psychobilly:
När min familj brukade spendera somrarna i våran sommarstuga brukade jag smita iväg och sätta mig i skogen och bara softa, promenad kanske funkar lika bra
Det låter mycket trevligt, skulle jag också göra om jag hade möjlighet. Det är något speciellt med skogen, inte sant?
Själv så har jag inget socialt behov egentligen.
Jag kan sitta inne i veckor utan problem.
Sen anser jag att jag har skillsen att vara social men vill helt enkelt inte, är inte sån person.Vissa kanske tycker jag är konstig, men orka bry sig
Hjärtlös:
Det är riktigt skönt, speciellt sent på kvällen eller natten då nästan inga människor är ute. Jag tycker att allt känns väldigt fint just då.
Nä, för då finns det farliga människor ute
Amboshed:
Nä, för då finns det farliga människor ute
Beror kanske lite på vart man bor.. här har jag aldrig stött på en enda farlig människa, bara djur.
Hjärtlös:
Beror kanske lite på vart man bor.. här har jag aldrig stött på en enda farlig människa, bara djur.
Ja, ungdomsgäng som drar runt, skriker och tror att dom är så tuffa med sina billiga mopeder
Amboshed:
Ja, ungdomsgäng som drar runt, skriker och tror att dom är så tuffa med sina billiga mopeder
Äh, man behöver inte vara rädd för dem så länge man inte kliver rakt in i deras flock. De är väl inte överallt? Ta en omväg bara..
psychobilly:
Är det någon av er som känner igen sig?
känner igen mig. har börjat bli petigare med vilka jag är med. inser att jag inte klarar en viss typ av människa som de flesta människor brukar utvecklas till att bli iaf
Hjärtlös:
Det låter mycket trevligt, skulle jag också göra om jag hade möjlighet. Det är något speciellt med skogen, inte sant?
ja skogen är underbar. Doften, ljuden och ensamheten. Harmoniskt helt enkelt.
Jag har inte svårt för folk, men när jag spenderat en stund med mina vänner så klickar det bara till och allting känns jobbigt.
Hjärtlös:
Äh, man behöver inte vara rädd för dem så länge man inte kliver rakt in i deras flock. De är väl inte överallt? Ta en omväg bara..
Njao, vi har haft ganska många misshandelsfall på min ort, så jag vågar inte
Ja jag känner igen mig, för att klara vardagen måste man befatta sig med så sjukt mycket idioter samt regler och normer på hur man ska agera.
Fast inte med ens vänner, varför är du då vän med dem?
Jag förstår hur du känner, känner mig ungefär likadan ibland. Ofta känner jag inte att folk "förstår mig" (ja, ja skyll det på tonårs ångest eller whatever men ärligt). Ofta känner jag mig inte som att jag hör ihop med någon, eller några. I skolan sitter jag ofta brevid när mina kompisar pratar om..vad de nu har att prata om. Polare har jag men det känns mer.."ytligt". Ibland älskar jag dock mina kompisar, beror på humör, och klarar mig inte utan dom. Om jag sitter hemma, dock, så blir jag ofta rastlös och får mindre panik pga för lite socialt umgänge.. Men, försök kanske att söka dig till nytt folk, som kanske har gemensama intressen som du..
Hjärtlös:
Beror kanske lite på vart man bor.. här har jag aldrig stött på en enda farlig människa, bara djur.
Senast jag var ute och tog en nattpromenad i mitt område blev jag (milt) misshandlad och hotad att "de skulle knulla mig om jag inte gjorde som dom ville"
psychobilly:
ja skogen är underbar. Doften, ljuden och ensamheten. Harmoniskt helt enkelt.
Jag håller så med dig. Skulle kunna bo i skogen om det inte vore för att jag tycker om sällskap.
psychobilly:
Jag har inte svårt för folk, men när jag spenderat en stund med mina vänner så klickar det bara till och allting känns jobbigt.
Jag förstår hur du menar, kan vara så för mig också. Det är väldigt få människor jag kan vara med även om jag inte orkar någonting. Eller ja, nu har jag väl ingen som bor nära mig som det känns så med..
Amboshed:
Njao, vi har haft ganska många misshandelsfall på min ort, så jag vågar inte
Ok, kan förstå det.. inte särskilt mysigt att vara ute då.
UngeHerrAnarki:
Senast jag var ute och tog en nattpromenad i mitt område blev jag (milt) misshandlad och hotad att "de skulle knulla mig om jag inte gjorde som dom ville"
Nej men fy, vad obehagligt! Vad onödigt att göra något sånt. Nu vet jag ju inte vart du bor, men jag håller fast i det jag säger. Det beror lite på vart man bor och vart man promenerar.
Hjärtlös:
Nu vet jag ju inte vart du bor..
I en tråkig Stockholmsförort