eller ? (Ni får ursäkta textformateringen, orkade inte fixa till...)
---
Hallå där!

Jag skulle gärna vilja vara en del av er redaktion! Låter väldigt roligt!

Jag är en 16-årig tjej som läser samhällsprogrammet med inriktigt på beteendevetenskap första året på gymnasiet. Som person är jag gladlynt, envis och en perfektionist. Vissa kan blir riktigt irriterade på min noggranhet.
På fritiden gillar jag att umgås med mina vänner, träffa nya människor, träna på Friskis & Svettis, se på film (helst romantiska komedier), spela piano, sjunga, läsa m.m. Jag läser alltid innan jag går och lägger mig. Min favoritbok är "En blomma i Afrikas öken". Jag har ett väldigt stort intresse för musik, och studerade faktiskt musik 6 år i grundskolan, och sjunger numera i kör. Jag älskar även att resa. Det är underbart att bara åka iväg någonstans och inte behöva tänka på något annat än nuet. Jag gillar inte stress. Det får mig på dåligt humör, vilket i sin tur leder till utbrott.
Jag lyssnar på all slags musik. Allt från lugna ballader till hårdrock beroende på vilket humör jag är på. Jag ser ingen anledning till varför man ska låsa sig fast vid endast en musikgenre då varje musikstil har sin charm.
Jag älskar att titta på "Debatt" som brukar gå på SVT, eftersom jag är väldigt intresserad av retorik och hur man ska bära sig åt för att argumentera och uttrycka sig på ett bra sätt. Jag finner det intressant att höra argument som totalt går emot min egen åsikt, eftersom det är fascinerande att få nya perspektiv på saker och ting.

-----
Gratis busskort – en självklarhet

Det borde vara en självklarhet att elever ska ges samma möjligheter. Det borde vara en
självklarhet att vissa ungdomar inte ska särbehandlas enbart för att de råkar bo några
kilometer längre än sina klasskamrater. Och det borde vara en självklarhet att alla
grundskole- och gymnasieelever ska kunna förflytta sig kollektivt mellan skola och hem. Men
så är det inte.

I min kommun förhåller det sig att elever som bor mer än sex kilometer bort från skolan inte
är berättigade till ett kostnadsfritt busskort, medan övriga elever kan transportera sig till och
från olika platser utan att betala ett enda öre.

Är den ökade kostnaden till följd av begränsad utdelning av busskort värt den ökade
kostnaden detta onekligen skulle innebära? I grunden handlar det om vilka möjligheter de
studerande ungdomarna har rätt till. Enligt lag ska skolan vara avgiftsfri. Hur kan man då
kräva att elever ska stå för sin färd till och från skolan?

Jag kan förstå att elever som bor längre bor än sex kilometer inte har motivationen att ta sig
till skolan dag in och dag ut på grund av att de antingen måste gå eller cykla. Därför är det
ingen slump att frånvaron i skolan är så hög som den faktiskt är.

Att ge alla elever ett busskort skulle fungera som ett lockbete för att attrahera elever från
andra städer till kommunen. I nuläget är det dock många ungdomar som söker sig bort, och
kanske hade vetskapen om att kunna förflytta sig gratis i hela länet inneburit att fler hade
valt att stanna i kommunen även efter skolåren.

Jag tycker dessutom att det borde ligga i kommunens intresse att vilja gynna
kollektivtrafiken, och på så vis samtidigt värna om miljön. Så varför inte ge alla ungdomar i
kommunen ett busskort som medför att de lär sig att utnyttja kollektivtrafiken - även inför
framtiden?

Den orättvisa som nu råder anser jag är oacceptabel. Jag tycker att kommunen ska ta sitt
förnuft till fånga och ligga i täten för en rättvis förändring genom att ge alla studerande
ungdomar den där självklarheten – ett busskort.

----

”Jag trodde aldrig

att jag skulle bli

lärare”

D

en 27:e augusti öppnade Stockholms
modernaste skola sina dörrar. Väsby Nya
Gymnasium ställer inte bara höga krav på
sina elever, utan även på sina lärare. Jag
fick chansen att intervjua en av dessa
lärare, Birgitta Steneryd - en trevlig och
social lärare, som undervisar i biologi och
matematik på skolan.

När jag för första gången klev in i den
färggranna skolan var min första tanke att
det var en inspirerande och trygg miljö att
vistas i. Jag fick mig ett rejält träningspass
när jag gick uppför de 110 trappstegen till
den 5:e och högsta våningen där
naturvetarna håller till. Jag mötte upp
Birgitta vid de populära saccosäckarna.
Hon berättade att hon undervisat i
högstadie- och gymnasieskolor i ca 31 år.
Trots sin långa arbetstid trivs hon oerhört
bra med sitt yrke och tänker fortsätta lära
ut de 10 kommande åren innan hon går i
pension.

”Oförutsägbarheten – att inte veta vad
som kommer att hända på jobbet – det är
det bästa med mitt yrke”, uttrycker
Birgitta sig. Hon har alltid tyckt om
ungdomar, och det finns inget som går
upp mot känslan av värme och
erkännande från dem. Hon trivs som allra
bäst när eleverna visar intresse och
engagemang för hennes ämnen och
verkligen vill lära sig och få ut något av det
de gör. ”Det värsta är att se duktiga elever
slösa bort sin intelligens när de faktiskt
kan uppnå högre betyg bara de
anstränger sig lite.”

Att få arbeta med människor i framtiden
har sedan barnsben varit en självklarhet
för Birgitta. Men att veta exakt vad hon
velat syssla med har dock inte alltid varit
lika självklart. Under en period i hennes liv
ville hon på något sätt ”rädda världen” för
en mer hållbar framtid. Sedan började
hon fundera över hur hon skulle kunna
försörja sig, och då fanns inte den planen i
åtanke. Läraryrket var till en början en
avlägsen idé. ”Jag trodde aldrig att jag
skulle bli lärare. Jag gled in på ett
bananskal så att säga.” När hon vid ett
tillfälle vikarierade som lärare var det
först då hon såg yrket med andra
ögon. ”Det var en riktig aha-upplevelse att
få se hur det fungerade i det verkliga
livet.”

Beroende på vilka årskurser man vill
undervisa i krävs det olika kompetenser. I
Birgittas fall behövde hon studera 4,5 år
på universitetet för att bli en behörig
högstadie- och gymnasielärare. Det var en
bred utbildning som gav henne
färdigheter som hon har nytta av än idag.
Lyckligtvis fick hon jobb direkt efter
utbildningen. I dagens läge finns det gott
om lärare i Sverige – därför kan det vara
svårare att få jobb inom lärarbranschen.
Trots det rekommenderar Birgitta
läraryrket starkt om man har ett
brinnande intresse för ungdomar och sina
undervisningsämnen. ”Livet är en enda
skola, så varför inte jobba i den?”, avslutar
hon med ett leende på läpparna.