Optimismens gyllene kvart
Allt gott har ett slut. Så även sommarlovet. Med samma rasande fart som löven faller mot backen knallar vi in i en hösttermin full av… ja, av vadå? Av fingrar nedkylda till domningsgränsen, mörker och vågor av skolarbete – eller av mysiga kvällar med levande ljus och vaniljthe, mängder av vackra färger och umgänge med skolkompisar? Den äldre generationen hävdar att det är helt upp till en själv, och jag har gett den inställningen en ärlig chans.
Efter att ha laddat batterierna med solenergi genom två svängar till Rhodos var jag galet taggad inför denna höst och optimismen var lika stor som Gällivare centrum är dött. Det var fruktansvärt skönt att få klä på sig ordentligt på mina dagliga promenader. På en av vandringarna gick jag och grunnade på livets alla härligheter, jublade över dess möjligheter och beundrade fascinerat de fallna lövens olika färger och former. I alla fulla fall så fick jag studera dessa bladverk på ett mycket närmare håll än jag planerat när mina fötter plötsligt bestämde sig för att det var en mycket god idé att placera sig i vägen för varandra, vilket resulterade i platt fall.
I bakhuvudet tyckte jag mig bestämt höra en liten tomte som skadeglatt hamrade med sina små nävar på hjärnbarken och illvilligt tjöt; ”man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!”. Hösten blev plötsligt mycket mörkare, kallare och väldigt, väldigt förfärlig. Min optimism över årstidsväxlingen höll i sig i sisådär sexton minuter. Nu ska jag fokusera på andra saker istället. Äpplen, till exempel. Jag ska äta äpplen. De blir i alla fall stora och härliga på hösten.
Jag ska förmodligen även gå på möten där jag antagligen placerar laptopen bak och fram vilket resulterar att jag desperat försöker hitta öppningsknappen framför tio par nyfikna ögon, dratta på ändan i skolkorridoren på grund av en kombination av platta skosulor och is när jag rusar mot lektionen som börjat för en kvart sedan, och jobba den ömma häcken av mig för att inte frysa. Men vet ni vad? Snart är det sommarlov!
Namn: Jennifer Wiippola
Ålder: 17
Bostadsort: Koskullskulle, just utanför Gällivare
Allmän info: Jag har precis tagit studenten från medialinjen, och jag älskar att skriva och att vara kreativ! Att producera många texter på kort tid är inget problem om det skulle behövas. Jag gillar att skriva många olika sorters texter – allt från krönikor, reflektioner och satirer till faktatexter och annat. Övriga intressen är bland annat fotografering och dans (magdans, bugg och latindans), plus utmaningar och människor och att lära mig nya saker. Det är livet. Friskt vågat, hälften vunnet!
Jag gillar texten! Har inte mycket mer att tillägga faktiskt. Blir hon antagen är det skojj, om inte - så är det också okej för mig.
Bra men inte wow! (inte dataspelet utan uttrycket alltså)
Skulle väl vara för att hon bor på ett så jävla roligt ställe då; Koskullskulle! Tihi!
Alexandra Algerydh:
Skulle väl vara för att hon bor på ett så jävla roligt ställe då; Koskullskulle! Tihi!
OCH för att hon dansar magdans!
(Håller för övrigt med Alexandra. Men jag säger nog ja ändå.)
Jag ber om en recension också vetja!
Good thinking!
Erik Nahlén:
Jag ber om en recension också vetja!
Tråden låst på grund av inaktivitet