Jag skrattade högt när jag slog tanten på käften, hon såg så otroligt larvig ut ramlandes baklänges medan hennes sista tänder flög ur munnen. Munnen; det svarta hål som bara sög, men som aldrig sög tillräckligt bra. Nu kunde hon inte raspa med tänderna i alla fall. Visst hade vi känt varandra länge men jag tror att i slutändan var det åldersskillanden som ledde till våra problem. Hon var ett halvt decenium gammal och jag hälften av det. Mitt stånd var alldeles för potent för den gamla haggan och mitt sinnelag alldeles för epikuriskt. Jag anade det redan första gången vi sågs när hon hade sin röda klänning, den där som visar låren på ett alldeles förtjusande sätt, och jag såg hur hon bar upp den med nervositet och motvilja. Bättre blev det när vi kom hem till mig och när jag snabbt drog av den, lyckan var dock kortvarig ty det visade sig att när jag var redo att tränga in i henne var hennes läppar stängda likt Trojas portar. Likt denna historiska händelse var också jag tvungen att komma på en plan för att kunna penetrera porten och göra entre in i den inre härligheten.