Namn : Melanie Wenedikter
Ålder : 17 (född 14/12-91)
Bostadsort: Falun, Dalarna

Lite allmän information om dig själv:

Jag går andra året på Falu Frigymasium med inriktning sam-beteendevetenskap (du specialinriktar dig på kriminologi, psykologi, rättskunskap, sociologi osv). Ett utav mina största intressen är hur andra människor tänker och varför – jag gillar att ”spekulera” i varför vi handlar som vi gör, vilka krav vi har osv. Samhället i allmänhet. Jag vet inte riktigt vad för typ av skrivare ni söker – om det är en bloggare så är jag nog fel person, jag kan varken skriva långa texter om kläderna jag valde att ha idag eller en detalierad beskrivning av min dag. Men om ni däremot söker någon som kan skriva texter som speglar samhället som det är, med dess problem osv, kanske jag är rätt person. Jag kan skriva om hur det är att vara ungdom, vilka olika situationer du hamnar i och hur du kan ta dig ur dem, relationer och sex, plugg –saker du möter varje dag.

På fritiden läser jag mycket, tränar, umgås med vänner och festar. Jag bor tillsammans med min bror och mamma i ett radhus i centrum, min pappa dog när jag var liten. Min favorit rätt är langos, drink är redbull vodka, film är The Notebook och förtillfälligt lyssnar jag på Lifehouse Broken. Jag är allergisk mot pollen, älskar att resa, älskar att skriva och mina favorit komiker är Magnus Betner och Johan Glans. Personen jag ser upp till och beundrar är min rättskunskap och kriminologilärare Anna Konrad. Min stora passion är, som jag kanske nämnde tidigare, böcker (jag är nog bibliotekets mest trogna besökare). Jag har inga utmärkande egenskaper. Har stor inlevelse och förlikningsförmåga, dvs att jag lätt lever mig in i andras situationer, jag älskar att lösa problem och jag är perfektionist. Och jag ogillar starkt att skriva ”jag” så mycket i en text. Med andra ord – jag är som vilken annan tonåring som helst.

Jag har ingen meritlista. Har aldrig jobbat som journalist eller liknande, de enda texter jag har publicerat är genom sidor som poeter.se. I höst kommer jag även börja skriva artiklar för Oblekt – ett miljömagasin för studenter – som drivs utav Svenska Ekodemiker.

En text:
Skrev denna som en ”krönika” för en kompis hemsida för inte så länge sedan.

Söker du på ordet sex på google får du 658 000 000 träffar. Hälften är porrsidor, andra hälften är folk som skriver om det. För några år sedan, i den förra generationens ungdom, var sex det heliga ämnet man inte pratade om och ens oskuld var något som värderades högt. När vi däremot gick i högstadiet skröt man vilt om att ha förlorat oskulden när man var tolv och medan killarna körde dasktävlingar i omklädningsrummet och ragordnade vem som har störst så pratar vi i smyg om första mensen och vem som har störst bröst.

Trots att det finns över hundra bloggar som handlar om sex och relationer var jag mycket besviken. Jag ville hitta något nytt, något kul. Lära mig något trick som gör min oförglömlig (vem vill inte vara oförglömlig i sängen egentligen?). Så jag gick in på rubriker som "så får ni det bästa sexet någonsin" och "tricken som får honom att vrida sig av njutning". En halvtimme sökning och några hundra sidor senare hade jag skrapat ihop tips som; tänk inte på någon annan när du har sex, älska din partner, våga testa något nytt ! (vad stod inte). Maxgränsen för expriment drogs vid mat-sex och den som inte visste att choklad kan vara gott att äta i sängen tycker jag synd om. Allt detta bevisar att trots att vi allmänt låtsats att vi är öppna och kan prata om allt när det gäller sex finns det en gräns som alla vill gå över men ingen vågar ta första steget. För när det kommer till kritan - du köper inte veckorevyn, efter veckorevyn eller letar igenom alla dom där sidorna på internet för att få veta att det kan vara sandigt att ha sex på en strand.

Så kommer det plötsligt ut böcker som "Super Sex" (av Tracy Cox) och Agent provocative; bekräftelser. Du ser dom i fönstret på akademibokhandeln men skräcken att någon ska se dig köpa, eller ens bläddra i dom, sätter i och du skyndar dig istället till biblioteket för att låna den medan du ber till alla högre makter som finns att ingen ska se dig. Men så klart krånglar steckkoden och du blir tvungen att gå till informationen där du undviker bibliotekariens blick medan du ser ur ögonvfrån hur hon ger kollegan en menande blick. Med högt buret huvud (och en förhoppning om att inte rodnanen syns) går du därifrån. Väl hemma kryper du ihop i sängen och sträckläser. Den enda du nämner böckerna som du sedan gömmer under din säng för är din bästa kompis och kanske pojkvännen – och då självklart med ett skämtsamt skratt.

Så frågan är; hur frigjorda är vi egentligen? Och hur frigjorda BORDE vi vara? Många sitter säkert hemma och har inga problem att varken visa sin nyfikenhet inför sex medan andra känner ett lätt illamående komma så fort man ens tänker tanken. Vi har kommit långa steg från den tid då kvinnor blev bortgifta som 15åringar och man inte fick jobba eller göra något annat än ta hand om hemmet, men samtigit har vi kommit ännu längre från tiden då man gick omkring lättklädda och att ha sex var något naturligt som man tom gjorde inför andra (jag tänker nu på vikingatiden och även rommarriket). Men historia är historia och vi kan inte annat än att lära oss från den. Jag kan själv inte komma till någon slutsatts i ämnet annat än att jag tycker det är bra att det finns något privat med sex (även om det inte vore lika kul utan att utbyta detalier med bff:en i telefon) . Att det inte blivit så uppblåst som man ibland kanske önskar är å andra sidan kanske bra – tänk vilken prestationsångerst du skulle ha om alla förväntade sig att du redan var bäst innan du ens startat?! Och behöver man mer sex tips egentligen? Vad är det för kul att kunna allting redan från början? Tänk på det som ett äventyr som väntar att bli utforskad och du kommer aldrig göra de kul misstagen om du redan kan formlen från början. Och som du säkert hört redan tusen gånger lär du dig ju så länge du lever :p