att ni tror på att ni är verkliga
hur kopplar ni nutid till det vi är i
jag undrar vad som får er att tro att ni finns
jag vet fan inte längre, blir dimmigare för varje dag som går. men gör bara saker.
när jag tar på saker upplever jag dem, jag tänker någonting och kan utföra handlingar, vet inte om det är något tecken på verklighet dock. jag "känner" mig inte som en automat.
"ja skiter i"
nu har vi kommit till data-åldern där allting registreras och arkiveras. snart blir våra digitala avtryck lika med våra liv. jag vet inte om man ska omfamna eller protestera; vara radikal eller antiauktoritär.
jag smsar alltså finns jag
Jag utgår från att jag existerar, annars skulle jag inte kunna känna mig så plågad
att jag upplever saker, förstår inte frågan
Hjärtlös:
när jag tar på saker upplever jag dem, jag tänker någonting och kan utföra handlingar, vet inte om det är något tecken på verklighet dock. jag "känner" mig inte som en automat.
man upplever på olika sätt. att uppleva är inte definitionen av verklighet.
df rqp:
nu har vi kommit till data-åldern där allting registreras och arkiveras. snart blir våra digitala avtryck lika med våra liv. jag vet inte om man ska omfamna eller protestera; vara radikal eller antiauktoritär.
tänk om vi är maskiner. det är ingen som kan veta. t.o.m papperskorgar är uppbyggt av låtsasmekaniskt materiel som ingen vet något om och aldrig kan lista ut.
jag tänker alltså finns jag, eh? 
amsi: t.o.m papperskorgar är uppbyggt av låtsasmekaniskt materiel som ingen vet något om och aldrig kan lista ut.
<333
