Något speciellt du tänker på? Det är ju ganska brett.

aristoteles:
Något speciellt du tänker på? Det är ju ganska brett.

Allt som rör det sociala. Skola, jobb, träffa nya människor, prata med främlingar etc. Men i synnerhet knyta nya kontakter, bygga relationer. Det har jag enorma problem med.

Lider av't. Fått lite bättre självkänsla de senaste åren men undviker fortfarande mycket.

Schism:
Lider av't. Fått lite bättre självkänsla de senaste åren men undviker fortfarande mycket.

Hur mycket har det påverkat din vardag?

the pepparkaka: Hur mycket har det påverkat din vardag?

Jag klarar inte av sociala sammanhang där man förväntas ta plats, tex. skolklasser. Har hoppat av tre utbildningar på grund av ångest och ensamhet. Min förmåga att bygga nya relationer är så gott som obefintlig.

Däremot har jag inga problem med personer (på ICA, i bussen etc.) som inte förväntar något av mig. Tillfälliga formella kontakter går också bra.

Har haft social fobi i flera år nu och lär nog aldrig slippa det...

Schism:

Jag klarar inte av sociala sammanhang där man förväntas ta plats, tex. skolklasser. Har hoppat av tre utbildningar på grund av ångest och ensamhet. Min förmåga att bygga nya relationer är så gott som obefintlig.

Däremot har jag inga problem med personer (på ICA, i bussen etc.) som inte förväntar något av mig. Tillfälliga formella kontakter går också bra.

Då har vi en del gemensamt. Har det alltid varit så för dig?

MarcusKing:
Har haft social fobi i flera år nu och lär nog aldrig slippa det...

Hur går det för dig i vardagen?

Schism: Jag klarar inte av sociala sammanhang där man förväntas ta plats, tex. skolklasser. Har hoppat av tre utbildningar på grund av ångest och ensamhet. Min förmåga att bygga nya relationer är så gott som obefintlig.

Däremot har jag inga problem med personer (på ICA, i bussen etc.) som inte förväntar något av mig. Tillfälliga formella kontakter går också bra.

Testat dig för asberger ? Hört att en då tycker det är mycket enklare med social kontakt när en vet vad som förväntas. 

the pepparkaka:
Någon som blivit kvitt det?
Att diskutera annat om ämnet går bra, tänker på dem som inte lider av det.

Kvitt och kvitt. Kommit jävligt långt iaf. Kommer dock alltid finnas spår. 

Det enda som har fungerat effektivt för mig är att jag har lärt mig olika sätt att vara snällare mot mig själv, vara min egen vän, då har fobin blivit mildare.

Hitta sätt, testa olika saker, för att bli mer vänlig och förlåtande mot dig själv så kommer du bli starkare och tryggare i sociala situationer. Det tar tid och kraft att jobba med att hitta till sin egen kärna av trygghet, men det är värt allt arbete!

satflaesk: Testat dig för asberger ? Hört att en då tycker det är mycket enklare med social kontakt när en vet vad som förväntas.

jag vet ungefär vad som förväntas så det är inte där problemet ligger (de psykologer jag talat med har för övrigt uteslutit den diagnosen), snarare i min uppväxt som var mycket svår och isolerad.

Schism: jag vet ungefär vad som förväntas så det är inte där problemet ligger (de psykologer jag talat med har för övrigt uteslutit den diagnosen), snarare i min uppväxt som var mycket svår och isolerad.

Okej. Kämpa på 

Håller med om det Razor säger: förlåt dig själv, ha inte så höga krav på dig själv, acceptera att du kommer göra fel/skämma ut dig och så och att det inte gör något, för du uppför dig så gott du kan utifrån dina omständigheter, och även om det innebär att du gör misstag så är det inget att skämmas för, för de är logiska.

Jag är ganska avskärmad från folk i allmänhet, men jag kan vara artigt trevlig mot folk och har sociala instinkter som fungerar väl, och har inga problem att öppna mig för de jag tycker om.

satflaesk: Kvitt och kvitt. Kommit jävligt långt iaf. Kommer dock alltid finnas spår.

Hur har du lyckats med det?

Razor:
Det enda som har fungerat effektivt för mig är att jag har lärt mig olika sätt att vara snällare mot mig själv, vara min egen vän, då har fobin blivit mildare.

Hitta sätt, testa olika saker, för att bli mer vänlig och förlåtande mot dig själv så kommer du bli starkare och tryggare i sociala situationer. Det tar tid och kraft att jobba med att hitta till sin egen kärna av trygghet, men det är värt allt arbete!

Vara snäll mot sig själv har alltid varit oerhört svårt tycker jag. Motsatsen är lättare.

mynona:
Håller med om det Razor säger: förlåt dig själv, ha inte så höga krav på dig själv, acceptera att du kommer göra fel/skämma ut dig och så och att det inte gör något, för du uppför dig så gott du kan utifrån dina omständigheter, och även om det innebär att du gör misstag så är det inget att skämmas för, för de är logiska.

Jag är ganska avskärmad från folk i allmänhet, men jag kan vara artigt trevlig mot folk och har sociala instinkter som fungerar väl, och har inga problem att öppna mig för de jag tycker om.

Hur gör man det? Känns i stort sätt omöjligt att vända all tid med negativt tänkande och bli snällare mot sig själv :/

the pepparkaka: Hur gör man det? Känns i stort sätt omöjligt att vända all tid med negativt tänkande och bli snällare mot sig själv :/

Man måste acceptera att ens beteende är ett resultat av ens emotionella tillstånd/erfarenheter, och att det är logiskt utifrån de orsakerna och det som är emotionellt logiskt ska man inte skämmas för eftersom alla hade reagerat på liknande vis om de haft samma bakgrund.