Som de allra flesta åtminstone på ett ytligt plan är medveten om så befinner sig världen i en ekologisk katastrof utan motsvarighet sedan den sk. Paleocene-Eocene Thermal Maximum för ca. 56 miljoner år sedan. Människan har genom utsläpp, försurning av sjöar och omvandling av skogar till jordbruksmark skapat en sådan geologisk förändring att vi inträtt en ny geologisk period: ​Anthropocene. Världens ledare har inte svarat på hotet och ser inte ut att vilja göra det heller, man låtsas som att marknadens tillväxt kommer att fixa allting genom att kapital investeras i grön teknologi och förnyelsebar energi vilket är en livsfarlig dröm. Det finns inga som helst tecken på att sådana investeringar kommer att främjas, tvärt om så är de hårt drabbade av krisen (i den mån de ö.h.t. existerar) och den energikälla som har starkast tillväxt just nu är kolet. När världens ledare tvingas välja mellan att avskaffa kapitalismen eller låta en stor del av världen gå under så väljer de utan tvekan det senare, för det är ju inte de själva dvs. samhällseliten som kommer att lida och dö.

Här i Europa så krisade den fulla sysselsättningen på 70-talet, det uppstod ett överskott på arbetskraft. Då började ideologer måla upp myter om ett tjänstesamhälle som då skulle efterträda industrisamhället och sedan dess har politikerna sysslat med ett subventionera detta tjänstesamhälle då det inte tycks klara sig på egen hand. Så ser t.ex. alliansens jobbpolitik ut, staten ska subventionera tjänstejobb - arbetslösa ska jobba med att göra tjänster åt de som har pengar. Detta har egentligen inte med ekonomi att göra, dessa tjänster skulle i allmänhet kunna göras precis lika effektivt utan att vara tjänster på en marknad. Höginkomsttagare skulle lika väl kunna städa sina egna hem eller skjutsa ungarna till skolan som att låta någon från arbetsförmedlingen göra det. Det är snarare en anti-ekonomi som främjar ineffektivitet istället för effektivitet.

Accepterar man idén om ett tjänstesamhälle så accepterar man idén att vissa människor ska ha gott om jobb, massa inkomster, mycket kompetens, kreativitet osv. medan andra inte ska ha någonting av detta. Det man främjar är ett samhälle med å ena sidan en viktig elit och å andra sidan deras medhjälpare som möjliggör för eliten att vara elit.

Det enda sossarna har att komma med är att vi måste jobba mer. Pensionsåldern ska höjas, arbetstiden ska förlängas osv. Men de som inte har ett jobb kan förstås inte jobba mera. Och den överansträngda och stressade storstadsmedelklass som behöver tjänstefolk för att hinna med kan förstås inte heller jobba mera. Och inte heller de vanliga knegare som sliter inom vården eller på fabriken för att sedan ska hämta ungar på dagis, laga mat och städa osv.

I dag har vi alltså en stor grupp människor som är 45 år men ändå inte arbetat en dag. Samtidigt har vi allt fler arbetsnarkomaner som tror att allt står och faller med dem och som alltså vill ha pigor o drängar att göra den vardagliga skiten så att de själva kan göra sitt så himla viktiga jobb. Och på det har vi växande klassklyftor som drar samhället i botten och en ekologisk kris av enorma proportioner.

Vi kan inte arbeta mer. Vi måste arbeta mindre. Dessutom måste vi se till att dela rättvist på arbetet och inkomsterna så att vissa inte ska behöva gå arbetslösa eller jobba som drängar o pigor medan andra ska ha överflöd med arbete. Det rimliga är alltså att gå ned till max. 5 timmars arbetsdag (helst mindre) vilket då gäller för alla som inte är sjuka och även dela mycket mer rättvist på inkomsterna. Vi måste även ge upp idén om en tillväxt som ändå inte skapar mer välbefinnande, vi kan inte producera och konsumera lika mycket som i dag. Det betyder som sagt inte att vi ska sänka vår levnadsstandard bara det att levnadsstandard inte längre kan handla om att ständigt köpa nya prylar o bygga nya gallerior. Idrott, natur, kultur och sociala mötesplatser t.ex. ger stor tillfredsställelse utan att skapa klyftor, ohälsa och förstöra naturen.

Självklart måste också produktionen och infrastrukturen ställas om radikalt och bli mer ekologisk. Det kan inte marknaden genomföra utan här krävs socialistisk samhällsplanering. I dag går emellertid utvecklingen i rakt motsatt riktning. På 50-talet färdigställdes 47 t-banehållplatser, 60-talet 26, 70-talet 30, 80-talet 6, 90-talet 1, 00-talet 0. Vissa generationer tyckte uppenbarligen att det var viktigare med skinnsoffa, platt-tv och bostadsrätt, än att bygga något bestående. Nu vill borgarna o sossarna satsa hur många miljarder som helst på en motorväg i Stockholm vilket är fullkomlig idioti och hur jävla oansvarigt som helst. Vad de borde göra är att till 2030 bygga 100 nya T-banehållplatser, däcka över de flesta vägar och istället bygga parker, sociala mötesplatser och ekologiska bostäder.

Den ekologiska krisen är ett faktum sedan länge och vi kommer att se fler katastrofer framöver och som följd av det också stora folkomflyttningar. Tiotals miljoner klimatflyktingar kommer att söka sig till Europa och de kommer att ta sig in oavsett vad SD-tycker, om inte legalt så illegalt och det är våra länder och inte deras som skapat en ekologisk katastrof där de kommer ifrån. Men det finns fortfarande tid att bygga ett stabilt samhälle som undviker de allra värsta konsekvenserna, men då måste vi börja agera snart. Som det ser ut i dag så finns ingen ljusnande framtid i sikte, motsättningarna kommer att skärpas, klyftorna öka och naturen att fördärvas allt mer. De allra flesta arter på den här planeten är på väg att dö ut och evolutionen har redan slagit in på ett helt nytt spår.

Endast eko-socialismen kan rädda mänskligheten. Och varför inte egentligen? Den bär med sig löftet om mindre arbete, mer fritid, mer social gemenskap och mindre sociala konflikter, ökat välbefinnande, drastiskt minskade ekologiska avtryck, mer jämlikhet, rättvisa, demokrati osv. Socialism eller barbari!