Såhär känner jag just nu
Jag är 18 år, går mitt sista år i gymnasiet.
Jag har en pojkvän, vi bråkar hela tiden.
Är fruktansvärt kär, har aldrig känt såhär förut trots att jag har ett 3årigt gammalt förhållande sedan tidigare som jag lade på hyllan.
Trots att jag har min pojkvän, som jag kan prata med och som jag vet älskar mig känner jag mig äckligast och tråkigast i hela världen.
När jag väl var singel lyckades jag bygga upp ett relativt bra liv och jag trivdes med de människor jag hade nära. Nu känner jag att ingen av mina kompisar passar så bra ihop med mig eller om vi ens är speciellt nära. Jag vill träffa nya människor men vet inte hur jag ska bete mig eller gå till väga.
Snart blir jag hemlös och jag måste hitta jobb eller komma in på någon högskola. Det finns några utbildningar jag kan tänka mig men jag är inte 100 på någon av dem och jag måste bestämt mig tills nästa vecka. Samtidigt som detta händer har jag massivs att göra nu tills studenten, inte bara alla vanliga grejer som en vanlig tredjeklassare utan även 3 kurser utöver det som jag behöver läsa upp, på en månad.
Jag har så mycket att göra att jag inte ens orkar sätta igång med det.
Jag känner mig så fruktansvärt stressad över hur jag ska fixa boende, schysst välbefinnande eller min livssituation överhuvudtaget.
Har haft bulimi innan och nu har sjukdomen kommit tillbaka, i mindre utsträckning dock. Jag är inte tjock och jag är inte smal. Jag är mullig, även om det är normalt vill jag inget annat än att vara modellsmal. Jag har så mycket problem med min kropp att jag hänger ett skynke över spegeln i mitt rum, slutat sköta min hygien för att det känns inte som att det hjälper hur jag än försöker, kan absolut inte ha sex utan klänningen eller täcke runt om mg. Mår fruktansvärt dåligt över detta, även om jag vet att det är en ganska fånig sak att må dåligt över. Har haft det väldigt jobbigt hemma, med misshandel etc och det enda jag egentligen vill fokusera på är att komma härifrån så snabbt som möjligt och hitta nya människor som kan påverka mitt liv positivt.
När jag och min pojkvän bråkar bryter jag ihop och tappar precis allting. Kan sängliggandes i dagar, stirra i taket och det enda jag kan tänka på är hur jag ska dö. Ska jag göra det nu? När, var, hur?
Kan någon tipsa hur man tar sig ur en sådan här svacka och hur man ber sig åt för att finna ork till att man behöver ta itu med?