eller ?

-----

Om mig:
Jag alltid varit intresserad av att skriva; när jag var gick i lågstadiet så var svenska mitt favoritämne, jag skrev ofta dikter/poesi och var en nitisk dagboksskrivare. Tyvärr så dog min kreativitet under gymnasiet och sträckte sig inte längre än till skolarbeten. Nu vill jag börja igen. Det kliar i mina kreativa fingrar och sporadiskt tramsbloggande kan inte längre fylla mitt behov och ger mig inte tillräckligt stor tillfredställelse. Jag vill skriva "på riktigt", jag vill nå ut med mina texter och få kritik så att jag kan utvecklas och bli ännu vassare och bättre.
Jag studerar vid högskolan i Gävle, andra året av tre på programmet "politik och medier", som har statsvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap som huvudämnen. Det som intresserar mig mest är MKVn och det är även på det jag kommer att inrikta mig och skriva min kommande C-uppsats.
Studierna tar en del tid, men en hel del fritid har jag också. Den spenderar jag helst med filmer, spel eller tramsig tonårslitteratur (det finns ingen bättre avslappning för en hjärna som fått utstå tjock kurslitteratur i flera veckor). Höstpromenader, tedrickande och knasiga konversationer står också högt på listan.
Meriter: Jag har inga meriter i form av publicerade artiklar, men jag tror att vissa kurser i min utbildning kommer att komma till nytta, främst retoriken.
Jag är även en nytillkommen medarbetare på Gefle Högtryck, Gefle studentkårs medlemstidning.

Bilaga 1:
En vegetarisk dag i veckan.

Kött är gott. Jag skulle vara en hycklare om jag påstod något annat. Jag står inte bakom något politiskt parti och jag representerar inte någon djurrättsorganisation. Jag är en helt vanlig människa, kött står för en stor del av mitt proteinintag och min favoriträtt är pepparbiff. Jag vill absolut inte förbjuda kött och jag tycker att människor själv ska få bestämma vad de vill äta. Det är inget fel att äta kött, men när blev det en mänsklig rättighet?

Enligt FNs organ FAO (Food and Agriculture Organization) så står djurhållning för 18 procent av det globala utsläppet av växthusgaser och endast 0,01 procent av dessa kommer från transporter. SIK (Institutet för livsmedel och bioteknik) har rapporterat att kött står för 20 procent svenskarnas utsläpp och forskarna har dragit slutsatsen att vi måste äta mindre för att ha en hållbar klimatutveckling.

National Cancer Institute (NCI) har gjort en studie som påvisar att en hög köttkonsumtion ökar risken för både hjärt-kärlsjukdom och cancer. De rekommenderar ett intag av mindre än 500 g rött kött per vecka, helst runt 300 g. Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån (SCB) har tagit fram statistik som säger att svenskar äter 83 kilo kött per person under ett år.

Om man ser till fakta så borde det inte finnas några hinder för att införa en köttfri dag i skolan och kommunala arbetsplatser. En köttfri dag skulle förespråka en bättre miljö och en godare hälsa. Men ändå så har debatten tidigare mottagits av flera skeptiska och negativa kommentarer, som anser att staten inte ska lägga sig i vad människor äter och att ett införande av mer vegetariskt mat kränker den personliga integriteten.

Till er som känner så vill jag fråga följande - När blev kött en mänsklig rättighet? När blev vegetarisk mat kränkande? På vilket sätt blir ni kränkta? Om ni tar några djupa andetag och tänker efter, känner ni samma sak då? Det är ingen som vill komma hem till er och styra hur ni gör i hemmet. Det är ingen som kommer att hindra någon från att äta eller köpa kött. Det handlar om att införa nyttigare vanor. Det handlar om att visa att det finns bra alternativ till kött, att försöka minska vår påverkan på klimatet och att lära ut hälsosammare vanor.

Jag började med att konstatera att kött är gott - men det finns en hel drös med underbart god vegetarisk mat som är minst lika bra som en kötträtt - omelett, pannkakor, grönsakssoppa, risotto - ni kan säkert fylla på listan själva med mat ni själva tycker om och äter regelbundet utan att tänka "oj, det här är ju vegetariskt!".

Det finns inga bra argument för att äta kött två gånger om dagen, sju dagar i veckan. Det finns inga bra argument för att inte äta mer vegetariskt. Vem vill inte vara med och skapa ett bättre kilmat och en bättre hälsa? Att äta mer vegetariskt är ett bra sätt att hjälpa framtiden, utan att behöva göra något som är svårt eller kostsamt. Vegetarisk mat är i många fall billigare än kött! Vi bestämmer själva vad vi ska äta, så varför inte aktivt välja vegetariskt någon gång i veckan?

