Jag har också ställt mig den frågan.

Jag har haft ett år nu utan att ha gjort det ordentligt, bara ytligt. Men det sitter fortfarande ett sug i huvudet.

Jag antar att man är fri när man inte ens sitter och funderar på det längre och jag tror att det tar tid tills man kommer så långt att det bara är flyktiga minnen, istället för en längtan.

Personligen så kan jag verkligen inte säga att jag är fri från det då min fantasi ofta målar upp bilder i huvudet - jag antar att du förstår hur jag menar.

Men jag kämpar iaf emot varje gång jag känner det där behovet av självdestruktiviteten och hoppas att det går över fort, så att jag kan göra annat som får mig på bättre humör och lämnar mig med ett gott samvete.

Tråden låst på grund av inaktivitet