Ångrar inget.

NUJÄVLARR:

tyckeru ?

Tragiska saker roar mig inte

Fimpade en cigarrett i min hand i Januari, ärret är kvar och det är tydligt

Gymnasieval

Tözen:

Är ju d man försökt göra den senaste månaden och d blir inte bättre.Borde inse att d inte funkat längre och släppa d,även jag inte vill.

:/ okej... jag vet ju inte vad som har hänt men det är bra att fortsätta försöka. om man slutar att försöka prata eller börjar låssas som den andra inte existerar så är det jävligt svårt att sluta med det, eftersom ingen brukar våga/vilja "börja".

usch vilken äcklig tråd

Ångrar att jag varit dålig på att hålla kontakten med folk, att jag förut ljugit och hållit skenet uppe om att jag inte lever i en dysfunktionell familj inför myndigheter och att jag aldrig i mitt liv har sagt ifrån på riktigt.

haha
¨åh
kanske att jag aldrig föddes som en katt, fan vad najs att bara käka kattmat och sova hela dagarna. orka växa upp för att föda barn och rövslicka för chefer

att jag ångrat saker istället för att glömma dem. innerst inne har man ju alltid lärt sig en läxa

Man vill ju så gärna rätta till, få en andra chans, säga något man aldrig fick sagt och ha något man aldrig haft... men de flesta pusselbitarna har man tappat bort, andra har fått en helt annan passform. Inget är solklart och lätt längre. Inget är som det skulle ha varit. Nej, allt är tungt och dimmigt. Varför blev det så här? Var det för att oturen drog en vals, eller är det helt enkelt mig det är fel på? Frågor som klöser sig fast på ens själ. Frågor som egentligen är fragment från ett annat liv...
Det måste ha varit någon som lagt ett tjockt svart täcke över en medan man sov... som man bara inte kan fly ifrån, och förmodligen är det samma täcke som man en dag somnar in under för gott... Ja, det låter logiskt och det kan jag nog leva med. Ett tag...

Så ser jag på ångest. Häpp!

Ångrar ingenting. De sakerna som inte varit så bra i mitt liv och de dåliga val jag har gjort har bara påverkat mig på ett bra sätt. Jag har lärt mig en viktig läxa och har utvecklats som människa, så jag tackar bara de dumma ungarna och dumma lilla mig för att ha ställt det till för mig själv.

Sen så är jag väldigt glömsk också. :]

Jag var pantad i sjuan. ''Du kommer ångra det här'' sa dom, men nej, jag skulle bestämt fortsätta. Och vart förde det mig...

Sen så finns det rätt mycket positivt som har hänt just därför att jag var så pantad då, men ja, jag vet inte...

Tråden låst på grund av inaktivitet