Om du är 14 år så är det inte så konstigt att man blir mer och mer medveten om sig själv. Det var jag också i den åldern. Trodde att alla tittade och viskade om en. Ditt problem är kanske mer långtgående än mitt var då men jag känner igen tendenserna. Du kanske kan skriva ner hur du känner om du inte kan prata om dom. Du har ju skrivit det här meddelande i forumet här. Lista upp symptom, hur du reagerar i olika situationer, om det är något tillfälle där du känner dig extra utsatt. Sedan kan du använda den texten när du berättar för någon vuxen i din närhet. Så småningom kommer du förstå att folk inte tittar på dig och du kommer sluta vara så medveten om dig själv. Du är inte konstig, andra har samma problem som du, finn lite tröst i det.
Lisso: ag har ett ganska jobbigt problem.
Jag har social fobi. Det gör det jätte svårt för mej att vara i skolan eller ens vara bland folk.
Det har jag haft sen jag var liten och det har inte blivit bättre alls. Jag är inte med på idrotten för att jag inte klarar av att folk tittar på mej. Jag vågar knappt gå in i klassrummet om jag är lite försenad. Jag funderar alltid om det ser konstigt ut när jag håller i mobilen eller om det ser fult ut hur jag sitter. Jag kan inte hoppa av en buss om jag är själv vilket resulterar med att jag får gå ganska långt hem. Jag kan inte äta inför folk och inte heller dricka... Det spelar ingen roll om det är att tugga toy eller äta mat. Jag bär alltid ganska pösiga kläder så ingen kan se hur jag ser ut.
Det spelar heller ingen roll om det är någon i min familj eller nån jag känner det är fortfarande lika svårt. Det är ett jobbigt problem då det för mej resulterar med dåliga betyg och dåligt intryck hos andra. Och jag kommer inte heller bort ifrån det utan jag tänker på det hela tiden. När jag är ute å går så tänker jag att nån kanske ser mej genom fönstret och tycker att jag går konstigt. När jag ska shoppa så slår jag oftast in fel kod för att jag blir så stressad av att folk kollar på mej. Jag kan inte heller gå på stan utan någon som verkligen verkligen står mej nära.
Har någon nåt bra tips för att få det bättre?
Det finns väl fungerande läkemedelsbehandling med sk. SSRI preparat. För många fungerar det väldigt bra. Dock är det väldigt osäkert om effekten kvarstår efter en tids behandling. Kroppen lär sig ofta att kompensera bort effekten av sådana läkemedel efter ett tag. Men denna behandling kan ge dig möjligheten att, till exempel under en skoltermin få slippa besvären.
Hej du!
Jag vet precis hur du menar, jag har haft samma problem.. ja, alltid faktiskt.
Jag fick "diagnosen" Social Fobi för ca 2 år sen och håller på att behandlas och jag måste säga att det har gått riktigt långsamt men jag känner att det har blivit i alla fall lite bättre.
Får du någon hjälp? Om inte, sök efter det! Jag lovar, det kommer att kännas mycket bättre!
Jag är missnöjd med hela min livssituation nu men jag lider inte bara av social fobi, jag har självskadebeteende, självmordstankar, depression, panikångest och koncentrationssvårigheter. Mitt liv känns nu piss, men jag är på sjukhuset nästan varje dag och får hjälp. Det gör att jag kämpar vidare!
Hoppas att du känner att du har styrkan inom dig och våga tro på dig själv, snälla 🙂
Skriv till mig! 🙂 Jag har också sf, men jag är på väg ur det. Har haft det EXAKT samma som du. Ett helvete. men jag vet vad det innebär och det blir bättre!!!
Men några tips till alla andra som har hjälpt mig:
1: Jag tog SKITSMÅ steg, men det gick framåt.
2: Tog alltid med mig någon till samtal, som till t.ex. psykolog. Byt om du inte känner dig bekväm. Jag fick en skitbra, som säkert hade haft det själv efter typ 3 stycken pers.
Det viktigaste är att ta hjälp! Jag är fortfarande inte med på idrotten... 🙂
Och vart är jag nu så här, 7 år efter? Skitlångt fram. 🙂
Jag har aspergers syndrom. Alla har olika former av det, men det låter inte som du har asperger utan det låter mer som något fått för dig. Även fast jag har aspergers-syndrom så får jag ändå komplimanger som: "det märks inte att du har asperger:)" eller "ofta! har du asperger?!" Grejjen är den att jag var likadan som du förut, hade svårt att sitta på bussen, äta inför, fick för mig att jag gick konstigt osv, osv. Det jag gjorde för att få bort det tänkandet var att tänka på det jag gillar med mig själv, vad gillar andra med mig?osv.jagbörjade tänka positivt istället för negtivt, efter en tid växte faktiskt självförtroendet och självkänslan och med det försvann liksom social fobin. Mitt tips till dig: Försök tänka positivt, dissanegativa tankar(dem får dig ju ändå bara att må dåligt, eller hur?), ta små steg taget: Pröva att åka buss och gå av där du ska, pröva och se vad som sker. Jag lovar du kommer vara superstolt över dig själv och kommer att våga mer efter att du testat! Önskar dig all lycka! Är det något, så är det bara att slänga iväg et PM:)
tack alla så jätte mycket för svaren. Det hjälper!!
T
Som det redan skrivit så ska du inte lyssna några som leker hobbypsykologer. Jag tycker att du ska prata med skolans kurator (om ni har någon?) eller gå till en vårdcentral, så att du får en remiss till en psykolog.
Personligen har jag gått KBT i flera år(har en paus för tillfället). Det har hjälp mig en del! KBT - kognitiv beteendeterapi - används för att jobba mot de flesta fobier och även mot annan typ av ångest eller tvång m.m., så den formen av hjälp faller inte under någon specifik diagnos. Om du kommer i kontakt med en psykolog, så skulle det inte förvåna mig om hn föreslog just KBT för dig. Lycka till nu och kämpa på!
Du ska försöka tänka såhär " ingen bryr sig om hur du går, vad Du gör eller hur du tränar? Ingen kollar på någon annan eller bryr sig så speciellt mycket.