Till er som vill ta till er av förslaget och tycker att det är en bra idé, ni kan börja redan nu genom att införa en köttfri dag hemma! Gå och slå upp en kokbok eller sök på internet och hitta en spännande vegetarisk måltid och planera in den i nästa veckas matplanering! Ge det ett försök, ni lär inte bli besvikna.

Bilaga 2 - Bokrecension.
Titel: Vampyrens Märke (eng. Marked)
Serie: House of Night 1
Författare: P.C. Cast och Kristin Cast
Sidantal: 344
Jag kan utan att skämmas erkänna att jag tillhör den skara som fallit totalt och avgudar vampyrböcker. Jag må inte tillhöra den extrema skaran, men min bokhylla har sin beskärda del av Stephenie Meyer (Twilight) och Charlaine Harris (True Blood), tillsammans med klassiker som Interview with the vampire och Dracula. Dessa böcker är som ett varmt bad för hjärnan efter alla timmar nedgrävd i kurslitteratur och det är något jag verkligen uppskattar.

En bokserie som jag hatar att jag älskar (och älskar att hata) är House of Night. Den skrivs av P.C Cast och hennes dotter Kristin och konceptet är "high school"-drama som blandas med mystik och övernaturligt. Tanken är att det sammanlagt ska bli 12 böcker, några kortare noveller, serietidningar och arbetet med den första filmen ska snart påbörjas.
Den första boken heter Vampyrens Märke (eng. Marked) och utspelar sig i Oklahoma med Zoey Redbird som huvudperson. Hon är en vanlig tonåring som kämpar med vardagliga problem - kommande prov i skolan som hon inte pluggat ordentligt inför, en pojkvän som gillar öl lite för mycket och en familj som inte riktigt är vad den en gång var.
Zoeys liv förändras för alltid när hon dag blir märkt. Märket visar att hennes mänskliga tillvaro är slut och att hon nu är en blivande vampyr. För att överleva förvandlingen från människa till fullvuxen vampyr så måste Zoey flytta till House of Night, skolan som drivs av vampyrsamhället för att undervisa och ta hand om de som blivit märkta. Hennes mamma och styvfar blir allt annat än förtjusta över hennes öde och tänker inte acceptera det i första taget. I sin förtvivlan vänder sig Zoey till sin älskade mormor för att få stöd och hjälp, men på vägen dit så råkar Zoey ut för en olycka som får henne att inse att hon kanske inte är en vanligt märkt, hon verkar vara utvald till något större...
Omdöme:
Läsaren kastas rakt in i berättelsen och får under bokens gång utforska världen som den utspelar sig i. Jag blir barnsligt förtjust när författare väljer att göra så istället för att skriva en introduktion, det blir så mycket mer spännande när man inte vet allt i förväg. Världen är dessutom intressant och jag blir intresserad av att få veta mer om hur saker och ting fungerar.
Boken är skriven från Zoeys perspektiv. Hon har en humoristisk och ironisk röst, som tyvärr tenderar att dra åt det överdrivna hållet. Jag upplever till och från språket som barnslig, speciellt i den svenska översättningen .Vissa ordval och slang känns långt i från något som en ungdom skulle säga på riktigt - vilken sextonåring går runt och säger "han har bajs i hjärnan" istället för "han är dum i huvudet" eller "han är en jävla idiot"?
Karaktärerna är inte heller de bästa, jag fastnar inte riktigt för någon, ibland känns de för påhittade och som parodier på klyschor - tjejen som känner sig missanpassad och som läsaren ska identifiera sig med. Såklart är hon utvald och får speciella krafter. Gruppen av töntar som sen blir speciella och viktiga, var av en dessutom lever upp till alla klassiska fördomar om hur en homosexuell man ska bete sig. Och till sist, den där sexiga bruden med taskig attityd och som vill ha allt hon pekar på. Jag får ibland en känsla av "det här har jag läst tidigare".
Detta till trots, så fastnar jag för boken. Jag vill veta mer om världen och hur den fungerar. Jag kan till viss del identifiera mig med de problem som vår huvudperson ställs inför. Boken är så pass fängslande att jag läst ut den på en dag, jag ville veta vad som skulle hända sen, hur de irriterande och töntiga problemen skulle lösas, hur det hela skulle sluta och vad som ska gå fel nästa gång.
Betyg: 6/10
Språk - 0.5
Karaktärer - 0.5
Fantasivärld + 1
Berättarröst (PoV) + 1