kmr va samma för mig, kmr inte känna en kotte, men jag ser det bara som någonting positivt haha skönt o få en helt ny start

grind:

Någon som känner igen sig?

Absolut. Minns att det var en blandning mellan nervositet och nyfikenhet att börja första ring.

Att susa in och spela kung brukar sällan fungera. Börja med kallpratet på rasterna och lunchen. Försök att vara avspänd och försök göra dig bekant med dom allra flesta i skolan.

Angelize:

kmr va samma för mig

vad ska du läsa?

ont: jah börjar typ 29:de. men tänker på annat jag.

retstickan:

vad ska du läsa?

ont: jah börjar typ 29:de. men tänker på annat jag.

folkhögskola allmän kurs, måste fixa gymnasiebehörighet pga hoppa av

Angelize:

folkhögskola allmän kurs, måste fixa gymnasiebehörighet pga hoppa av

oki hoppas du trivs då. jag gjorde det inte, men de flesta verkade iaf göra det

kom ihåg när jag var rädd över att börja i en ny klass i en ny ort och gjorde en "stackars mig"-tråd

men det bästa är att försöka vara öppen och var inte rädd för att ta kontakt i början när alla är lite blyga osv. Vet att min kompis gjorde det och det ledde till att hon blev loner wolf och för sig själv i klassen.

Så var bara dig själv och försök att lära känna alla eller de flesta i klassen innan du riktar in dig på ett par som du är med mest.

Vill också.

Skriv hur det gick då, sitter i samma sits, typ.

Har inte orkat uppdatera tråden för jag är grymt trött när jag kommer hem, lägger mig och sover det första jag gör typ.

Angående skolan så kan jag meddela att den går åt helvete. Jag vantrivs i klassen och alla känner några redan från grundskolan. Förutom jag, som inte känner en kotte. Och att jag är den enda från min ort gör inte heller saken bättre, har aldrig ens sett mina nya klass"kompisar" tidigare. I och med det behöver dom heller inte mig, och min blyghet uppfattas förmodligen bara som att jag är en inåtvänd och osocial person.

I våras när jag snackade med syv tyckte hon att jag skulle gå det program jag nu går, dvs sam-media. Det som hon framförde mest under våra samtal var att jag absolut inte skulle göra ett så kallat kompisval, att välja en klass bara för att nån kompis ska gå där.
Jo, tack för det. Gick förstås på det. Men nu när jag väl börjat i klassen inser jag att utan vänner får man inte ens motivation till att gå i skolan, syven var alltså ute och cyklade, i alla fall enligt mig.

Tvekar att gå till skolan varje morgon jag går upp. Mår skit illa varje morgon och har slutat att käka fruckost, för min egen skull! Om jag skulle käka fruckost kommer jag förmodligen spy och inte komma iväg till skolan över huvudtaget. Så nu sitter jag dödstrött på lektionerna istället, men jag antar att det är bättre än att inte gå alls.

grind:

Har inte orkat uppdatera tråden för jag är grymt trött när jag kommer hem, lägger mig och sover det första jag gör typ.

skärp dig. Du har gått i skolan i 4 (!) dagar, det är INTE för sent att lära känna någon, men man måste ANSTRÄNGA sig. Du måste vara glad, trevlig och prata med folk, även om du är jätteblyg och trött och sur. Du har allra bäst chanser nu i början, så ta dem! Att gnälla på um leder inte till något vettigt alls.

Tycker att du ska se det som någonting positivt. Du kan börja från början osv osv.
Och ja fyra dagar är inget. För mig tog det sorgligt nog flera månader att komma in i klassen då jag var oerhört blyg. Blod svett och tårar . Även om du tycker att allting som kommer från din käft låter oerhört dumt och fel så fortsätt att babbla.
Sen är det bara att fejka som japanen sa. Låtsas vara glad, sträck på ryggen, möt allas blickar och heja.
Lycka till, nästa år är det min tur

grind:

Det som hon framförde mest under våra samtal var att jag absolut inte skulle göra ett så kallat kompisval, att välja en klass bara för att nån kompis ska gå där.
Jo, tack för det. Gick förstås på det.

Det är väl hur bra som helst att inte ha någon bästa kompis från början. Då hade du ju endast hängt med den/dom och missat hela lära-känna-varandra-perioden i den nya klassen. Nu tvingas du ju lära känna nya människor, som är i precis samma sitts som du, dvs känner-ingen-måste-hitta-vänner-stadiet. Klart det är obehagligt i början men ge det lite tid så ska du se att merparten av din klass säkerligen är riktigt trevlig att lära känna.

Mitt förra inlägg var kanske inte det mest positiva. Men jag mår inte så bra just nu och det mesta känns botten.

Idag var jag inte ens i skolan, spydde på morgonen så det var inget läge att ta sig iväg tyckte jag.

Tack så mycket för dom motiverande och positiva svaren! 🙂 Jag ska försöka kämpa på ett tag till men fortsätter det som det har gjort hittills funderar jag på att kanske byta klass - till en som nån av mina kompisar går i. Men asså, vad ska man säga för att intyga att man vill ta kontakt. Till exempel som igår när jag och en från en annan klass skulle gå o käka kom plötsligt en snubbe i min klass och började gå jämna steg med oss mot matsalen. Men jag, med min blyghet, visste inte vad jag skulle säga, så jag öppnade inte ens käften. Och inte han heller... vad ska man säga i såna situationer typ, och hur ska man ta kontakt i övrigt?

grind:

Men jag, med min blyghet, visste inte vad jag skulle säga, så jag öppnade inte ens käften. Och inte han heller... vad ska man säga i såna situationer typ, och hur ska man ta kontakt i övrigt?

Han är väl i exakt samma situation som du, vill lära känna folk men också är blyg och har därför svårt att inleda en konversation. I början funkar de mest ointressanta samtalsämnena som "var bor du", "varför valde du den här skolan", "håller du på med idrott", "spelar du något instrument", "vad lyssnar du på för musik" och dylikt som i sig kanske inte är så roligt att prata om, men tillslut glider man ju in på intressantare samtalsämnen och hittar saker man har gemensamt.