Har övertalat min klasskompis Kristoffer att börja skriva här på UM. Han är typ 22 tror jag, från norrland (Östersund av alla platser) och därmed allmänt bitter och smådryg. Skryter gärna om att han är musikredaktör för någon glesbygdstidning så är väl lika bra jag nämner det. Aja, här är hans ansökningstext:

-----------

The Hunt for Gollum, en fan fiction-film gjord av några eldsjälar som kände att Sagan om Ringen behövde en fjärde del, i form av ett 35-minuters välgjort och Peter Jackson-troget mini-epos. Jag är verkligen impad. The Hunt for Gollum är inte bara snyggt gjord rent tekniskt, utan så kärleksfullt genomarbetad att jag bara kunde gapa – och rysa till - vid vissa scener.

Det handlar inte så mycket om en egen tolkning, utan snarare om att trampa vidare i Peter Jacksons fotspår och bjuda på ett extra kapitel. Något för fansen i första hand, men likväl intressant för de lite mer oinvigda tittarna. Kameraarbete, videofilter, manus - det mesta - påminner om huvudtrilogin, och det är verkligen enormt intressant hur långt man faktiskt kan komma med brinnande entusiasm, solidariskt samarbete mellan 160 pers och runt 30 000 pistoler på fickan.

Regissör Chris Bouchard och kompani har tagit ett klipskt beslut gällande intrig och händelseförlopp. Trollkarlen Gandalf har en sylvass teori om att Gollum kan ha läckt information angående ”the one ring” till mörkrets definitive förste, Sauron, så Aragorn svirar ut maffigt beväpnad i skogen, fast besluten om att hitta den vämjelige, fiskmumsande varelsen. Genom att låta storyn cirkulera runt denna händelse så tillåts mycket av krutet att läggas på enskilda saker inom ganska strikta ramar, och tillåter samtidigt dessa saker att se fräscha och kvalitativa ut. Vi ser en huvudrollsinnehavare som upptar 97 procent av filmens tid, en CGI-karaktär, och ett par statister. Och en gäng högljudda orcher, givetvis. Jag tippar på att det skulle ha blivit betydligt mer krystat och ostdoftande om skaparna bakom The Hunt for Gollum hade töjt ut ramarna och försökt sig på ännu mer.

Och det är imponerande. Kameraarbetet när Aragorn skenar genom skogen är stundtals supersnyggt utfört, och givetvis inspirerat av originaltrilogin. Det nätta manuset fungerar också bra, just eftersom det är simpelt och stundtals stereotypt. Här handlar det också om att för mycket friheter bara skulle kunna få bägaren att rinna över, och få tramsiga (och jobbiga) konsekvenser.

Sedan var det ju Gollum, också. En gång datorgenererad revolution signerad mästerliga Weta Workshop, nu en limiterad budgetskapelse. Väl medveten om de tekniska begränsningarna, så låter skaparna oss inte se Gollum på nära håll. Istället är det en figur vi antingen skådar på långt avstånd, skymd i mörker eller helt enkelt gömd. Smart, och effektivt.

The Hunt for Gollum är en snuskigt välgjord och underhållande rulle. De tekniska anpassningarna är utförda med sylvass skicklighet, och just kärleken till originalupplagan gör denna fan-film till något utöver det vanliga. Otroligt läckra saker som fungerar i små skalor, och de flesta elementen man vill se i en Ringen-film finns väl representerade. En snygg drömsekvens, en cool fightscen, en desperat Gollum, en bekymrad Gandalf, en vacker alv, otroliga landskap, passande musik... ja, catch my drift? Se den gratis på hemsidan www.thehuntforgollum.com