Jag ringer vårdcentralen för att få hjälp med mitt dagliga mående. Och dum som jag är så vet jag inte hur jag ska säga när dom svarar, inte för att jag förbereder något värst heller eftersom det aldrig blir som jag förbereder ändå, men jag ringde. Inte nog med att det är jobbigt redan innan utan den som svarar är någon vi känner.
Här sitter jag då sen i ett telefonsamtal om mig själv helt röd i facet och armhålor som har blivit till ett vattenfall med en tanke: Omg!

Imorgon 10.20 är det möte där nere med någon läkare som heter Linnéa. Inte nog med att hon är tjej som är typ jättepinsamt? Jag är livrädd för att börja gråta, jag har en ryggsäck med social fobi och jag vettifan vad jag ska säga när jag väl är där. Okej, jag vet, mina tankar som tillhör social fobi är tillbaka och nu behöver jag faktiskt hjälp även om jag vet att det inte finns så mycket mer än förberedelser att ta till. Jag är ju också rädd för att hon ska analysera mig.

Hur stoppar man sig att inte börja gråta när man är en mjukis och får panik? Någon? (A)