undrar bara varför man skulle vara mindre benägen att få relationer att fungera som skilsmässobarn?

Lounge fact:

undrar bara varför man skulle vara mindre benägen att få relationer att fungera som skilsmässobarn?

För att då inte sina föräldrars relation fungerade, har man därför inte präglats med tanken att sann kärlek varar för evigt.

Lounge fact:

undrar bara varför man skulle vara mindre benägen att få relationer att fungera som skilsmässobarn?

..kanske pga att man mest har haft erfarenhet av konflikter i sitt familjeliv, och har svårt att lita på folk av den anledningen. Eller att man inte känner sig riktigt hel, på något sätt. Känns lite så för mig..

Jonnybravo91:

För att då inte sina föräldrars relation fungerade, har man därför inte präglats med tanken att sann kärlek varar för evigt.

Är man så naiv? Ok.

The May Queen:

..kanske pga att man mest har haft erfarenhet av konflikter i sitt familjeliv, och har svårt att lita på folk av den anledningen. Eller att man inte känner sig riktigt hel, på något sätt. Känns lite så för mig..

Om man har erfarenhet av mycket konflikter i sitt hem så arbetar man väll oftast för att undvika och lösa dessa på bästa sätt, tror det är en mer positiv erfarenhet än negativ. Varför har du svårt att lita på folk pga att dina föräldrar hade konflikter?

Lounge fact:

Är man så naiv? Ok.

De flesta jag träffat, inkluderat mig själv, som inte varit skilsmässobarn, har präglats med denna tanke ja.

Alla problem är överkomliga om man bara försöker, där skilsmässobarn oftast snarare ger upp.

Mycket psykologi och sociologi i detta.

Lounge fact:

Är man så naiv? Ok.

snarare cynisk..?

Lounge fact:

tror det är en mer positiv erfarenhet än negativ.

tjaa.. negativa erfarenheter kan ju vändas till nåt bra, men positiva skulle jag inte kalla dem..

Lounge fact:

Varför har du svårt att lita på folk pga att dina föräldrar hade konflikter?

för att jag jämför alla killar med min pappa t.ex, och han har aldrig riktigt brytt sig om mig och alltid satt sig själv främst. jag går in i försvarsbeteenden för att jag reagerar på saker som kanske andra inte skulle reagera på, pga negativa erfarenheter. jag är rädd att bli sårad, kränkt, överkörd, och skyddar mig mot andra människor hellre än att släppa in dem.
jag tror också att det påverkar ens inre stabilitet mkt mer än man tror att inte ha en kärleksfull familj där båda föräldrarna samarbetar och kommer överens.

The May Queen:

jag jämför alla killar med min pappa

Det har nog snarare med din far att göra än skilsmässa per se.

The May Queen:

jag tror också att det påverkar ens inre stabilitet mkt mer än man tror att inte ha en kärleksfull familj där båda föräldrarna samarbetar och kommer överens.

Nja, är man gammal nog inser man att alla förhållanden inte kan vara för evigt. Har föräldrarna dessutom träffat nya partners så kan man se ett stabilt familjeliv i det förhållandet istället.

Är skilsmässobarn förresten

Lite kanske. (Mina föräldrar var aldrig gifta men ja det har ingen relevans i detta..) Det har väl gjort att jag insåg rätt tidigt att kärlek sällan varar för evigt. Men jag var såpass ung (typ 5 år?) när mina föräldrar separerade att det inte har påverkat mig på samma sätt som ifall jag hade varit äldre.
Visst var jag ledsen då när det hände, men eftersom mina föräldrar blev goda vänner efter att pappa hade flyttat ut så accepterade jag det ganska fort. Att de bestämde sig för att gå skilda vägar var ett beslut de kom fram till fredligt och gemensamt.

The May Queen:

är ni mindre benägna att få relationer att fungera?
har ni mindre tro på kärleken?

Har bara varit i ett förhållande och det höll i nästan ett år så nej?

och nej på den andra frågan oxå

finns väl en viss cynism mot relationer i allmänhet ja

Tror inte på kärlek.

dazed_and_confused:

finns väl en viss cynism mot relationer i allmänhet ja

right on spot, ye

Jag är ett sk "skilsmässobarn", sedan jag var typ 13-15 någonting, kommer ej ihåg exakt.

Jag är nitton, och har haft samma flickvän i strax över tre år nu.

The May Queen:

right on spot, ye

det är dock möjligt att man försöker mer i förhållanden också, det är kanske inte regel att man ger upp, tror folk kan bli mer cyniska och fucked up av att växa upp någon kärnfamilj som knakar i fogarna men ändå hålls ihop till det bittra slutet