Tjenare!
Känner för att skriva av mig och hoppas att jag får goda ideér på köpet.
Under sommarlovet från 8an till 9an (är 17 nu och går första året på gymnasiet) så slog det mig en dag att "Jag Vill Bli Skådespelare". Jag hade aldrig testat på just skådespeleri eller något liknande tidigare, men det slog mig ändå att jag hade stort intresse för det. Jag kollade filmer i snitt 5 gånger i veckan och tänkte alltid "Där står jag någon dag". Men hur sjutton ska jag bli skådespelare? Jag började iallafall kika runt och försöka skapa ett kontaktnät för att komma igång. Jag vart även medlem på filmcafe.se och kikade runt där. Men eftersom jag bara var 15 år och inte bor i närheten av Stockholm där alla film jobben finns så kändes det alldeles för mycket att bara köpa en tågbiljett och fara dit.
Allt eftersom så släppte jag bara på allt och tänkte att, det här funkar inte, ingen idé att fortsätta. Att släppa allt var ingen bra idé och allt mer saker började lagras i mitt huvud som har med film att göra. Jag fick fler och fler intressen inom film att jobba med och intresset ökade.
Jag började även att smått lyssna på filmmusik efter att jag såg filmen "Armageddon" som hade musik som verkligen berörde en och fick en att må bättre om det var en dålig dag. Så då vart det musik intresse också. Och allt eftersom så lagrades det bara mer och mer. Om vi spolar fram bandet tills idag så lyssnar jag 98% på filmmusik och 2% på dubstep. Jag vaknar till filmmusik, lyssnar på det till skolan, under och hem från skolan. Även när jag kommer hem och somnar till filmmusik.
Samtidigt som jag lyssnar på allt så bildar jag även mina filmer i fantasin. Till och med ibland så gör jag vissa personliga beslut ENBART för att det skulle se snyggt ut i en film? Ibland så funderar jag på om jag är sjuk eller helt enkelt och bokstavligt talat brinner för ett intresse.
Jag mår bra av att lyssna på filmmusik och det får mig att tänka lättare. Måste även tillägga att jag lyssnar på "Hans Zimmer - Time" just nu när jag skriver detta.
En viktig sak att tillägga är att jag är verkligen ingen pluggis och skoltrött som fan. Så att gå teaterhögskola finns inte på kartan.
Jag sitter fortfarande kvar i samma sits då som nu. Och jag vet inte hur jag ska gå tillväga?
*Finns det någon som jag kan prata med som kan hjälpa mig med att ta nästa steg som skådespelare?
*Vad har ni för tips eller ideér på vad jag ska göra, eller vad ni skulle gjort själv?
Jag är verkligen seriös med det här och det är det här jag vill! Men jag sitter fast och måste kunna ta nästa steg, men hur?
Tack för att ni läste och tog er tid.
// Kim
Sök till audutioner, statistroller osv
isola:
Sök till audutioner, statistroller osv
Ja. Känns nästan som att det är det bästa alternativet.
är du säker på att det inte är manusförfattare eller regissör eller något annat som gör film som du vill bli? du låter mer intresserad av filmskapande än skådespel.
Var statist, spela teater (ingen svensk skådis är endast filmskådis) och tänk på att bara för att du lyssnar på filmmusik betyder det inte att du kan bli skådis. Filmmusik är bra, punkt. Filmmusik är skapt så att alla ska kunna uppleva en känsla, det är poängen med det, har inget med film att göra i stort sett.
PS, ENNIO MORRICONE UP IN THIS BITCH.
engagera dig i lokalt teatersällskap. Våga lite mer, jobb kommer inte till dig, du måste jaga!
Spela teater, bemästra livets skådespel och sök så småningom in på scenskola.
framtidskon:
är du säker på att det inte är manusförfattare eller regissör eller något annat som gör film som du vill bli? du låter mer intresserad av filmskapande än skådespel.
Vet inte om jag skrev ner det. men skulle kunna göra vad sjutton som helst. Allt känns bara underbart 😛
Semi:
bara för att du lyssnar på filmmusik betyder det inte att du kan bli skådis
Hehe vet. Men som du säger. Just filmmusik stärker bara intresset och öppnar fler och fler ideér för varje dag som går. Vilket gör att intresset för skådespeleri, regissör, statist osv bara växer och växer
elverpigen:
jobb kommer inte till dig, du måste jaga!
Sant! Måste tänka på det!
Se på mycket film, lyssna inte på musik bara.
Och då menar jag inte "lol kolla på film" utan faktiskt att titta, studera och analysera.
Att vilja bli skådis/regissör/vafan som helst är nog något de flesta vill under en period i sina liv, de tänker oftast inte på att det tar dedikation och tid som in i helvete. Själv har jag varit gal1 filmintresserad sen jag var kanske 9 år och har kommit fram till att antingen blir jag dokumentärfilmare/spelfilms-regissör eller så blir jag bidrags-utsugare. Så det är liksom den sortens dedikation du kan tänkas behöva.
