstått att vissa inte behöver känna något alls för att kunna ha sex med nån. Därför blir jag besviken när personen i fråga inte vill fortsätta längre än till en sexuell relation, och dessutom försvinner all vänskap så fort sexrelationen är inledd och jag (dum som jag är) fortsätter ha sex i hopp om att personen ska börja gilla mig såsom jag gillar honom.
Ad_Hoc:
Sänk förhoppningarna och ta dig tid att bilda en uppfattning om människor. Även om det får samma utfall så kommer du förhoppningsvis att bry dig mindre i det fallet.
Det där med förhoppningar är ganska svårt att göra sig av med. Det är väl det man lever för. Tycker själv att jag oftast har bildat mig en bra uppfattning om personen i fråga, men uppenbarligen är min uppfattning bristfällig.
Pink Ball:
ohYEA_: Börja utnyttja dem istället.
Mumble:
Jobbigt. 🙁
Palett:
Men ensamheten klarar jag inte heller av längre. Det är fett jobbigt.
![[n]](/img/smilies/thumbdown.gif)
![[love]](/img/smilies/love.gif)
