Ledsen för formateringen ... Men, eller ?

-----

Hej! Är en 15 årig tjej som bor i Stockholm och alltid tyckt att det är kul att skriva.
Bor tillsammans med min mamma och hennes sambo. Min pappa dog för lite mer än två år sen.
Jag är en envis o morgontrött dataspelnörd som har minne för onödiga detaljer och fakta. Jag minns inte folks födelsedagar, men jag minns vad det är för färg på blommorna, i ett spel som jag inte rört på flera år.
Spelar allt möjligt. Allt från Battlefield till StarCraft, till Dragon age och Skyrim.
Lyssnar på Rock och Punk. Och läser böcker som antingen innehåller stora episka fältslag, magi och drakar eller vampyrer (inte gulliga, glittriga, utan ”riktiga”).
Vad finns det mer att säga… jag är ibland alldeles för snäll för mitt eget bästa. Klär mig för det mesta i svart, har mörkt nagellack, svarta smink runt ögonen, kortklippt på sidorna, tanter undviker att sitta bredvid mig på tunnelbanan… Det var lite om vem jag är.

Medias bild av spel.
TV- spel har många gånger pekats ut i media, som katalysator för ungdomars våld. Men i få av fallen stämmer detta.
Efter skjutningen på Utöya i somras kom det fram ganska snabbt att gärningsmannen spelade bl.a. WoW. Det var bland de första grejerna som media valde att fokusera på och peka ut som anledning till att han utfört dådet. Sen att man i World of Warcraft springer runt i en fantasyvärld och hugger ihjäl varelser med svärd var det ingen som kollade upp. Det är ju ett spel, alltså måste det vara farligt. Det där med att han var ultranationalist och rasist kom man på senare.
Så fort någon som inte är insatt i ämnet ska göra ett reportage om spel, så väljer de (nästan) alltid att fokusera på det våldsamma i spel eller att unga spenderar mer och mer tid med spel. Aldrig på att det är ett nytt och spännande sett att berätta en story på. Istället så slänger man bara ihop något och hoppas att ingen kunnig person tittar.
Titta bara Aktuellt’ s rapportering från årets Gamex som exempel, som innehåller en skrattretande låg korrektfakta nivå, t.ex. så hade8enligt inslaget) Call of Duty: Morden Warfare 3 (som släpptes 5 dagar efter inslaget) sålt i 100 milj.(!) exemplar. Nog för att det är ett populärt spel men... . Man lyckades även med att visa material från Battlefield 3, samtidigt som man pratar om Morden Warfare 3. Det var ingen direkt koll på matematiken heller ”… 23 % av spel på marknaden är våldsspel…” Jag är inget mattesnille, men om jag inte har helt fel betyder det att 77 % inte är det. Så varför framhäver man siffran som om det vore häpnadsväckande mycket? Den stora majoriteten är ju inte våldsspel. Varför säger de inget om dem? Varför nämner man inte t.ex. alla roliga indiespel som fanns på mässan? Bland de få saker som stämmer i inslaget är att majoriteten av besökarna på mässan var killar(och att det fanns våldsamma spel där). Då kan man ju fråga sig varför man inte letade rätt på en tjej och kanske frågade vad hon tycker om det, att vara i minoritet?… för vi fanns där. Eller varför intervjuar man inte någon av utställarna? Är de rädd för att framhäva spel som det som det faktiskt är, en underhållningsform för alla och inte bara för unga killar eller misslyckade vuxna män i mörka källare som Aktuellt(och många andra) verkar tro. Det finns undantag, när SVTs(och andra inte insattas) rapportering om spel hars blivit bra. T.ex. intervjun med Dice om släppet av senaste Battlefield. Men i de allra flesta fallen blir det väldigt negativt vinklat och väldigt dåligt. Dock stort cred till Thomas Arnroth för att hans insats i studion (efter Gamex-inslaget) som lyckades försvar industrin ganska bra.
De allra flesta personer som spelar tv/dataspel kan skillnaden mellan spelens och den ”riktiga” världen. När man stänger av spelet är man tillbaka i den verkligheten. Man kan tänka på spelet men man vet att man inte kan agera likadant som man precis gjord, eftersom man inte spelar längre. Men det finns undantag som har inte den där ”väggen” i huvudet, som skiljer fantasin från verkligheten. Det är de som går ut och skjuter folk i huvudet efter att ha spelat Counter-Strike. Inte vi ”normala” personer som bara vill ha kul och bli accepterade för vårt intresse.
Så snälla media, låt spelmediet få växa upp… (eller lär er åtminstone att använda Google).

Plugga-tips
I stort sett alla har någon gång suttit och gjort ett prov och känt: ”Shit, jag kan ingenting av det här.” Här är en lista med lite olika tips på hur man undviker att misslyckas med proven eller inte hinna klart med uppgifter i tid.

1: Börja i god tid: Jag är ganska dålig själv på att göra detta, vilket jag fått sota för några gånger. Det är inte någon bra ide att sitta och stressa dagen innan med en uppgift eller något man måste kunna. Det mesta kommer då att försvunnit ur minnet efter någon månad. Så se till att börja i god tid.
2: Ta små bitar: Hänger lite ihop med 1:an. Ta inte hela alltihopa på en gång. T.ex. om man har glosor så kan man börja med några stycken som man tränar in tills de sitter. Sen kan man gå vidare till de under på listan, tills man kan alla. Och sen repetera det första man tränade in.
3: Se till att veta vad du ska lära dig: Se till att du har koll på vad som är viktigast att kunna, så du kan fokusera på rätt sak. Annars kan det lätt bli så att man har stenkoll på en grej, och så kommer den inte på provet. Extremt irriterande.
4: Be någon förhöra dig: Om du känner att det hjälper dig. Det kan vara bra att få öva på att förklara det du lärt dig. Du kan kunna något utmärk, men om du inte kan förklara är det inte värt något. Smartas är att be en klasskompis om hjälp, den ska ju lära sig samma sak.
5: Lyssna på musik: Det hjälper mig väldigt mycket. Det blir lättare att koppla bort allt annat. Musiken kan även hjälp till att koppla det du läser till ett sammanhang. Podcaster funkar också bra.
6: Pinne framför åsnan: Ungefär som en morot på en pinne framför en åsna, som ska få den att fortsätta framåt, kan det vara bra att ha en belöning väntande på en när man är klar. T.ex. att man inte får äta av chipsen på bordet förens man skrivit tio meningar. Kräver ganska mycket självkontroll.
7: Undvik Google translate: Det funkar bra på enstaka ord eller om man är osäker på stavningen, inte så bra på hela meningar… det blir för det mesta fel. Om det är en vanlig fras kan de finnas med i lexikon.
8: Tänk på språket: Är jag ensam om att ha råkat skriva ”btw” i en svenskauppsats? Antagligen… Tänk på att inte blanda in en massa slang, förkortningar eller att svära i texter (om det inte passar in så klart). Undvik även att blanda in ord eller saker som man måste vara insatt i ämnet för att förstå. Till exempel så tror jag att majoriteten av alla svenskalärare inte vet vad som menas med att vara ”pwned”. Och även om de skulle veta, skulle de med största sannolikhet ändå inte godkänna det.
9: På vägen: Om man åker tunnelbana/buss/bil på morgonen kan man passa på att plugga eller göra klart någon uppgift på vägen. Funkar inte så bra om man är den sortens person som mår illa av att inte titta ut.