Jag har ett ganska jobbigt problem.
Jag har social fobi. Det gör det jätte svårt för mej att vara i skolan eller ens vara bland folk.
Det har jag haft sen jag var liten och det har inte blivit bättre alls. Jag är inte med på idrotten för att jag inte klarar av att folk tittar på mej. Jag vågar knappt gå in i klassrummet om jag är lite försenad. Jag funderar alltid om det ser konstigt ut när jag håller i mobilen eller om det ser fult ut hur jag sitter. Jag kan inte hoppa av en buss om jag är själv vilket resulterar med att jag får gå ganska långt hem. Jag kan inte äta inför folk och inte heller dricka... Det spelar ingen roll om det är att tugga toy eller äta mat. Jag bär alltid ganska pösiga kläder så ingen kan se hur jag ser ut.
Det spelar heller ingen roll om det är någon i min familj eller nån jag känner det är fortfarande lika svårt. Det är ett jobbigt problem då det för mej resulterar med dåliga betyg och dåligt intryck hos andra. Och jag kommer inte heller bort ifrån det utan jag tänker på det hela tiden. När jag är ute å går så tänker jag att nån kanske ser mej genom fönstret och tycker att jag går konstigt. När jag ska shoppa så slår jag oftast in fel kod för att jag blir så stressad av att folk kollar på mej. Jag kan inte heller gå på stan utan någon som verkligen verkligen står mej nära.
Har någon nåt bra tips för att få det bättre?
Du kan ha asperger.
Kan du förklara vad det innebär?
Lisso: Kan du förklara vad det innebär?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom
http://www.attention-riks.se/index.php/npfsubmeny/aspergers-syndrom.html
Svårigheter i kontakten med andra människor
Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid
Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra
Bristande motorik
Lätt att hamna i tvingande rutiner eller handlingar
Säregna eller ovanliga sinnesintryck
Tack. Men det tror jag inte. Social fobi är det jag har. För har inga "specialintressen" och jag har inte svårt att använda språk osv...
kognitiv beteendeterapi
sök på vårdcentral m hjälp av föräldrar? elr sök privat direkt för kommunala psykiatrin e så jävla dålig
Lisso:
Kan du förklara vad det innebär?
Man är ofta egensinnig och gillar att vara ensam det varierar mellan person och person.man har ofta ett specialintresse.svårt att förstå andra människor men det varierar också. du borde prata med dina föräldrar om du kan gå till någon läkare och kolla det finns mycket bra hjälp man kan få om man är diagnosticerad. http://www.attention-riks.se/index.php/npfsubmeny/aspergers-syndrom.html
Lisso:
Tack. Men det tror jag inte. Social fobi är det jag har. För har inga "specialintressen" och jag har inte svårt att använda språk osv...
det varierar mellan person och person.
Lisso:
Tack. Men det tror jag inte. Social fobi är det jag har. För har inga "specialintressen" och jag har inte svårt att använda språk osv...
Nej det låter inte som aspberger direkt men det var svaret på frågan som gavs
iaf, din ålder?
böghög:
kognitiv beteendeterapisök på vårdcentral m hjälp av föräldrar? elr sök privat direkt för kommunala psykiatrin e så jävla dålig
Jo jag börjar fundera på det
Pappbox:
Nej det låter inte som aspberger direkt men det var svaret på frågan som gavs
iaf, din ålder?
Jag är 14
Lisso: Jag är 14
inte så skumt då ju, många har problem som de du beskriver i din ålder
bro-tip är övning och ändra ditt tankesätt
exempelvis, se dig omkring och ställ frågan om folk verkligen kollar på dig i vardagliga situationer
Pappbox:
inte så skumt då ju, många har problem som de du beskriver i din ålder
bro-tip är övning och ändra ditt tankesätt
exempelvis, se dig omkring och ställ frågan om folk verkligen kollar på dig i vardagliga situationer
Ja man måste ju försöka
Även om det är svårt för dig, så kan du ju försöka ta kontakt med kuratorn på din skola, så att du kan få hjälp. Jag tycker även att du ska säga till dina lärare så de vet att du har svårt att vara blad människor, så att även de kan hjälpa dig!Ha det fint!
Du ska inte lyssna på någon som försöker diagnosticera dig i den här tråden, ingen kan sätta en diagnos på någon utan att ens ha träffat personen.
Gå till en psykolog och be om en utredning om du vill ha ett namn på ditt beteende/det du känner.
Annars så är det ett väldigt svårt fall för någon som tycker det är jobbigt att vara bland så mycket folk som finns i en skolmiljö. Kanske om du får en diagnos kan du få stöd med detta i skolan? Kanske gå i en mindre klass där alla lärarna vet hur sånt här ska hanteras.
Jag tycker i alla fall att du ska försöka att gå och prata med någon!!
