Det trillar in skribentansökningar just nu. Här är en från Rickard. Säg vad ni tycker!

---------------

Namn: Rickard Lindström
Ålder: 21
Bostadsort: Bergen, Norge (Jönköping, Sverige till sommaren och tills vidare)

Vem är jag?

Mitt namn är som sagt Rickard Lindström, är 21 år gammal och är för tillfället bosatt i Bergen, Norge. Jag tog studenten 2008 och har sedan dess jobbat hemma i Jönköping samt varit i New York och London några vändor tills jag i Januari 2010 sa upp mig från mitt jobb och begav mig till Bergen, Norge för att jobba och få lite variation på tillvaron.
Jag har här i Norge jobbat med allt från snöskottning av tak till fiskeindustri (svensk på norsk fiskfabrik, det blir inte klyschigare än så).

I sommar så kommer jag vara hemma i Jönköping och ta dagen som den kommer för att till hösten antagligen bege mig ännu en vända till USA (västkusten denna gången) för att se mig omkring. Kommer jag inte till skott med min resa så väntar studier på högskolan. Juridik, journalistik eller statsvetenskap är ämnen som vore oerhört intressanta att läsa.

Min fritid spenderar jag gärna genom att läsa och skriva, jag bloggar friskt (om än inte så mycket och så ofta som jag borde) och mina läsvanor för tillfället är främst biografier och journalistisk litteratur. Att läsa sådant som har hänt i verkligheten känns i dagsläget så otroligt mycket mer givande än något som är ihopdiktat.

I övrigt så är det träningen och kompisarna som dominerar min vardag. Jag åker snowboard och wakeboard så ofta jag kan och har även ett stort intresse för film, musik och serier (såväl tecknade pappersserier som glassiga HBO-produktioner på tv).

Meriter inom skriveriet har jag väl egentligen inga alls. Jag har däremot alltid varit duktig på att skriva (har lärare och folk runtomkring mig lurat i mig i alla fall) och tycker att det är otroligt roligt.
Är för tillfället aktiv på två bloggar:
http://www.thelemongrassclub.blogg.se (som är min egen och uppdateras oerhört sporadiskt)
http://www.starefossveien.blogg.se (en kollektivblogg som jag skriver på tillsammans med de jag bor med för tillfället).
Skriver dessutom dagbok flitigt för att hålla vanan uppe, samt är aktivt på forum som Flashback och liknande. Att uttrycka min åsikt och känsla i skrift är någonting som jag tycker att jag är bra på helt enkelt.

Att vara skribent för ungdomar.se låter som någonting som jag för det första skulle tycka var otroligt roligt, men också mycket givande och utvecklande.

På kommande sida följer ett blogginlägg från Februari 2010 som jag valt ska representera det sättet på vilket jag använder mitt skriftspråk (alltså inte politisk ståndpunkt eller liknande).

Trevlig läsning 🙂


För er som har missat det så har den olympiska karusellen åter igen viglat upp större delen av västvärlden i idrottsnationalistisk medaljhysteri. Plötsligt sitter människor uppe på nätterna och lyssnar på radio, tittar på livesändningar och skapar sig ett påklistrat intresse för sporter som är obefintliga i realiteten (läs skidskytte), men som blir elementär regelverkskunskap så fort Sverige har medaljchans (läs Björn Ferry). Självklart blir jag glad när Sverige tar OS guld, jag älskar att gotta mig i svenskarnas framgång och andra nationers (läs Norge) avsaknad av guldskimrande vancouvermedaljer. Men precis som för två år sedan när pistolskytte och brottning tog svenskarna till wikipedia för att över en ljummen chailatte med självsäkerhet kunna briljera med konstiga fakta, så kommer antagligen årets damlandslag i curling göra Svensson till expert på knottrig is och blanka kvastskaft. 

Wikipediakunskap är vad det handlar om, ett begrepp som jag tycker inefattar all fakta som i hast inlärts i syfte att snabbt kunna antingen visa sig styv på den intelektuella linan eller snabbt sätta sig in i en diskussion där man ofta hamnar på djupt vatten efter att bara ha läst de två första meningarna i den fria encyklopedins artikel om tex. sporten rodel. 
Jag ska inte säga att jag själv är oskylldig här, långt ifrån, men visst känns det lite smutsigt på något sätt? Eller är det bara jag som är lite elitistisk?

Hur som helst så är OS spännande. Vi har ett nordamerikanskt OS i år, Kanada, Vancouver, snö, is och en genuin känsla av vintersport och Rocky Mountains som inte infann sig varken i Turin 06, eller Nagano 98. Och Salt Lake City osade bara mormon. Nej, nu skojade jag igen. Men det känns lite speciellt att ha vinter OS i Kanada faktiskt. Härligt. 


I övrigt så behandlar dagens brunchrapport i P3 förortsupploppen i storstäderna. Bilbränder, stenkastning och annan skadegörelse har skapat oro och väckt frågan vad staten, regeringen och kommunerna gör åt saken. 
Nyamko Sabuni (FP) finns med och försöker försvara landet Sverige och berättar hur svenska staten valt att tackla detta prolem.
Jag har aldrig riktigt gillat våran integrationsminister. Jag har väl antagligen i brist på kunskap sett henne som ett alibi från alliansens sida för att kunna bedriva en alltför snäv och sparsmakad integrationspolitik och pga. av detta inte kunnat respektera Sabuni som person. Hon har alltid kännts lite sell-out. 
Men ja, jag hade fel. Jag har kommit på mig själv med att i princip varje gång jag hört henne prata hållit med henne och tyckt att det hon sagt har varit bra och vettigt. 
Likaså idag när en reporter på P3 trotsigt ställer frågan huruvida regeringen och Sabunis departement tillhandahåller extra statliga finansiella medel till just de drabbade områdena för att förhindra den negativa utvecklingen av upplopp och skadegörelse (hon var irriterande, lite mycket "allt löser sig om man bygger fler fritidsgårdar" över henne). Reportern pratar högt och lite argt medan ministern håller masken och förklarar att staten inte väljer att öronmärka pengar, utan att kommunerna i fråga sjävla får välja hur de statliga medel de har tillgångtill ska fördelas över olika områden. Vilket låter helt vettigt. 
Jag blev nästan lite besviken på att inte få bli irriterad. Antar att det säger mer om mig än varken P3 eller integrationsministern. 

Nyamko Sabuni, jag tycker om dig lite.