eller ?

----

Hej!

Jag hittade en sida där det stod att ni sökte unga skribenter, vet inte om den fortfarande var aktuell men jag ville bara säga att jag är intresserad!

Mitt namn är Sigrid Kjellgren, jag är 16 år och bor strax utanför Karlstad i Värmland. Jag går andra året på naturbruksprogrammet med inriktning mot naturvetenskap och jordbruk vilket jag tycker är jätteroligt! På fritiden läser jag böcker, sjunger och spelar fiol men jag är även väldigt intresserad av samhällsfrågor, politik och historia.
Naturligtvis tycker jag också det är roligt att skriva och det skulle vara kul att skriva för ungdomar.se för att få mer erfarenhet och utvecklas som skribent. Jag länkar nedan till några av mina krönikor som har publicerats i länstidningen Nwt och jag bifogar ett reportage som jag har skrivt i skolan.

Mvh Sigrid Kjellgren

http://www.nwt.se/mera/chatter/article899386.ece

http://nwt.se/mera/chatter/article794028.ece

http://www.nwt.se/mera/chatter/article837761.ece

---

Från tonårsdröm till internationellt modehus – Svens alpackor ligger rätt i tiden

Ända sedan Sven Persson var högstadieelev har han drömt om att föda upp alpackor. Idag säljer han ull från sin egen uppfödning till modehuset ”House of Dagmar” och är dessutom Sveriges enda godkända importör av alpacka!

Drömmen om alpackor började redan när Sven gick i åttan. Det var när han hörde en lärare berätta om ett djur från Sydamerika med ull i en fantastisk kvalité som var upp till fyra gånger varmare än vanlig fårull och dessutom allergivänlig, som längtan att skaffa egna djur vaknade. Vid den tiden fanns inga Alpackor i Sverige, men intresset levde kvar. När Sven många år senare såg en annons i tidningen Land om alpackor tillsalu, nappade han och köpte dem. Det blev starten på hans egen uppfödning, och sedan dess har företaget ”Wermlands Alpacka” bara växt. Han importerar djur och säljer dem vidare till andra alpacka-intresserade i Sverige, men han säljer även ull från sina egna djur. Sven berättar stolt för mig att han nyligen fått ett kontrakt med modehuset ”House of Dagmar” och att kläder i alpackaull från hans uppfödning numer säljs i Londons häftigaste modebutiker. Till sommaren planerar han att öppna gården för turister med café och försäljning av olika alpackaprodukter.

Men vad är nu en alpacka egentligen för ett djur undrar jag, och ser frågande på Sven. Han berättar att de hör till en grupp djur som kallas kameliddjur, som även lamor och dromedarer tillhör. Alpackan har en mankhöjd på ca 1 meter och väger runt 48 kg. De kan bli ganska gamla, tas de väl omhand kan de bli upp till 20 år.

Alpackan har sitt ursprung i Sydamerika, där civilisationer långt före Inka-indianerna hade den som tamdjur redan för
60000 år sedan. Främst användes ullen, men de hade även alpackan som lastdjur, för kött och i religiösa ceremonier.

Idag strövar ättlingarna till Inkaindianernas alpackor värdigt runt, med stolta och högburna huvuden på Svens åkrar i den lilla byn Smedstad några mil norr om Karlstad. De verkar trivas alldeles ypperligt i vårt kalla klimat.

Jag står vid staketet vid en av hagarna och tittar på de vackra djuren, efter en stund börjar en av dem röra sig mot mig. Den stannar på några meters avstånd och jag tycker mig höra ett svagt läte från den, ”hmmm” låter det, på ett nästan mänskligt vis. Tydligen är det ett slags kontaktläte, så jag svarar dem med ett ”hmm” tillbaka. Alpackan står blickstilla och fixerar mig med blicken och ser så allvarligt ut att jag nästan undrar om jag har gjort något fel! Tillslut, efter en stund som känns som en evighet sänker den sitt huvud och sin långa hals och nosar på något i marken och vandrar sedan sakta, och med en oändlig värdighet, iväg till sina andra flockmedlemmar igen.
- Det var Sjökapten, den ranghögste bland hingstarna, säger Sven. Och när jag ser på den bortvandrande alpackan förstår jag att det är ett bra namn. Att tänka sig alpackan vid relingen på ett fartyg där den tankfullt står och spejar ut över havet känns inte allt för osannolikt!

När jag försöker räkna hur många alpackor som finns i hagen får jag det till 11 st. Jag frågar Sven hur många alpackor han har och han svarar med ett leende att det varierar. Just nu har han utöver sina egna djur även två ”holländskor” som ska säljas vidare till en annan familj i Värmland. För Sven är ju som sagt Sveriges enda godkända importör av djuren!

Det som gör alpackan till ett så fantastiskt djur är till stor del att ullen har en väldigt fin kvalité, den är lätt och varm, (faktiskt upp till fyra gånger varmare än fårull!).
-Ullen är även allergivänlig, berättar Sven, som berättar att han själv är allergisk mot vanlig fårull. Att alpackan dessutom trivs utmärkt i vårt klimat gör ju inte saken sämre!

Priset på en alpacka varierar mycket beroende på kön och ullens kvalité. Stona säljs från 20000kr och uppåt, hingstarna är något billigare.

-Men hur sköter man alpackorna då, är det väldigt mycket jobb med dem och så, undrar jag. Men Sven svarar till min förvåning att de inte alls är speciellt svårskötta, trots att de har sitt ursprung så långt borta i ett så annorlunda klimat.
-Fast man kan behöva ge dem tillskott på D-vitamin ibland, eftersom de är vana vid betydligt mer solljus än vad det är här i Sverige, tillägger han efter en stund. Annars är alpackan ett förhållandevis lättskött djur, och man kan ha ganska många djur på liten yta, upp till 8 alpackor per ha. De är skonsamma för jorden och trampar inte sönder den, eftersom de faktiskt har tassar och inte klövar på fötterna! Alpackorna kan gå ute året om, men de bör gärna ha någon typ av vindskydd att gå in i. På sommaren betar de gräs, och på vintern äter de hö, men de behöver även en liten mängd kraftfoder. När det gäller tiden som man måste lägga ned på att sköta om alpackorna så är den största tidstjuven allt gräsklippande på somrarna, då gräset inte får bli för högt i hagarna. Alpackorna betar nämligen inte så mycket som får gör, utan de äter helst växter närmare marken. Sedan är det naturligtvis viktigt att klippa under elstängslen. Annars klarar sig alpackor ganska bra själva, men man behöver såklart se till dem varje dag och fylla på med nytt vatten och kraftfoder.
Sven berättar att man klipper alpackornas ull en gång per år, helst på försommaren eftersom de inte har så mycket nytta av sin varma päls under sommarmånaderna! Självklart kan alpackor som alla andra djur drabbas av sjukdomar, men de är ganska tåliga och det är sällan de är sjuka. Om de drabbas av något så är det ofta stressrelaterade besvär, t.ex stressutlöst magsår.

Alpackor är lugna och trevliga i temperamentet, och om man tillbringar mycket tid med dem blir de riktigt tama. Men trots allt är alpackor ganska stora och starka djur, så man bör vara försiktig när man handskas med dem. Om de blir stressade eller känner sig trängda kan de sparkas, men annars är nog den värsta faran att man kan bli spottad på!

http://www.nwt.se/mera/chatter/article998028.ece