gick igenom en period som innehöll depression, anorexia nervosa och bulimia nervosa. Det varade i ungefär 7 månader och jag mådde så jäävla piss, hade inga vänner eller nånting.
Men så hände något, och jag började bry mig igen, skaffade nya vänner, kämpade upp mig bland de populära igen. Först älskade ja det, men så börjar jag sakna att vara deprimerad så jäävla mke. Och så saknar jag anorexia, jag saknar att vara smal, att känna kontroll över mig själv och att känna benen när jag går och lägger mig på natten. På sistone så har jag börjat spy igen, kan liksom inte riktigt klara av att äta
men ja menar va fuuck, hur kan man sakna att må dåligt?
anonympårej:
men ja menar va fuuck, hur kan man sakna att må dåligt?
du inbillar dig
anonympårej:
hur kan man sakna att må dåligt?
för att det är lättare att falla tillbaka än att stå emot
Angelize:
du inbillar dig
inbillar mig att jag vill må dåligt?
jag saknar att må bra, det känns vettigare 😀 😀
men iaf, det kanske blev en del av din iditenjg eller nåt
Grief:
för att det är lättare att falla tillbaka än att stå emot
är snarare tvärtom
anonympårej:
hur kan man sakna att må dåligt?
för att du tycker att det är tryggt
Res nullius:
jag saknar att må bra, det känns vettigare 😀 😀
är en deprimerad person
Blivande_japan:
för att du tycker att det är tryggt
låtr vettigt
anonympårej:
inbillar mig att jag vill må dåligt?
ja 🙂 skulle du trollas tillbaka till den period då du mådde som värst så skulle du inse hur jobbigt det egentligen var,du ser inte klart nu
o du borde verkligen sluta spy innan det blir värre och du förstör allt du byggt upp
anonympårej:
låtr vettigt
kämpa emot. enda rätta
Angelize:
o du borde verkligen sluta spy innan det blir värre och du förstör allt du byggt upp
vet, ska sluta, hare bara lite stressigt med vikten just nu
Angelize:
ja 🙂 skulle du trollas tillbaka till den period då du mådde som värst så skulle du inse hur jobbigt det egentligen var,du ser inte klart nu
aa, sant
men guummman inte ska du vara såån nut . inget blir bätte av dat-
att sakna personen du var när du var sjuk är kanske inte så konstigt, det konstiga är väll däremot att du inte lärde dig något av det.
Kan jag tycka
anonympårej:
men ja menar va fuuck, hur kan man sakna att må dåligt?
För att du blir ett ansvarsfritt offer som alla skall tycka synd om och gulla med utan att du behöver göra ett skit, samtidigt som du straffar dina föräldrar för att dem inte bryr sig om dig tillräckligt? Typ..
Frippe96:
För att du blir ett ansvarsfritt offer som alla skall tycka synd om och gulla med utan att du behöver göra ett skit, samtidigt som du straffar dina föräldrar för att dem inte bryr sig om dig tillräckligt?
alltså.. hahah, önskar att det där skulle ha hänt när jag gick igenom depressionen och ätstörningarna, men eftersom ingen visste så kunde ingen bry sig, blev mina mörka små hemligheter istället
OF 5:
att sakna personen du var när du var sjuk är kanske inte så konstigt, det konstiga är väll däremot att du inte lärde dig något av det.
jag fattar väl trögt