Trillade nyss in en färsk skribentansökan. Vet inte riktigt hur det ligger till med statusen just nu, om vi behöver fler skribenter eller inte, men jag tycker i alla fall hon verkar bra!

------

Hej!


Jag heter Emma Strömberg, är 18 år och bor i Malmö.
Eftersom jag gillar att skriva (poesi, recensioner, texter i allmänhet, you name it) så är jag väldigt intresserad av att bli skribent på ungdomar.se.
Lite info om mig:
På dagarna pluggar jag på mediaprogrammet och siktar på att komma in på journalistutbildningen på Lunds universitet och skulle helst satsa på en karriär inom undersökande samhällsjournalistik.

På fritiden gör jag väl det som de flesta tjejer i min ålder gör. Umgås med kompisar, tränar aerobics och core, festar, skriver och lyssnar mycket på musik. Min musiksmak är väldigt bred och jag lyssnar på allt från gamla klassiker av Blondie till det senaste på topplistan bara låtarna är bra.

Jag tror jag skulle kunna tillföra väldigt mycket som skribent på ungdomar.se. Jag håller mig väldigt uppdaterad på det mesta, allt från nyheterna till det senaste modet, och är ganska insatt i samhällsdebatter.

För att lämna ett litet smakprov på hur jag brukar skriva så skickar jag här ett utdrag ur en ganska lång filmrecension som jag skrivit.

Hoppas att ni tycker att jag passar som skribent på ungdomar.se!



Med vänlig hälsning
Emma Strömberg

DVD-recension: The Human Centipede:
Vem hade inte läst rubrikerna i Aftonbladet och Expressen och fler medier därtill om att detta skulle vara den "sjukaste" film någonsin? I nästan alla medier målades det upp bilder av biobesökare som lämnar salongen av äckelkänslor eller bara i ren protest mot filmens våldsamma och omänskliga innehåll, regissören som blir mordhotad och huvudrollsinnehavaren som blir attackerad på gatan hemma i Berlin. Redan innan vi sett filmen så visste vi att detta skulle vara det sjukaste vi någonsin skulle få beskåda på bioduken eller hemma i sofforna och att ingen skulle lämnas oberörd av filmens grafiska innehåll, men stämde verkligen denna bild som media målat upp för oss eller blev vi helt enkelt lite hjärntvättade om filmens ohyggliga handling och därför på förhand förväntade oss att filmen skulle vara så hemsk att det blev lite av en självuppfyllande profetia?



När jag själv införskaffade mig DVD-filmen The Human Centipede så kände jag lite av pirret och rädslan inför vad jag skulle få se. Skulle jag kunna titta på filmen utan att stänga av, må illa eller ligga sömnlös och vrida mig i sängen halva natten samtidigt som de värsta scenerna spelades upp innanför mina slutna ögon om och om igen? Eller skulle jag lyckas att ta mig igenom filmen och faktiskt inte tycka att den var så himla hemsk som jag hade blivit lovad? Trailern sa, som alltid, inte speciellt mycket. Det är ju självklart att klipparna plockar russinen ur kakan när de skapar trailers. Jag tror jag gav mig in i denna filmupplevelse ganska opåverkad av medias upphausande av The Human Centipede's ohyggliga story. 



Filmen börjar med en ganska uttjatad klyscha: Två turister som kör vilse mitt inne i skogen i ett främmande land och får punktering. Som upplagt för att de vilsna turisterna ska bli kidnappade av någon bad guy och redan där så börjar man ana vad som komma skall. 
Har man inte sett trailern så blir man dock lite vilseledd då de två turistande tjejerna träffar på den första skurken som senare inte alls visar sig vara filmens riktiga bad guy, men redan då så knyter man ihop nävarna, blundar och hoppas på att tjejerna ska strunta i det punkterade däcket och bara trampa gasen i botten.[....]