Har inget annat tips än att bara gå upp och köra järnet. Det kan vara väldigt skönt att börja så man slipper sitta och tänka på redovisningen och allt det läskiga med den under en längre stund.

Sedan brukar typ minst hälften av eleverna i klassen mer eller mindre strunta i att lyssna aktivt på den som redovisar.

liknöjdhet är alltid bäst. jag rekomenderar det när det gäller det mesta i livet

Prata med läraren. Om du förklarar hur mycket du lider av det så får du redovisa för denna istället, så brukar det fungera i alla fall.

Timmmmmmmmmm:
Prata med läraren. Om du förklarar hur mycket du lider av det så får du redovisa för denna istället, så brukar det fungera i alla fall.

Jag tror inte att det är en bra taktik att bara redovisa för läraren
Denna person kommer antagligen behöva hålla i ordet många gånger senare i livet och då finns det ingen lärare som man kan gå till 

Jag tror att det är viktigt och bra att jobba på sin scenskräck i skolan, för desto mer man redovisar så går den faktiskt över tillslut 

mm det är bara att köra. you can do it osv. 

ifall du upplever att det är riktigt jobbigt så kan du besöka läkare och be om att få betablockerare. det hämmar stresshormonerna och gör att en kan behålla lugnet vid ex. uppträdanden eller redovisningar. 
det är dock ganska svårt att motivera recept på betablockerare ifall du inte upplever att ditt liv begränsas av scenskräcken. 

Zerafina: Jag tror inte att det är en bra taktik att bara redovisa för läraren
Denna person kommer antagligen behöva hålla i ordet många gånger senare i livet och då finns det ingen lärare som man kan gå till 

Jag tror att det är viktigt och bra att jobba på sin scenskräck i skolan, för desto mer man redovisar så går den faktiskt över tillslut

Jo visst är det bra att komma över den, men lider man så mycket så fungerar det inte att ställa sig framför 35 pers. Det blir bara värre eftersom man kommer misslyckas och förvärra rädslan ännu mer.Jag hade samma problem och när man är så nervös så sätts kroppen i flykt-/överlevnad av hjärnan varpå man slutar funktionera, i alla fall på det sätt som krävs för att genomföra en redovisning. Man kan säga att det är total panik och utan att överdriva så är det den värsta ångesten jag någonsin upplevt.
Därför bör man införskaffa betablockerare och sedan börja inför mindre grupper.

också varit väldigt rädd för det. ibland kan man undvika det o då är det bra att göra det, annars kan de hjälpa att förbereda sig  och öva. öva frammför en spegel, för kompisar, eller spela in sig själv å höra hur de låter..

tänk på att dem du talar för inte bryr sig och är underlägsna dig själv, så brukade jag göra, då spelade det liksom ingen roll och blev lugnt

Timmmmmmmmmm:

Jo visst är det bra att komma över den, men lider man så mycket så fungerar det inte att ställa sig framför 35 pers. Det blir bara värre eftersom man kommer misslyckas och förvärra rädslan ännu mer.Jag hade samma problem och när man är så nervös så sätts kroppen i flykt-/överlevnad av hjärnan varpå man slutar funktionera, i alla fall på det sätt som krävs för att genomföra en redovisning. Man kan säga att det är total panik och utan att överdriva så är det den värsta ångesten jag någonsin upplevt.
Därför bör man införskaffa betablockerare och sedan börja inför mindre grupper.

Aa du har rätt. Man bör börja med mindre grupper för att sedan klara av större
Jag menade mest att man inte kan fortsätta att bara redovisa för läraren alltif

tips nr 1: lägg pappret på ett bord, håll det EJ i händerna

ps funkar bara om du har papper alltså

reben: tips nr 1: lägg pappret på ett bord, håll det EJ i händerna

haha, annars det klassiska asplövet

hade också svårt för sånt i början, började redovisa för läraren + närmaste kamrat i klassen, sen mindre grupper och efter något år hade jag inga problem med att redovisa för större grupper på 30-40 pers. blir bajsnervös dagen innan men 10 minuter innan äre alltid lugnt.

tänk att det värsta som kan hända är att du säger fel eller ser nervös ut/stammar, hur mkt hade du brytt dig om någon annan i klassen var det? efter 2 timmar äre ändå bortglömt av alla. KOMMERU DÖ AV DET? NEJ 

Jag har panik inför det här nu en vecka innan skolan börjar, mitt problem är att jag vill börja skratta när jag blir nervös, det är ett skratt som när som helst kan gå över till att jag börjar gråta. Jag började faktist att skratta senaste redovisningen jag gjorde som var i nian, hela klassen skrattade med så det var lugnt tillslut men vad ska hända i gymnasiet!?