jag tycker inte man behöver sluta tänka på personen för att kommit över den. jag menar den här killen är en del av ditt liv du kan inte radera fyra år bara för att "komma över han" så länge du är nöjd med sitvationen att ni inte är tsm och inte skulle slänga dig i armarna bara för han bad om att få dig så är du väll typ över honom

när jag var yngre hade jag en jätte nära vän, vi var så bra kompisar, men hon ändrades och gled ifrån varandra och de finns ingen likhet i oss, vi pratar inte ens hon ger mig säkert bitch blickar bakom ryggen om hon ser mig men jag tänker på henne ibland, för de vi hade inte de hon nu är, jag vill inte ha tillbaka henne men glad för de vi haft

likaså med min bästis jag nydligen hade, vi var alltid, bodde tsm å massa, lång historia kort, lögner, svek och en kille ändrade allt och vi blev osams, vi kan prata med varandra å små skratta men jag vill inte gå tillbaka till de vi hade eller jag kan inte även om jag vet hon vill men jag kan inte efter de hon gjorde men jag tänker fortfarande på tiden vi hade och blir ledsen och saknar henne, har inte kommit över henne som bästa vän även om jag inte tar chansen att få tillbaka de vi hade

typ exempel på kommit över och inte

jadu bra fråga haha, när man känner att man kan vara med någon annan utan att det känns obekvämt? man bara känner det väl lr nåt

Han var ju antagligen din första riktiga kärlek. Det kanske är mycket som ligger i det. Dessutom var ni ju ihop i 4,5 år. Det är en lång tid, och jag skulle bli förvånad om man helt plötsligt kunde glömma bort honom, bara sådär, och skaffa en ny.

Men det är bara du som vet om du har kommit över honom eller inte.

Med tanke på att du skrev att det tog slut när du var 19, var det längesedan? Det står ju att du är 19 år nu. Om det inte var speciellt längesedan ni gjorde slut är det inte särskillt konstigt att han fortfarande vandrar i tankarna.

Visst är det mycket som du säger att deti nte finns precis något datum på hur länge det bör ta innan man kommit över någon :p

Jag själv tror att man kommit över en speciell person när man kan minnas tillbaka utan att bli ledsen eller sorgsen.
Precis som när en nära stående person går bort, i början så gråter man såklart och sörjer den personen men tillslut så börjar man minnas allt det roliga man har fått vara med om med just den personen och man blir glad istället för ledsen.

my 2 cents.

HappyEnd:

det inte särskillt konstigt att han fortfarande vandrar i tankarna.

min första kärlek har jag fortfarande i tankarna å de var två och ett halvt år sen, bara de att en månad efter honom var de bara äcklade tankar av honom

de har lixom noll med detta att göra men iaf O.o

loita:

de har lixom noll med detta att göra men iaf O.o

Precis.. ehe

Tråden låst på grund av inaktivitet