The May Queen:

ni som är skilsmässobarn.. hur har er uppväxt påverkat er? är ni mindre benägna att få relationer att fungera?
har ni mindre tro på kärleken?

från ett skilsmässobarn som funderar.

Snarare tvärt om skulle jag säga. Min pappa var otrogen mot min mamma i två år innan de skildes, jag var då väldigt liten. Pappa gift med den "nya" kvinnan och de har barn och hela kitet.
Skilsmässan och separationen har mer gjort att jag vill satsa på relationen och verkligen få det att fungera. Jag vet att äkta och evig kärlek finns, det tvivlar jag inte på. Men jag kommer i hela mitt liv vara noga med vem jag väljer att leva tillsammans med...!

Det som gör mig mest arg är när människor generaliserar. Speciellt folk som inte varit med om skilsmässor själva. De har åsikter hit och dit. Alla skilsmässor ser olika ut, en del går bra och alla får ett bättre liv efteråt. Mina föräldrars skilsmässa var ett helvete. Och den har satt djupa spår i mig både på gott och ont. Jag har blivit starkare. Men jag är också jävligt rädd att bli övergiven. Så fort det går lite neråt i någon relation tror jag att allt är över och att jag aldrig mer kommer prata med den personen. Vet iofs inte om det bara har att göra med att jag är ett skilsmässobarn, men mitt liv blev ju som det blev efter det.

Mina föräldrar var aldrig ens gifta. Har aldrig varit kär. Ser varken något problem eller några samband i detta.

Hej alla,

jag heter Ida Mårtensson och arbetar på TV4 Nyheterna Stockholm. Just nu arbetar vi med ett projekt om vårdnatstvister och söker en person som kan och vill berätta om hur det är att gå igenom en skilsmässa som barn.
Vi vill i en intervju framför kamera få svar på hur man som barn påverkas av att sina föräldrar går skilda vägar. Det kan båda vara positiva och negativa tankar och berättelser.

För dig som är intresserad, mejla mig på mejladress ida.martensson@tv4.se. Vi behöver en person så snart som möjligt, gärna senast slutet av den här veckan.

Hälsningar

Ida Mårtensson
reporter TV4 Nyheterna Stockholm

The May Queen:

ni som är skilsmässobarn.. hur har er uppväxt påverkat er?är ni mindre benägna att få relationer att fungera? Har ni mindre tro på kärleken?

Det har påverkat mig både positivt och negativt. Tex så har jag väldigt svårt att lita på människor och på att de faktiskt tycker om mig.

Behöver ju inte vara skilsmässobarn för att ha konstig syn på kärlek genom föräldrarnas relation.

Vet inte vad jag klassas som, mina föräldrar har skiljt sig, men det var långt innan jag var född. Fast träffar båda fortfarande.

Är heller inte rädd för kärlek och reagerar inte som min mor och far eftersom jag ej är som de. Ser heller inte varför jag skulle vara speciellt påverkad av detta då mina föräldrar alltid haft förhållanden med andra personer.

Ser dock inte det troligt att jag skulle bo med samma person i hela mitt liv, men har iaf delvis med många andra saker att göra.

Tror det bidragit till att jag har en mer avslappnad syn på förhållanden. Aldrig riktigt förstått mig på hela "och så levde de lyckligt i alla sina dagar"-grejen.

Det har förhoppningsvis lärt mig att man aldrig aldrig ska stanna i en dålig relation.