Hejsan, vet inte om detta är rätt forumdel men aja

Min mamma har äntligen beslutat sig att skilja sig från min pappa, detta är jag väldigt glad över, innan jag forsätter förklara så ska ni få veta lite bakgrundshistoria.

Mina första minnen om att min pappa gör mig illa är från när jag var 5-6 år fast jag har aldrig tänkt på det i efterhand, när jag var ungefär 9 fick min pappa ett nytt jobb och det har varit rätt lugnt på den fronten tills för ett år sedan då han fick sparken, han började då gå hemma utan att göra ett dyft.
dvs att min mamma arbetade från 9-5 och sen kom hem och fick laga mat och tvätta samt andra hushållssysslor medans han inte gjorde annat än att klaga och tycka synd om sig själv. (Nuförtiden lagar jag dock maten 2 ggr i veckan)

Nu råkar det vara så att till skillnad från mina andra syskon så har jag väldigt svårt för att ta oförtjänt skit, vilket ledde till att jag och min pappa alltid bråkade och han var den som använde sig av metoder som att slå sönder mina saker eller slå mig när han tyckte att jag gått för långt

På sista tiden har han också börjat dricka en hel del

Nu var det så att han igår kom tårögd in i mitt rum, stank whiskey och kramade mig samtidigt som han sa något i still med "farväl, jag drar vidare nu"

Han försvann sedan ut till ladan och med blandade känslor antog jag att han skulle hänga sig eller något fast efter någon timma hörde jag bilen starta och han körde iväg rattfull

Han kom hem flera timmar senare lite efter min mamma och efter några timmars "prat" varvid han sa att min mamma var jätteokänslig och att han var mer värd än henne osv så bestämde hon sig för att skiljas

Ville bara skriva av mig, helt frivilligt om du väljer att läsa eller inte