Jag får panik! Min bror blir arg på mig och min mamma tar hans sida. Han får kraft av detta och känner att han har rätt vilket leder till att han tror han kan göra vad som helst. Så han börjar slå mig, ta strypgrepp på mig och sparka mig. Då jag är både yngre och svagare så kan jag inte göra mycket mer än skrika och gråta i försvar. Nu när saker börjar hända och jag verkligen behöver hjälp tycker min mamma att det är något mellan mig och min bror. Så hon lämnar allt. Hon har sagt till honom ibland, men det hjälper ju tydligen inte. Han säger att jag är mentalt handikappad och att jag borde bli inlagd, för att jag förstör familjen. Den ända gången jag samlade mord och berättade för någon (skolans kurator) så tittade hon på mig och svarade "sluta vara så självisk och tänk på att det finna dom som har det värre".
Jag har varit sekunder nära på att ta livet av mig, min väska är klar så det är bara att rymma och jag vet numret till social tjänsten. Ändå kan jag inte lämna dom, för jag älskar dom mer än något annat. 

Vad ska jag göra?!