Hejsan, jag och min flickvän har varit tillsammans i snart 1 och ett halvt år. Vi har alltid levt i en form av distans förhållande, för vi ses oftast på helger efter som hon pluggar i en annan stad medans jag jobbar. Hon är 18 år och jag är 20 år. Vi har lyckats ta oss igenom mycket jobbigt under denna tiden samtidigt som vi haft de mycket bra, så som i alla förhållanden. Saken är den att sen 2 veckor har vi inte setts alls mycket, och då har jag försökt hålla så god telefon kontakt som är möjligt men ja har märkt på henne att hon inte känns lika närvarande, inte lika angaerad i samtalen när vi pratat.. så jag konfrontera henne och bestämde att vi skulle träffas för att prata ut om saken om vad som verkligen va fel, för de har känts som hon har stött bort mig. Och de hon säger är då att hon behöver tid för sig själv men samtidigt påstår hon att hon älskar mig och ja frågar då hur hon tycker mellan oss och då säger hon bara att hon inte vet, någon form av mellanting.. Så de hon begär av mig är att få lite tid för att ta reda på va hon vill, så att ja ska gå i ovisshet över att veta vad den personen som ja älskar mest i hela världen ska bestämma sig för, känns så fruktansvärt illa att bli behandlad på de här settet, antingen så kan ja hålla ut tills hon kommer med ett konkret svar eller så gör jag slut med henne nu innan hon hinner såra mig mer än va hon redan har gjort. Känner mig så sjukt ledsen för att ja älskar henne och vill bara försöka träffa henne mer medan hon säger att hon behöver mer tid för att tänka hur de ska bli mellan oss.. Känns som ja lever i ett lotteri och ja blir galen, har ätstörningar och dålig sömn, tänker på henne hela tiden, va ska ja göra?!