Amanda Lindh
16 år
Karlstad

Jag är en tjej som ännu går i grundskolan men som ändå har stora framtidsplaner, vilka är att bli skribent/journalist. Jag har sökt in till ett Medieprogram med inriktning kommunikation och kultur och det passar mig bra. Jag har alltid varit bra på att skriva och har alltid haft högsta betyg i Sv. Tänkte skriva en recension här nedan av filmen ”Män som hatar kvinnor”.

Enjoy!

Jag har sett filmen ”Män som hatar kvinnor” som är en filmatiserad thrillerhistoria skriven av Stieg Larsson. Det är en rå men också stark thriller om en mans band till sin brorsdotter och om två människors välvilja att hjälpa till för att knyta ihop de sista banden.

Mikael Nyquist passar som en smäck i spelandet av den dömde journalisten Mikael Blomquist. Man kan nästan tro att Nyquist extraknäcker som journalist på fritiden. Blomquist försöker tillsammans med vänner och familj kämpa mot domen men det dröjer inte länge förrän han blir kontaktad från annat håll. Det håll som ligger ute i kanten, där allt är glömt. Eller i alla fall där allt verkar vara glömt. Det är av en medlem i den överklasserade familjen Vanger. Medlemmen heter Henrik Vanger och hans sökande efter den som mördade hans brorsdotter Harriet för 40 år sen har blivit så starkt att han tvingas vända sig till journalisten Blomquist. Eftersom han inte längre har något att förlora.

Sedan har vi Lisbeth Salander spelad av Noomi Rapace. Man blir direkt fascinerad av Lisbeths utstrålning av historia och bakgrund. Man vill veta mer om den tjejen direkt. Hon är en proffisionell datahacker och bara det säger att hon är en speciell figur. Medan hon flätas in mer och mer i Blomquists affärer måste hon vid sidan om tampas med sin psykopatiske förmyndare.

Vändpunkten kommer när Lisbeth och Blomquist träffas och sluter sig samman likt ett team för med lust och medkänsla försöka lösa mordet på Harriet. De går genom eld och vatten tillsammans för ett mål som de båda är fastställda på att nå och det är nu farten trappas upp i filmen mot en helt ny riktning.

Filmens vandring varar i några månader, skulle jag tro i alla fall. Den går från att utspela sig i Stockholms dramatiska stad och gator till det lugna och kyliga landet. Det är en lång resa.

Budksapet i denna film är som jag uppfattar det att man ska fortsätta kämpa. Även fast det har gått lång tid så ska man inte packa ner trasiga saker. Ta itu med problemen innan man går vidare för alla problem går att lösa. Jag ser också att det är två människor som inte känner varandra eller den person som de hjälper, men de gör det för sakens skull. För att det är en väldigt bra sak, det är rätt.

Filmen känns inte typiskt svenskt så till er med fördomar mot svensk film kan jag säga att det inte gäller denna film. Jag tycker att den är ruskigt bra och har Oscar kvalitet. Jag rekommenderar den starkt!