Vet inte riktigt hur jag ska börja.. men iaf för att korta ner en lång historia till kort.. För 2 år sen hade jag mycket problem, jag hade rykten, folk hatade mig, dömde mig, mobbade mig. Jag mådde riktigt dåligt, ingen lyssnade på vad jag hade o säga.
När jag väl mådde som sämst så fanns en kille där för mig, en av dom ''populära'' bland tjejerna om man ska säga så. Han fanns för mig och pratade med mig, stöttade mig när jag kände att jag inte klarade av ngt. Han fick mig helt enkelt att må bra och idag är allting lugnt o bra.
Men.. jag har nu vart tillsammans med honom i 2 år nu, vi har haft det både bra och dåligt. Han har vart otrogen känslomässigt innan, han har ljugit och sånt där men jag har aldrig kunnat släppa honom, vi har gjort slut flera gånger, men vi har alltid lyckats fixa det. Men jag vet innerst inne att han inte är bra för mig, och jag kan inte släppa honom, han får mig att må bra men jag klarar inte av att vara så beroende av en människa.
För ett år sen lämnade han mig för jag flörtade med en annan kille, det slutade med att jag hotade med att ta mitt liv om han stack, vilket jag säkert hade försökt med, han kom iaf tbx. Detta skrämmer mig så jävla mycket att han kan 'påverka så mycket i mitt liv. Jag älskar honom så mycket så det gör ont.
Han har alltid peppat mig när det gäller skolan, och sånt där han får mig att orka, och nu har jag nått en punkt där ja har förstått att detta håller på och gå för långt. Jag vill släppa taget om honom men jag är rädd för vad som kmr hända.
Kommer jag klara av skolan lika bra? Kommer jag vara deprimerad? Det är sånt jag tänker på. Jag har försökt träffa andra killar men ddet har bara blivit värre, eftersom jag jämför dom med honom. Nej, han har itne samma humor som honom, eller nej, han når inte upp till hans nivå. Det får mig att må ännu sämre.
Min kille känner mig in och ut och tvärtom. Jag är bekväm med honom, men han för helvete inte bra för mig. alla lögner, alla tjejer osv. Jag vet att han älskar mig, han kan inte släppa mig, men han kan inte skärpa sig heller. Jag får inte prata med killar, får inte h shorts, får inte vara ute sent, får inte gå på fest.. missförstå mig inte han har så jävla bra sidor också som får mig att smälta. Jag är helt förvirrad och rädd. Mest för att bli så deppad att ja inte klarar av skolan och det betyder mycket för mig. Okej allt kanske blev rörigt nu med så långt text o så, men tack för er som tog er tid o läsa..![[love]](/img/smilies/love.gif)
Du måste försöka klara dig själv först och främst. Släpp inte in någon ny kille i ditt liv och ha inte kvar den där killen. Hans betéende är kontrollerande och kan utvecklas till våldsamheter. Jag vet tjejer som har varit i liknande förhållanden och det har aldrig slutat gott.
Känner du att du inte är stark nog att bryta dig loss på egen hand så föreslår jag att du pratar med en vän, din mamma, någon från kvinnojouren eller en psykolog/liknande.
Hoppas du kommer ur förhållandet.
tänk inte på det på det viset.
klart att du kan klara dig,du måste bara komma på hur.
om han sätter såna gränser för dig seriöst är det värt det?tänk på friheten du skulle få om du lämna han. sätt gränser för han då så får du se om han älskar dig lika mycket ändå.
du,tänk inte ens på ordet självmord.
Jag vet, det är det jag menar, inget gott kommer ur det här, men jag är så rädd, för han kan verkligen göra mig lycklig. Jag vet inte, är förvirrad ![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
mwoah:
han kan verkligen göra mig lycklig
finns andra som kan göra dig lycklig
okej nu storgråter jag, han skickade nyss en video där han har gjort en cover på denna låten till mig
Du är den viktigaste i ditt liv. Den enda som hindrar dig från att bli lycklig utan honom är du. Så fort du bestämmer dig för att du kan klara dig utan honom, då kommer du att göra det. Ju fortare du tar dig ur det destruktiva förhållandet desto mindre skada skedd. Väntar du för länge kanske du hamnar på sjukhus eller psykhem.
Jag försöker inte skrämma dig, det är sådant som kanhända.
Jag vill lämna honom, det jag är mest rädd för är att jag inte kommer kunna fokusera på skolan.. Jag har alltid vart duktig i skolan, jag satsar som fan. Hoppas detta inte påverkar det
Du kan inte göra mer än att försöka.
Ja, bra att du har viljan. Det är det starkaste som finns. Vill du fortsätta vara duktig i skolan så kan du det med. Du har förmodligen andra människor runt omkring dig som kan vara till stor hjälp. Glöm inte dem.
tack så jätte mycket
Har också varit fast i ett uruselt förhållande. Var livrädd för att bli lämnad och ensam, fast att jag blev behandlad som smuts.
Säger bara en sak:
Att lämna honom va det bästa jag gjort.
Det gjorde ont, men det gick över. Började må så mycket bättre än förut, skolan gick bättre, mitt sociala liv blev bättre.
Jag kunde, du kan också.
starkt gjort!
hur länge var ni tillsammans?
mwoah:
hur länge var ni tillsammans?
1½ år ungefär, var mycket fram och tillbaka
Han krävde otroligt mycket kontroll, ljög så att han trodde sig själv, väldigt svartsjuk, och i slutet var han även otrogen flera gånger (två gånger med två av mina vänner, jippie ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
)
Men min historia spelar egentligen inte roll, men vill bara att du ska veta att du är fortfarande ung, du kommer att träffa någon ny, du kommer älska igen, du kommer att bli älskad igen, du ska inte behöva må dåligt av ett förhållande, du ska inte behöva bli behandlad dåligt.
Du måste värdera ditt liv, och dig själv.
Jag tänkte ofta:
Även om han gör mig glad ibland, även om han gör mig lycklig ibland, så får han mig även att känna mig värdelös, han får min värld att rasa. Han får min livsvilja att försvinna. Är det värt det?
