Droppandet av toner i öronen
blir en rännil, en till sil
som sköljer bort nykterheten
Flykten från medvetandet är bara upptakten
till resan mot storhet, till jakten
på det där äkta.
Makten går från otillräcklig till ingenting
och viljan att sälja blir till ingenting
drömmen om perfektion blir till ingenting
och vänskapen blir allt
Strilandet av toner i öronen
stiger till en strid ström
och blodet i ådrorna följer med
ökar takten genom kroppen
ökar slakten av förloppen
vi aldrig vill bevittna
ens ej som skådespel
efter presentationen av personer,
och situationen till ljusare toner
förpassas vi alla från skärmens lyster
dystert forsandes för den flod av toner
mot fagra ideals stönande klimax
och när våra sista slag har stridits
och pennor nedkämpats av svärd
när vi gett upp all flärd, allt det där
vi tog för givet
Då tar vi klivet mot dammen
för en nybildad tjärn hotas av rörelser
och sluttexterna rullar snart förbi
----------------------------------
Ok, den här blev ovanligt flummig för att vara mig, men men. Har inte kunnat skriva på ett tag, och ska jag vara ärlig är inspirationen sådär, men måste hålla igång skrivandet något så när så jag har kvar hjärnan när hjärtat återvänder.
jag gillade språket, men som du säger så betydde den inget. inte för mig iaf.
oj, vad dissig jag lät.
Egentligen rätt bra men lite överdriven kanske.
dazed_and_confused:
men lite överdriven kanske.
På vilket sätt överdriven?
Som i för liksom... högtravande? Eller för melodramatisk?
Stringburka:
Som i för liksom... högtravande? Eller för melodramatisk?
Mm både och egentligen, you're trying to hard liksom. Fast som sagt inte helt kasst heller.
när det gäller att sätta ihop meningar och ord på ett vackert sätt så var den ok, men den skakade inte om min värld precis.
Tråden låst på grund av inaktivitet