Saraswe:

mm, bra det är alltid en start

Mår redan bättre. ^^

Un Deux Trois:

Mår redan bättre. ^^

Kanske inte så jag mena men man måste ju börja nånstans....

Saraswe:

Kanske inte så jag mena men man måste ju börja nånstans....

Menar att jag försöker umgås med andra och sånt.

Un Deux Trois:

Menar att jag försöker umgås med andra och sånt.

Okej, trodde mer att du bara var ironisk emot det jag skrev.

Un Deux Trois:

Men lite svårt, man vill ju inte vara depp med dem.

de förstår säkert om du är det, jag har en vän som mår dåligt, som jag alltid stöttar

Catie:

de förstår säkert om du är det, jag har en vän som mår dåligt, som jag alltid stöttar

Det är just det där jag inte vill utsätta folk för längre.

Un Deux Trois:

Kan ingen hjälpa? Jag vill inte skära mig men får kraftiga impulser.

Du har ingen anhörig som.. du kan prata med, liksom om det här överhuvudtaget?

Har någon terapeut/psykolog eller någon professionell regelbunden kontakt att prata med? Det tycker jag är absolut nödvändigt när man mår som du gör. Jag har gått till psykakuten och fått samtal med en kurator 2-3 gånger/vecka under en tid som allt var jättejobbigt. Kan hända att min psykolog var iväg just då, kanske därför jag fick träffa kuratorn, men fråga abosolut om det på tex akuten!!
Kan tänka att det hjälper dig mycket - att veta att man har en tid till någon i morgon, försöka stå ut till dess iaf. Sedan får man se vad som händer, men iaf klara sig fram tills då. Och sedan sätta upp ett nytt mål med kontakten, till på fredag ska jag stå ut. Små, små etapper.
Man kan skjuta upp för sig själv också: "SKA inte göra något dumt på fem minuter. Sedan tar vi ett nytt beslut, men SKA inte skära/annat på denna tid!" Och när man klarar det, ta tio minuter, sedan längre osv. Kan ta kortare när det behövs. Men när man upptäcker att man faktiskt överlever - om än inget annat än just det - den där tiden, man STOD UT, då kan man kanske stå ut lite till? Och lite till? Och sedan när man kämpat så förbannat för att stå ut - då vore det lite poänglöst och typ "slöseri" med kraft att bara ge upp?
Jag har klarat så himla mycket hemskheter, tänker jag ibland, så det är inte värt att ge upp nu. Då har mina år av kamp på liv och död varit förgäves, och det vore ju dumt. Har jag klarat mig hittills - då kan jag banne mig klara lite till!

Lite tankar om vad som hjälpt mig... Jag hoppas innerligt att du kan få den hjälp du behöver - och att du vågar BE OM DEN, när du ju behöver den!!
Glöm aldrig att Du är värd att må bra

Un Deux Trois:

Jag har så mycket ångest och vet inte vad jag ska göra längre. Kan knappt sova på nätterna, får bara mardrömmar, ork

jag brukar spela tv spel då glömmer jag allt elände. var kan man få antideppresiva piller vill gärna testa om det hjälper mig

Tråden låst på grund av inaktivitet