Vad tycker ni om att skära sig?
Har ni gjort det någon gång?varför?
Jag har skärt mig några gånger (inget allvarligt),men det är mest för att jag gillar blod mm.Jag tyckte det var sjukt innan men nu förstår jag.
Jag tycker blod är rött, Aight?
Jag har råkat gjort det några gånger. Det var klantigt. Slant med kniven och så. Och så har jag såklart skurit mig några gånger när jag rakat mig.
Tänk på att kniven ska vara vass! Då är det inte lika lätt att slinta.
Den ska gärna ha glidskydd också så att man inte glider ut över bladet.
Jag skar mig senast idag när jag skulle göra klyftpotatis. Det rann som in i helvete, och potatisen fick röda fläckar. Men det var de godaste klyftpotatisarna gjort någon gång!
Jag har skurit mig på kinden, med min egen tumnagel!!
Puck:
Vad tycker ni om att skära sig?
Tycker ingenting, tycker det kan vara skönt ibland.
Puck:
Har ni gjort det någon gång?varför?
Ja, flera gånger. Har skurit mig när jag har mått dåligt, haft ångest eller känt att jag inte räcker till. Det känns bra för stunden.
Jag skar mig med en potatisskalare på tungan förut.
för att släppa ut hat.
smörgåsbord, byt profilbild =P
mmm i fingret inte bra 🙁
Utav misstag, sure. Även yxat mig i smalbenet!
Puck:
Vad tycker ni om att skära sig?
Ingen åsikt mer än att jag inte vill att nån jag bryr mig om ska göra d.
Puck:
Har ni gjort det någon gång?
Ja
Puck:
varför?
Blir så enormt upprörd av ångest ibland att sätta en sax i låret känns som en jävligt bra och lugnande idé. Lättare att ha ont fysiskt, fysisk smärta kan man peka på, psykisk går inte att fokusera på. Känns bättre när d bultar i låret och gör ont, då funkar huvet bättre.
Dock har jag inte vart så dum att jag gjort stora tydliga placeringar på skärsår då jag vet att jag kommer skämmas om d är helt klart att d är självförvållat om nån ser.
nej var för feg stack mig med nålar i låret under en period.
Puck:
Vad tycker ni om att skära sig?
Tycker att det är onödigt.
Puck:
Har ni gjort det någon gång?varför?
Ja, vem har inte. Men med mening, ja. Tyvärr får man ta konsekvenserna av det nu, 5 år senare, med fula ärr på armarna. :/
Jag skär mig själv med rakbland. Jämt och ständigt.
Det blir ett beroende som hjälper emot den grova ångesten i några sekunder. Men jag är deprimerad. Och hör röster. Psykologerna har så många namn på vad det är fel på mig så jag spricker.
Att börja skära sig själv är inget jag rekomenderar till någon, det blir beroendeframkallande. Men det kanske bara är för att mina monsterröster i huvudet som får mig att göra det.
Jag vet inte.. ?
Jag skar mig en gång när jag var trött på livet. tyckte dock synd om mig själv och tänkte att jag skulle testa. samma kväll så rymde jag hemifrån också. men det blev bara ett litet ärr men än är det kvar. Tyckte inte att det hjälpte dock.