Hej!
Jag är en tjej på 16 år som för några månader sedan börjat gå i en behandling i öppenvård för anorexia. Jag är 169 cm lång och väger just nu nästan XX kg. Min lägsta vikt är XX kg och den vikten hade jag när jag kom till mottagningen första gången. Jag har ett matschema att följa och jag dricker två näringsdrycker om dagen. Jag tycker det går bra för mig, eftersom jag inte längre går ner i vikt och jag är mån om att äta för att min ämnesomsättning ska fungera bra. Mina behandlare vill att jag ska bli inlagd på en slutenvårdsavdelning för att göra min sjukdomstid kortare, men jag vill inte bli inlagd för jag tror inte jag behöver det. Jag ser inte ens farligt underviktig ut. Allting känns bara hopplöst just nu och jag vet inte vad jag ska göra. Snart börjar gymnasiet och när ska jag få börja? Mina föräldrar ser inte heller längre något allvar i min situation då de inte "kontrollerar mig" lika mycket när jag ska äta. Jag äter tillsammans med dem, men vi följer inte matschemat längre. Jag har alltid varit naturligt smal då jag bara vägde X kg innan jag började få ätstörningen och jag tror det är därför mina föräldrar inte är så oroliga längre. Jag tvivlar på att jag har anorexia, eftersom jag aldrig har svältit mig själv så mycket, har minst ätit 3 mål om dagen hela tiden. Jag vill inte bli inlagd, eftersom jag inte är i behov av det. Kan till exempel ta en näringsryck helt ensam. Hur ska jag få mina behandlare att förstå detta? Vad ska jag göra?
Tacksam för svar!
ps jag har förståelse om detta inlägget kan uppfattas som lite rörigt
Hej!
Då just vikten får ett sånt oerhört fokus när det egentligen inte spelar någon roll för själva sjukdomen och kan vara triggande för andra har jag redigerat bort alla siffror förutom din längd i inlägget.
Mitt förslag är att du en period samarbetar med dina behandlare för att visa att du kan. När de är trygga i din sjukdomshantering kommer du få nya friheter som du sen måste visa upp att du kan hantera. Följ vårdplanen.
jag är jävligt smal, äter inte alltid och när det händer så är det inte mycket alls och har inte fått någon som helst hjälp eller oron förutom av socialtjänsten som inte gör något. så jag tycker du ska ta chansen iallafall så får du åtminstone veta varför
Jag tror att dom vet vad dom gör, ofta när man har en ätstörning tycker man inte att man är tillräckligt sjuk för att bli inlagd...Men prata med dom och se vad dom säger och fråga varför du får behandling.